Milosh - III

Första skivan från Michael Milosh, You Make Me Feel, tillägnades hans flickvän och den enorma kärlek han delade med henne. Med värme, romantik och stor tillgivelse var dess r&b- och soulstänkta elektropop mjuk som söt sockervadd i öronen. Två år senare är situationen en helt annan när de plågade raderna It's over, it's over, it's over again inleder uppföljaren Meme, och än en gång konstateras det att popmusik författas allra bäst av människor med brustna hjärtan. Förhållandet hade tagit slut och Milosh blottade en mental och känslomässig jordbävning över elva starka spår. En skiva som ligger mig mycket varmt om hjärtat, ska tilläggas.

Det senaste året har samme man lite oväntat spenderat på Svensson-ockuperade semesterön Koh Samui i Thailand där också stora delar av hans nya album III spelats in. Skivan handlar om isolering från det man älskar, monsuner och om hur mycket Michael älskar vatten att dyka med valhajar och barracudor i, har han sagt i intervjuer.

På den musikaliska horisonten verkar det dock stått tämligen stilla för den klassiskt skolade cellisten, och hur mycket jag än lyssnar framstår III mer som outtakes från Meme än ett nytt album. Melodierna, som denna gång också är svagare, byggs i vanlig ordning upp kring polerade laptopbeats och Milosh släpiga och honungsljuva stämma är sig lik med sina karaktäristiska ummmhs och ouuus. Rent musiktekniskt kan man däremot verkligen inte gnälla på III, sången är lika stark som vanligt och de luftigt dansande syntharna är tilltalande. Visst finns här individuellt starka låtar, som exempelvis Leaving Samui, Hold my breath och Remember the good things. Som album förefaller dock trean forfarande mest som en förlängning av Meme och när Milosh i näst sista låten Leaving Samui gråter ut raderna She's just a woman I've loved, just a woman I've lived with, how I wish that lie was true kan man bara ana att den där intensiva romansen för några år sen fortfarande hemsöker hans mentala landskap. Nej, för mycket tid bland turiststånden på Koh Samui har väl ingen mått särskilt bra av, Michael Milosh verkar inte vara något undantag.

Milosh - Leaving Samui