Wavves - S/t

Modet liksom musiken går i cykler har någon påstått. Man har också pekat på hur dessa till viss del även följer konjunkturens upp- och nedgångar. Att påstå att punkrocksynglingar som Times New Viking och No Age reflekterat över den stundande konjunkturens fall vore inte ens ett skott från höften, det vore rent av fånigt. Men att deras små smutsiga tonårsrevolter kommer helt rätt i tiden går inte förneka. Sällan har det varit lika ballt att droppa Hüsker Dü och Black Flag som influenser som 2008. Och sist i skaran att förföra med ett slackigt solstänkt tonårsvrål är Wavves, ett californienkid vid namn Nathan Williams som snart släpper sin debut på Woodsist.

Det handlar dock inte bara, vilket man skulle kunna tro, om skorrande gitarrer när Wavves är igång och vevar, utan även en hel del om retrosynthar och finstämda melodier. Sången ligger på flera kanaler samtidigt, är distad och placerad tätt under den noisiga mattan. Skivan hålls samman av en rad direkta låtar som Vermin, Wavves och California Goth. Lika effektivt som No Age avlöser Wavves dessa sedan med instumentala ambienta mellanspel vilket gör att hans debut känns både nyanserad och komplett.

Wavves - Vermin