Beirut - March of the Zapotec/ Real People Holland

När Zach Condon skickade mig av stolen med sitt mästerliga debutverk Gulag Orkestar var jag nästan övertygad om att det var det första och sista man såg av hans Beirut. Till min stora förtjusning dröjde det dock inte många månader innan mer material dök upp från Pitchforks egen guldkalv, och sedan tre år tillbaka har Condon genom vanliga releaser, e-exlusives och gästinhopp hos andra artister etablerat sig som en av de mest intressanta unga musikerna. Med ep:n March of the Zapotec har han åter igen hittat tillbaks till smärtans hjärtland och redovisar det starkaste materialet sedan debutens dagar.

Denna dubbel-ep utgörs av March of the Zapotec, som spelats in tillsammans med nio man starka orkestern Jiminez Band i Oaxaca, Mexico och Real People Holland, en ep bestående av elektroniska poplåtar, varav ett par har florerat på nätet i olika sammanhang tidigare. My Night With A Prostitute From Marseille har antagligen fått hutlöst med rotation hos de flesta av oss sen den fanns för nedladdning i somras. Tillsammans med välbekanta, tillika ljuvliga balladen Venice är det visserligen trevligt att dessa låtar nu ges ut på skiva, men i övrigt förefaller Real People Holland mest vara en outtakes-ep där strölåtar fått samlas. I vilket fall som helst utgör den en kul baksida till March of the Zapotec, som tveklöst är den stora behållningen här. Zach Condon är en mångsidig låtskrivare som får bitarna att falla på oavsett om han beger sig till pitoreska småbyar i Sydeuropa eller helt enkelt packeterar sina låtar i sovrumselektronik. Men det är med en stor blåsorkester i ryggen hans låtar tar sig själva eget liv och förmår flyttar berg. La Llorona förflyttar mig tre år tillbaka i tiden och samma känsla av fascination jag fick första gången jag hörde Beirut ockuperar åter igen min kropp. Ep:ns fortsättning med My Wife, The Akara, On A Bayonet och The Shrew lämnar mig djupt tagen och det är häpnadsväckande att Condons kompositioner står sig väldigt väl trots långa instrumentala passager. Det har åter igen blivit aktuellt att konstatera: Beirut är den bästa blandningen av Scott Walker, Neutral Milk Hotel och Emir Kusturica denna värld skådat. Förhoppningsvis får vi se mycket av honom även framöver.

Beirut - La Llorona