D.Lissvik - 7 Trx + Intermission

Att lyssna på 7 Trx + Intermissions är som att befinna sig på ett diskotek med savanntema eller som att fastna i någon etnovärld i ett gammalt NES-spel. Dan Lissvik, eller ena halvan av Studio som han kallas på stan, solodebuterar på ett sätt som känns ganska naturligt. Det låter ungefär precis som man kunde tänka sig att ett halvt Studio skulle låta och det hela känns lite som en spin-off på West Coast. Eller som Studios svar på Wrath of the Lich King. Vad vet jag.

Precis som Studio så rör det sig om böljande takter som med sitt flytande gung kan förvandla vilken torrboll som helst till vattenskalle. Som roligast blir det i de längre utflykterna, framför allt A3, där klimax efter klimax avlöser varandra och skapar någon form av tantrahymner som vägrar släppa taget. Annars är det just frågan om crescendon som gör mig lite kluven, vissa dagar tycker jag att det är oerhört befriande att låtarna lunkar på som om de inte brydde sig alls om sina lyssnare medan jag andra dagar ideligen finner det tröttsamt.

Intressant nog så känns det som att Dan Lissvik har större chans att tilltala en bredare publik än Studio. Om West Coast och Yearbook-samlingarna dragit till sig trendkänsliga musiklyssnare och folk som blev pappor under det tidiga nittiotalet så känns det som att det kan vara ett och annat skägg och några blonda dreadlocks som lyckas hitta hit denna gång. Det är bara Gudrun Sjödén-tanterna som saknas. De brukar komma rusande när de hör bongotrummor.

Lyssna här.
Köp här.