Bibio - Vignetting The Compost
Solskenspop är för de allra flesta antagligen synonymt med Californien, stämsång och havsbrus men begreppet har under de senaste åren, på sätt och vis, vidgats genom att mer kontemplativa musikformer gjort anspråk på UV-strålarna och paraplydrinkarna. Förra årets släpp från Air France och Quiet Village var kanske inte somriga i den bemärkelsen att de var hurtigt glada eller framfusiga utan det handlade mer om känslan de bägge akterna försökte gestalta. Bevisligen var det fler än jag som kopplade deras musik till solsken och blå himlar och visst kan man med lite välvilja benämna de senaste årens balearic-våg som solskenspop för tvåtusentalet.
Bibio spelar dock i en helt annan liga och hans musik har snarare kopplingar till ambient och folk än baleariskt våggung. Jag finner ändå klara kopplingar till solen även i hans musik då hans senaste album Vignetting The Compost låter som en enda lång soluppgång. Kopplingen till solen och kanske främst naturen har förvisso alltid funnits i Bibios musik men har alltsedan debuten Fi blivit alltmer framträdande då ljudbilden blivit klarare och klarare från gång till gång. Man skulle kunna betrakta utveklingen i hans musik som en form av flykt från det moderna och om det tidigare fanns en tydlig ambivalens inbäddad i atmosfären så känns det nu som att Bibio tagit steget fullt ut och låtit sig omslutas av naturen.
I och med Vignetting The Compost så är de mest framträdande filtren så gott som borta och även om Bibio fortfarande experimenterar med en hel del effekter så känns den krispiga atmosfären lika ren som morgonsolstrålar reflekterade på ytan av en skogstjärn. Den gitarrdominerade ljudbilden landar någonstans mittemellan Benoît Pioulard och ASS men här och där smiter folkigare harmonier in och emellanåt kan jag inte låta bli att dra paralleller till proggbandet Kebnekaise. Förhoppningsvis så kan Bibios solstrålar bidra till att snön smälter lite fortare. Låtar som Weekend Wildfire fungerar hur som helst som en lusekofta för själen i dessa istider.
Bibio - Weekend Wildfire
Bibio spelar dock i en helt annan liga och hans musik har snarare kopplingar till ambient och folk än baleariskt våggung. Jag finner ändå klara kopplingar till solen även i hans musik då hans senaste album Vignetting The Compost låter som en enda lång soluppgång. Kopplingen till solen och kanske främst naturen har förvisso alltid funnits i Bibios musik men har alltsedan debuten Fi blivit alltmer framträdande då ljudbilden blivit klarare och klarare från gång till gång. Man skulle kunna betrakta utveklingen i hans musik som en form av flykt från det moderna och om det tidigare fanns en tydlig ambivalens inbäddad i atmosfären så känns det nu som att Bibio tagit steget fullt ut och låtit sig omslutas av naturen.
I och med Vignetting The Compost så är de mest framträdande filtren så gott som borta och även om Bibio fortfarande experimenterar med en hel del effekter så känns den krispiga atmosfären lika ren som morgonsolstrålar reflekterade på ytan av en skogstjärn. Den gitarrdominerade ljudbilden landar någonstans mittemellan Benoît Pioulard och ASS men här och där smiter folkigare harmonier in och emellanåt kan jag inte låta bli att dra paralleller till proggbandet Kebnekaise. Förhoppningsvis så kan Bibios solstrålar bidra till att snön smälter lite fortare. Låtar som Weekend Wildfire fungerar hur som helst som en lusekofta för själen i dessa istider.
Bibio - Weekend Wildfire
1 Comments:
Otroligt fin skiva. Har gått varmt senaste veckan.
Skicka en kommentar
<< Home