Årslistan 2008, plats 25-21

21. Jacaszek - Treny

Finanskrisen framstod nästan som en solskenshistoria signerad Tom Hanks och Meg Ryan i förhållande till de sakrala ljudlandskap vi mötte på Michal Jacaszeks Treny. Det gångna året serverade ett flertal mycket solida postklassiska verk, men när tiden kommit för summering är Treny ett av dem som stått sig allra bäst.




22. Why? - Alopecia

Att följa upp mästerverket Elephant Eyelash borde framkalla skrivkramp och ångest hos de allra flesta artister. Det var dock uppenbarligen inget bekymmer för frontmannen Yoni Wolf, som inom en ganska rimlig tidsperiod skrev en uppföljare. Alopecia innebar ett närmande mot mer traditionell indierock, men låter minst lika bra som dess föregångare.




23. Speedmarket Avenue - Way Better Now

Det har varit ett tämligen magert år för den svenska indiescenen, men Speedmarket Avenue var ett av få band som visade framfötterna. På deras andra album nådde den medryckande popmusiken högre höjder än tidigare och bandet lyckades hitta en alldeles utmärkt balans mellan hysteri och stillsamhet.





24. Sin Fang Bous - Clangour

Sindri Mar Sigfusson från Seabear ställde i år till med kalas på egen hand och visade som bäst upp hur Panda Bear skulle låtit om han vore islänning eller hur soundtracket till en spagetti-western skulle te sig om den utspelade sig på Vatnajökull. Med klara melodier blandat med kontrollerat kaos kändes musiken på Clangour lika älskvärd som dess omslag.



25. Our Brother The Native - Make Amends For We Are Merely Vessels

Debuten utgjordes av en relativt rörig massa musikaliska element. Men när de tre amerikanska ynglingarna i Our Brother The Native samlades för att spela in en uppföljare presenterades plötsligt en helt annan femma. På Make Amends… låter bandet som om småsyskon till medlemmarna i Godspeed You! Black Emperor druckit gift och käkat småkakor i studion.