Okay - Huggable Dust

Innan jag började lyssna på Huggable Dust lade jag märke till att någon last.fm-användare hade taggat Okay med "as if a creepy bug was singing beautiful songs to you on your daily walk". Vilken lustigkurre, tänkte jag. Men när förstaspåret My drar igång slås man av att det trots allt ligger ett korn av sanning i den beskrivningen. Marty Andersons röst är nämligen väldigt säregen. Den är skör och ljus, samtidigt som han viskar fram orden med lite raspighet i rösten. Till en början upplevde jag den stundtals som lite störande, men successivt har jag istället kommit att uppskatta den allt mer.

Andersons drömska pop påminner en aning om Sparklehorse och Mercury Rev, medan de ärliga texterna drar tankarna till Daniel Johnston. Vad jag framförallt uppskattar är det lugna tempot på skivan, hur låtarna nästan lunkar fram utan att det blir tråkigt och slött. Sedan kan ju Anderson skriva melodier som knappt är av denna världen. Skivan släpptes av Absolutely Kosher i slutet av maj, men då hade jag uppmärksamheten på annat håll. Nu är jag i alla fall övertygad om att det är en av 2008 års bästa skivor som jag fått stifta bekantskap med i Huggable Dust.

Okay - My