tisdag, juli 01, 2008

Halvårslistan 2008

1. M83 - Saturdays = Youth

När Bunny Rabbits-redaktionen samlas för att väga samman individuella halvårslistor och frossa i sojakorv är det ett namn som lyser lite klarare än de andra i toppen av samtliga listor. Skygge fransosen Anthony Gonzalez återvände från sin Brian Eno-picknick föregående år för att denna gång golva oss med ett poppigt koncept. Saturdays = youth tar med oss till någon slags åttiotalsdoftande shoegaze-hall of fame där klistriga refränger huserar med hjärtskärande ballader och kopplar järngrepp om lyssnaren.

M83 - Skin of the night

2. Paavoharju - Laulu Laakson Kukista

Finska folkflagskeppet Paavoharju slog på stora trumman och övertygade ännu en gång, på ett sådant sätt att man till och med kan säga överglänste. Deras snärjiga och härjade musik bevisade att ordet innovativt inte alls var glömt och gömt år 2008.

Paavoharju - Kevätrumpu




3. Why? - Alopecia

Ingen höjer väl längre på ögonbrynen över bandets, ursprungligen så uppseendeväckande, blandning av hip-hop och indie. På Alopecia har man dock tonat ner hip-hopinfluenserna och ägnar sig mer åt renodlad indiepop än tidigare. Efter att ha klarat den svåra uppgiften att på ett värdigt sätt följa upp 2005 års Elephant Eyelash råder ingen tvekan om att Yoni Wolf fortfarande är att beteckna som ett geni. Skivan har vuxit som få andra förmått att göra under året och ovan nämnda Wolf förtjänar även en eloge för konsstycket att skriva skruvat humoristiska texter utan att det känns krystat.

Why? - Fatalist palmistry

4. Grouper - Dragging a Dead Deer Up a Hill

Type Records har, efter sin lilla svacka, tagit sig samman och under året bjudit på ett återtåg i paritet med det som 1996 tog Sverige med storm. Man har förvisso bara gett ut två fullängdare, men som man gjort det. Till att börja med kom smakfulla Peter Broderick-skivan Float (som också den platsar på vår halvårslista) och därefter den hypnotiskt vackra Dragging A Dead Deer Up The Hill som är tredje albumet i ordningen från Portlandbon Liz Harris. Sommarjobbandets tidiga morgonar har faktiskt känts riktigt överkomliga sedan Harris kom in i bilden och förgyllde tillvaron med sin drömska och stämningsfulla musik.

Grouper - Disengaged

5. Beach House - Devotion

Den självbetitlade debuten från 2006 var solid men saknade det där lilla extra. Uppföljaren Devotion visade sig innehålla allt vi inte visste att vi längtade efter och februari blir aldrig mer februari utan Beach House-Victorias vemodiga och själfullt tomma röst.

Beach House - Gila



6. Quiet Village - Silent Movie

Lyssna på Victoria’s Secret och Pillow Talk. Har du sedan inte förstått vad det är frågan om så kanske du bör överväga att sluta lyssna på musik helt och hållet. Brittiska duon Quiet Village förvandlade allas våra våta drömmar till oceaner som det bara var att flyta iväg på. Sällan har dålig musik låtit så bra.





7. No Kids - Come Into My House

Ingen trodde väl att musik som beskrivs som souldoftande pop skulle låta såhär bra, men de tre medlemmarna från P:ano lyckades faktiskt ro projektet i land. Trots kombinationen av falsettsång och flitigt exponerade blåsinstrument lyckas man bibehålla lyssnarens intresse genom hela denna odyssé av finstämda ballader. Man gör också genidraget att blanda upp med några låtar i högre tempo, såsom förstasingeln For Halloween.



8. Tape - Luminarium

Att trion i Tape bjöd på nyutgåvor av sina tidigare alster var en mycket glädjande nyhet. Att de gav oss Luminarium var fantastiskt. Deras starkaste album hittills är innovativt, vackert stillsamt och virvlar som ljumna sommarvindar runt öronen utan att någonsin bli det minsta tråkigt.






9. Hayden - In Field & Town

I andraspåret More than alive har vi årets starkaste snyftare. Hayden Desser förmedlar på denna skiva en passion och lidelse som tillsammans med hans låtskrivarförmåga gör den helt oemotståndlig. Sången låter bättre än någonsin och det är bara att kapitulera för de fantastiska slingor som framförs via gitarr, piano och inte minst trumpet.



10. Mates of State - Re-arrange Us

Mer pålitliga låtskrivare än äkta makarna Kori Gardner och Jason Hammel får man leta med ljus och lykta efter. Under åtta års tid har bandet levererat inte mindre än fem utmärkta album. Inspelningen av nya skivan medförde en smärre förändring av ljudbilden då beslutet att kasta ut orgeln till förmån för ett piano ledde till att den spretighet som tidigare varit så kännetecknande för bandet avtog en aning. Med tanke på att Re-arrange Us framstår som deras hittills starkaste skiva finns dock ingen anledning att ifrågasätta det valet.

11. No Age - Nouns

Vårens finaste Californien-slackers heter Randy Randall och Dean Spunt. Från svettiga småklubbar i LA surfade de på sina fuzziga och ambienta lo-fidelity-vågor via FatCat till Sub Pop och rakt in i våra hjärnor. Väl inne är denna duo krånglig att göra sig av med, melodierna som gömmer sig under noisetäcket är nästan löjligt bra.




12. Kelley Polar - I Need You to Hold On While the Sky Is Falling

Han ser inte mycket ut för världen den där Kelley Polar, men med fiolen i hand är han tamejfan en av de större. Ett mer bombastiskt återtåg får man leta efter och i och med I Need You to Hold on så får Owen Pallett vakta sin rygg. Han är inte längre helt ohotad om titeln som världens finaste fiolpojke.




13. Peter Broderick - Float
Redan ifjol var han och nafsade på våra intellekt med den hastigt producerade Docile. Årets Float sjönk in på ett helt annat sätt och om Docile var ett vykort så bör Float mest liknas vid en smakfull paketresa. Väldigt få spelar piano som unge herr Broderick.







14. Jacaszek - Treny

Med lika delar akustisk doom som postklassicism berör den polske kompositören Michal Jacaszek djupt med sina stycken. Ödesmättade stråkar, brusten elektronik och spöklika vokaler har aldrig låtit bättre tillsammans och om Kieslowski regisserat en film för 2008 hade han anlitat Jacaszek att komponera musiken.




15. Speedmarket Avenue - Way Better Now

Man har ofta en förmåga att underskatta och räkna ut svenska indiepopband innan man ens gett dem en ordentlig chans. I slutändan gick det dock inte att värja sig emot Way Better Now och skivan hittade tillbaka till stereon allt som oftast. En genomgående bra andraskiva och med lite tur väntar också deras internationella genombrott runt hörnet.

15 Comments:

Anonymous Gorillan said...

Känns nästan som en best-of Dotshop, men visst är det bra skivor. Spana gärna in No Age purfärska video till "Eraser".

1 juli 2008 17:03  
Blogger oskar. said...

Hehe, ja eller best of Ginza om så vill. Dotshop har ju de flesta bolag som är något att ha så det är kanske inte så märkligt.

1 juli 2008 17:45  
Anonymous robban said...

helt okey lista men jag saknar två sinnessjukt bra skivor som är top-5 för mig. shearwaters rook och scott tumas not for nobody.

1 juli 2008 23:48  
Blogger oskar. said...

Hmm, har bara snuddat vid Shearwater som hastigast någon gång under året. Lyssnar på myspace nu igen och inser att de nog bör få lite mer uppmärksamhet från min sida.

Scott Tuma har jag heller ingen pejl på men jag ser att han hänger stadigt med Zelienople vilket inte är fy skam. Ska kollas upp! Tack för tips.

2 juli 2008 00:57  
Anonymous Tobias said...

Tack för en bra sida, tittar ofta in här och hittar för det mesta mycket bra ny musik.She & Him och Laura Marling saknar jag på listan. Why? hittade jag i en skivaffär för 40 kr, har inte lyssnat så mycket än, men det får väl bli av nu då.

2 juli 2008 18:09  
Blogger niklas said...

Gorillan: som älskare av alternativ musik i Sverige är det omöjligt att pricka in skivor som inte distribueras av dotshop, med tanke på att, som Oskar redan påpekat,distributören plockat i stort sett varenda intressant bolag.

Robban: Shearwater är bra, dock något för svulstig för min smak, men jag antar att jag bör låta den växa. Scott Tuma har jag heller inte lyssnat på. Ska ta mig an den. Tack!

Tobias: She & Him funkar tyvärr inte riktigt för mig, även om jag förstått att många andra med god smak tycker annorlunda. Alopecia för 40 spänn!? Du kommer redan efter ett par låtar inse att du gjort ett riktigt fynd! Ska kolla upp Laura Marling! Tack!

2 juli 2008 22:24  
Anonymous Gorillan said...

Håller med om att Dotshop har massor av bra alternativ musik - vet inte hur mycket pengar jag lagt ner på skivor därifrån! Tyvärr hittar jag inte lika mycket bra som för något år sedan, men det kanske bara jag som velat hitta andra musikaliska infallsvinklar. Likt er, gör de hursomhelst ett bra jobb :)

2 juli 2008 23:31  
Anonymous robban said...

niklas och oskar: shearwaters nya måste man ge ett par veckor innan den riktigt sitter men när den väl sitter så är den underbar. tack för en bra blogg!

3 juli 2008 00:36  
Anonymous pinhead said...

Bra halvårsrapport, jag sitter och meckar med min. Det är svårt i år.

Angående Dotshop och deras skivor på den här listan så är det så här det ligger till:

Dotshop är distributör för följande skivor: Paavoharju, Why?, Grouper, No Kids, Tape, Mates of State, Peter Broderick, Jacaszek.

Resten är fördelade så här:

M83 - EMI
Beach House - Bonnier Amigo
Quiet Village, Kelley Polar - Playgroundmusic
Hayden, No Age, Speedmarket Avenue - Border

3 juli 2008 09:00  
Blogger oskar. said...

Pinhead: Härligt att någon kommer med de rätta svaren. En liten fördel dotshop på det stora hela alltså. Dotshop hade väl Carpark records förut va? Hur som helst så tänkte jag på Beach House som ett dotshop-band men där var jag fel ute.

De allra flesta albumen finns även på emusic vilket är bra under perioder då plånboken är extra tunn. För min del har den varit i princip tom hela året så jag har blivit stammis på emusic.

3 juli 2008 17:32  
Anonymous pinhead said...

Dot har fortfarande Carpark Records. Men "Devotion" ges ut av Bella Union via licens från Carpark i Europa. Så Dot/BAM är kanske mer rätt.

Såg att Oasis kommande album kommer att distribueras av BAM, lite skillnad mot Sony. Men det är fullt förståeligt från Sonys sida.

3 juli 2008 21:04  
Blogger niklas said...

robban: sådär ja. Nu sitter "rook" som en keps. ibland behöver man lite bakläxa för att nå insikt, i början var det bara "leviathan, bound" och "on the death of the waters" som tilltalade, med fler lyssningar har det övriga materialet också vuxit till sig. ett riktigt bra, om än teatraliskt album!

4 juli 2008 22:37  
Anonymous Daniel said...

Litet tips, m83 spelar i stockholm och malmö i oktober på debaser : )

http://www.debaser.se/nyheter/19/

8 juli 2008 15:32  
Anonymous ulrika said...

mycket att kolla upp här eftersom jag varit dålig på att hålla mig ajour senaste halvåret, tack! paavoharjus första har jag, tyckte mycket om den, så är mer än nyfiken på den nya. beach house (både debuten och nya) älskar jag. vad gäller m83, jag vet inte, gillade deras första skiva massor, men sen tycker jag de tappat nåt på vägen, vet inte vad... för mig har nya skivan passerat lite omärkligt förbi både hjärta och hjärna.

tape är fantastiska, har allt med dom, men inte hört den nya än. och grouper blir jag nyfiken på, måste höra höra mer, ja sen var det nåra till no age t ex

här är nåra band/artister jag har lyssnat på senaste tiden och gillar, och som med stor sannolikhet hamnar på min 20-i-topp-lista i slutet av året:

holy fuck
http://www.myspace.com/holyfuck

- och årets twee/shoegazeupptäckt från filippinerna:

moscow olympics
http://www.myspace.com/moskva80

- och svenska hari and aino får inte missas:
http://www.myspace.com/hariandaino

kyte (fast det här känns som nåt ni säkert redan lyssnat på/hittat):
http://www.myspace.com/kyteband

hoppas ni gillar!

9 oktober 2008 14:57  
Anonymous ulrika said...

peter broderick ska införskaffas!!

9 oktober 2008 14:58  

Skicka en kommentar

<< Home