Fever Ray - S/t

Första gången The Knife nådde mina öron var jag arton år gammal och sommarjobbade inom metallindustrin. Mina referensramar var på den tiden minst sagt annorlunda, med allt från vemodig mespop till radiovänlig grunge i skivsamlingen. Aldrig har en skiva vänt lika mycket upp och ner på allting som debuten The Knife gjorde. Åtta år senare betraktar jag den fortfarande som det mest kreativa och fullständiga musikdokument som hittills fötts på svensk mark. Mina förväntningar var alltså minst sagt höga efter att jag hört en nedpitchad Karin Dreijer Andersson sjunga "this will never end cause I want more" i murkigt orgelbaserade singeln If I Had A Heart. Med den tändes förhoppningen om att akustiska element åter igen skulle introduceras i ljudbilden och att en återgång till ett mer organiskt sound stod på agendan. Debuten under projektet Fever Ray är dock snarare en återgång till den formula som präglade perioden då Deep Cuts och Hanna Med H Soundtrack spelades in.

Innovation och förnyelse har nästan varit synonymt med The Knife genom hela dess diskografi och syskonen Dreijer har i stort sett alltid legat ett steg före, vilket lett till att en rad influerade artister följt i deras spår. Senaste albumet Silent Shout står väl som högsta exemplet på detta, då influenser också i högre grad än tidigare även nått över andra sidan av Atlanten. Fever Ray är första albumet från Dreijer som egentligen inte har något enhetligt koncept och som inte heller erbjuder särskilt mycket av innovation eller kreativitet. When I Grow Up, Seven och Triangle Walks kunde alla varit hämtade från Deep Cuts med sina raka elektroniska beats, sina asiatiskt flirtande vibes och sina lättillgängliga melodier. De är visserligen samtliga bra låtar och Dreijer visar som vanligt prov på att vara en av våra främsta popsnickrare. Det går heller inte låta bli att älska hennes diskbänksrealistiska approach med textrader som "we'd talk about love, we'd talk about dishwasher tablets". If I Had A Heart, Dry And Dusty, och I'm Not Done sticker ut på en skiva som nog tyvärr mest förblir en smärtsam påminnelse om att även Karin Dreijer Andersson är mänsklig. Hon har vant oss vid att vänta oss så oproportionerligt mycket mer.

Köp albumet digitalt via Klicktrack nu, eller invänta den fysiska upplagan 18 mars via Rabid.

Titta på Andreas Nilssons underbart shamanistiska herrgårdstragedi som utgör videon till If I Had A Heart här. Och missa framförallt inte den ljuvliga åttaminutersmixen från Fuck Buttons här.