Grouper - Dragging A Dead Deer Up A Hill

Den här sommaren har det fallit sig så att jag tvingas kliva ur sängen vid 05.30 varje vardagsmorgon. Det är visserligen överkomligt när man väl vant sig, men en aning för tidigt för att jag skall känna mig i toppform under resterande delen av dagen. Fördelen med detta är dock att promenaden till jobbet tar lite drygt 30 minuter, vilket innebär att man hinner lyssna igenom nästan exakt en skiva på vägen dit. Tidiga morgonar lämpar sig som bekant för lugn musik och att Groupers senaste skiva läckte ut på nätet ungefär samma dag som jag började jobba kändes nästan för bra för att vara sant.

Dragging A Dead Deer Up A Hill är tredje albumet från Portlandbon Liz Harris och tillika andra fullängdssläppet från Type Records det här året. Harris skapar folk som är snudd på hypnotiskt vacker, oftast enbart med hjälp av en gitarr, sin röst och diverse effekter som bidrar till den drömska ljudbilden. Det kan låta som ett tråkigt koncept, men när man väl börjat lyssna imponeras man av hur mycket hon lyckas åstadkomma med så små medel. Hennes röst påminner en aning om My Bloody Valentine-medlemmen Bilinda Butchers och i vissa stunder låter Grouper just som ett akustiskt MBV. Jag har tyvärr inte lyssnat på hennes två tidigare skivor och hade inte särskilt höga förväntningar när jag tog mig an detta album. Mer vacker och stämningsfull musik får man dock leta efter. Tilltalande är också att det enhetliga soundet gör att skivan hålls samman på ett mycket angenämt sätt. Tidiga morgonar och sena kvällar är skivan ett utmärkt sällskap och som ni skymtade på halvårslistan håller vi den som en av de bästa såhär långt under året.

Grouper - Disengaged