Hauschka - Ferndorf

Eftersom det börjar bli dags att summera året som gått så försöker jag så gott det går att lyssna in mig på album som fått för lite speltid och som eventuellt kan tänkas vara aktuella för den kommande årslistan. De flesta av de albumen har det redan rapporterats om här så jag tar tillfället i akt att ge plats åt album som av olika anledningar inte fick den uppmärksamhet de gjort sig förtjänta av. Hauschka, eller Volker Bertelmann, är antagligen redan bekant för många då han tidigare släppt ett album på Fat Cat Records, men för er som inte hört talas om honom så rör han sig i de nyklassiska kvarteren. Han har anammat traditionen att använda preparerat piano och har således jämförts med storheter som John Cage och Erik Satie.

Hauschkas fjärde album Ferndorf släpptes i september och till skillnad från Balmorhea, som jag skrev om igår, så märks det tydligt att det här finns högre pretentioner än att bara beröra. Hauschkas musik har en påtaglig dramaturgi där tempoväxlingar avlöser varandra samtidigt som ett intressant nyttjande av olika instrument ständigt pockar på lyssnarens uppmärksamhet och skenar iväg tillsammans med fantasin. I den ena scenen rör vi oss framåt som om livet stod på spel medan vi i nästa blickar bakåt som om döden lurpassade bakom närmsta hörn. Favoriten Eltern börjar i något som ger intryck av ett relativt ordinärt stycke ambient men som slutar i fragmentariskt vackra pianoslingor. Det hela känns som att bevittna puppans förvandling till fjäril. Musiken och atmosfären på Ferndorf är så vacker att den ibland tvingar en att stanna upp, se sig omkring för att sedan traska vidare som en lyckligare människa.

Hauschka följer i början av nästa år upp Ferndorf med ep:n Snowflakes and Carwrecks som redan nu går att lyssna på här. Den 17:e januari dyker han dessutom upp på Södra Teaterns stora scen.

Lyssna här.