Harlem - Free Drugs ;-)

Austin-duon Harlem verkar befinna sig i ett universum någonstans mitt emellan Gummo och Wayne's World. Enligt dem själva så lyssnar de inte på något annat album än Nirvanas Nevermind och kanske är det därför de producerar skramlig rockpunk med raka och klara melodier. Sättningen är enkel med gitarr, sång och trummor och deras sånger är löjligt lätta att hitta hem i redan under första lyssningen. Man skulle kunna säga att de låter som ett No Age med melodier placerade i framkant eller som ett White Stripes anno 2oo1 med rötterna i ett mjukt sextiotalslandskap istället för det kargare sjuttiotalet.

Det är i och för sig mycket med gruppen som känns ytterst tveksamt, albumtiteln är en utav dessa medan låttiteln Pshycadelic Tits är en annan. Tonårslångfingriga textrader som "I hate every book that I've ever read" bidrar även till att jag emellanåt funderar över vad vad jag egentligen lyssnar på men helheten i spår som Witchgreens och South of France tvingar mig att kapitulera gång på gång. När de fungerar som bäst minner de om de pre-punkiga elementen hos Love men visar även hur band som Kinks och Hollies skulle låtit om de bara varit lite argare. Om någon får för sig att följa upp Children of Nuggets så bör Harlems medverkan vara given.

Harlem - South of France