Hauschka, Södra Teatern 17/1-09

När Volker Bertelmann under sitt alias Hauschka äntrar Södra Teaterns scen är det som att en känsla av välbehag sprids genom salongen. Han är för kvällen iklädd linnekostym och CBGB-t-shirt och han framstår vara artig och charmant samtidigt som han under sitt välkomsttal innan konserten försöker dölja sin nervositet genom att inta en avslappnad position på den lilla pianopallen. När han sätter sig till rätta framför pianot så vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig men när tonerna av familjära Blue Bicycle trippar ut i lokalen så inser jag att det här är något jag längtat efter riktigt länge.

Hauschka gör saker med pianot som jag knappt trodde var möjliga och om ljudlandskapen på albumet Ferndorf kändes fylliga och mångfacetterade i hörlurar så är det ingenting i jämförelse med hur musiken upplevs livs levande. Tonerna samspelar på ett högst hänförande vis och emellanåt framkallar ljuden rysningar enbart för att ljudvågorna möts någonstans där de sällan lyckas mötas i vanliga fall. Mellan låtarna mixtrar Bertelmann med flygelns strängar och när han inte stoppar i något så plockar han ut något annat. När han mot slutet av konserten avpreparerar pianot skapas en yster stämning i lokalen samtidigt som ljudbilden helt ändrar struktur i takt med att pingisbollar, gaffatejp och pärlhalsband plockas fram ur flygelns innandöme. En kort sekund framstår Hauschka med sin medhavda plastkasse som en nyklassicismens Farbror Frej eller Brasse Brännström men han hittar snabbt tillbaka till fokus igen.

Musiken Hauschka framför är på många vis imponerande och han lyckas, utan att använda alltför yviga eller självklara gester, skapa en form av dramatik som är lätt att dras med i. Det många gånger imponerande pianospelet drar med lyssnaren i hejdlösa färder eller mot okända mål utan att det känns alltför avantgardistiskt eller konstlat - tekniken tillåts heller aldrig att få överhanden utan det är alltid vad som uppnås med det tekniska som står i fokus. Allt verkar i princip möjligt med Hauschkas piano. Det spelar ingen roll om det är ljudet av ett skenande tåg eller känslan av en fallande snöflinga som ska återskapas, det mesta faller på plats galant. Det kanske är sant det som byggarbetarna brukar säga: allt går att ordna med lite gaffa. I och med Hauschka har det fått en helt ny innebörd.

Lyssna på Hauschka här.

Foto av Christian Gustavsson på Rockfoto.