fredag, december 12, 2008

Clue To Kalo - Lily Perdida

Senast vi hörde från Clue To Kalo var för tre år sedan då albumet One Way, It's Every Way kom ut. Albumet fick väl inte någon större spridning, men den skara som uppmärksammade Mark Mitchells projekt tog till de allra finaste lovorden och beskrev bandet som en potentiell arvtagare till The Postal Service. Och nog för att det var en trevlig skiva, men den stod sig tämligen slätt i jämförelse med vad Gibbard och Tamborello hade åstadkommit två år tidigare. Nu är Mitchell tillbaka med sin tredje fullängdare som är en temaskiva om den fiktiva personen Lily Perdida. Upplägget är intressant då de tio låtarna är lika många personers betraktelser av Lily. Tyvärr är detta ett fall där dikten överträffar verkligheten. Resultatet är nämligen inte alls imponerande. Musiken brukar beskrivas som folktronica, men dessvärre har de elektroniska inslagen fått ta ett par steg tillbaka och skivan är närapå ren och skär folkpop. Denna utveckling är klart negativ med tanke på att de elektroniska inslagen brukade vara de mest tilltalande i Mitchells låtskrivande. Trots otaliga lyssningar får jag inte grepp om skivan och det är egentligen ingen låt som riktigt har satt sig. Jag som hade hoppats att detta album skulle övertyga mig fullt ut om Mitchells storhet, men istället blev det platt fall.

Clue To Kalo - Mine Disaster After Theirs Is Done, By The Brother