Noah & The Whale - Peaceful, The World Lays Me Down

En av årets mest omtalade och intressanta debutanter är utan tvekan brittiska folkpopparna Noah & The Whale som efter diverse förseningar nu är redo att släppa skivan Peaceful, The World Lays Me Down i början av nästa vecka. Att bandet kan skriva beroendeframkallande indiehits har vi redan blivit varse i och med singlarna 5 Years Time och Shape of My Heart, men det återstod också att bevisa att man var mer än bara en dagslända med ett par bra låtar i repertoaren. Detta lyckas man alldeles utmärkt med och albumet överträffar faktiskt mina förväntningar med råge. Musiken är lättillgänglig, men ändå mångnyanserad på ett sätt som lovar gott för albumets hållbarhet. Jag hade väntat mig en hitparad från början till slut, men istället visar bandet upp en överraskande mångsidighet och övertygar som allra mest med de vackra balladerna Do What You Do, Mary och Second Lover. Bland influenserna märks bland andra Daniel Johnston, Smog och Neutral Milk Hotel, varav den sistnämnda är den mest uppenbara med tanke på bandets fascination för lätt distade akustiska gitarrer i en stökig blandning med blåsinstrument av olika slag. Frontmannen Charlie Fink har fått utstå en del kritik för sin slöa och lätt nonchalanta sångstil, vilket förvånar mig en aning eftersom hans sång är en av de stora behållningarna med skivan. Hur som helst är detta en mycket fin debut som får mina varmaste rekommendationer.

Noah & The Whale - Shape of My Heart