onsdag, november 19, 2008

The Sight Below - Glider

Huruvida det är en slump eller inte bär förstlingsverket från The Sight Below samma namn som en My Bloody Valentine-ep från 1990. Att Kevin Shields dissonanta ljudmattor är en av inspirationerna till 2008 års Glider står hursomhelst bortom all tvekan.

För er som liksom jag inte kunnat leva utan GAS-boxen Nah Und Fern sedan den gavs ut tidigare i år är detta album en god nyhet. På Glider finner vi nämligen mycket av den formula Wolfgang Voigt kokade ihop med album som Zauberberg och Pop. Långsamma, förstummande sköna mattor tränger sig på lyssnaren uppbackade av tunga technobeats. Trots halvhjärtade anonymitetsambitioner står det klart att det är namnkunnige Rafael Anton Irisarri som håller i taktpinnen. Senast förra året visade Irisarri framfötterna genom att leverera otroligt vackra Daydreaming, vars knastriga lowtempostycken flödade av berörande pianomelodier och Labradford-gitarrer. Nu är konceptet helt annorlunda, men lika lyckat. Arvet efter de skivor som Voigt släppte under senare halvan av nittiotalet har satt sitt avtryck på ett flertal artister som är verksamma nu. Det räcker med att lyssna på en valfri Pop Ambient-volym från Kompakt för att inse det, eller att lyssna igenom fjolårets eminenta From Here We Go Sublime för den delen. Men i den mening The Field vågade sig ut på dansgolvet föredrar The Sight Below att hålla sig hemma på kammaren, och låtarna tillåts mala på utan att några direkta krokar kastas ut till lyssnaren. Gitarrerna gör sig utmärkt i denna ambienttechno-miljö och fungerar som såväl slingor i förgrunden som drones bortom räckvidd. Detta är en skiva ni inte vill ta er igenom vintern utan, så skippa smågodiset i helgen och lägg istället pengarna på Glider som kan köpas för en överkomlig penning här.

Lyssna på utdrag från skivan och ladda ner låten Life's Fading Light här.
Ladda ner tidigare utgivna gratis-ep:n No Place For Us här.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Finfin skiva.

19 november 2008 kl. 23:39  
Anonymous Anonym said...

åh vad dum jag var som inte läste det här tidigare. ligger precis på rätt atmosfäriska ljud, blir inte så smålöjligt houseigt som the field och inte lika långtråkigt som GAS. perfekt (L)

17 januari 2009 kl. 18:11  

Skicka en kommentar

<< Home