Årslistan 2008, plats 20-16

16. Mates of State - Re-Arrange Us

De äkta makarnas beslut att kasta ut orgeln till förmån för ett vanligt piano gjorde att vissa drog öronen åt sig. Och visst är skivan inte lika spretig och oförutsägbar som dess föregångare, men så länge duon fortsätter att skämma bort oss med så makalöst bra låtmaterial finns väl ingen egentlig anledning att klaga.





17. Damien Jurado - Caught In The Trees

Manliga singer/songwriters finns det gott om, men få lyckas tilltala på samma sätt som Damien Jurado. Den karaktäristiskt sorgsna stämman var lika vacker som vanligt och trots en något rockigare framtoning än tidigare kan hans nionde album mycket väl vara det starkaste hittills.





18. Fuck Buttons - Street Horrrsing

Att den instrumentala rocken motat in sig själv i en återvändsgränd har vi fått erfara alltför ofta de senaste åren. Plötsligt fick genren en vitamininjektion då två tama britter bestämde sig för att sudda ut gränserna mellan noise och postrock och kasta in Street Horrrsing i leken. Vid första anblicken fyllde den inte förväntningarna som singeln Bright Tomorrow framkallade, men under årets gång växte den sig till ett monster.


19. No Kids - Come Into My House

Om Smokey Robinson hade skrivit en D-uppsats i psykologi skulle det med stor sannolikhet låtit som No Kids. Come Into My House är ljudet av hur tre kanadensiska akademiker med förkärlek till soul skapar ett popalbum. Resultatet är den charmigaste och mest skeva yllekoftssoul vi hört sedan Hot Chips debut.





20. Parker Lewis - s/t

Parker Lewis spetsade under året våra förväntningar med den ena mini-hiten efter den andra och när det var dags för albumsläpp visste vi inte riktigt vad vi hade att hoppas på. I enlighet med traditionen visade han dock än en gång hur pass bra vi är på att snickra ihop pojkpop i det här landet. Med texter om drömmar, brustna hjältar och om hur det är att vara en liten pojke i en klichéartad och skrämmande värld så lindade han popoffer världen över runt sitt lillfinger.