Loney Dear - Dear John

Jönköpingsbördige Emil Svanängen har inte riktigt övertygat mig med sina tidigare släpp. Visst har jag imponerats av hans produktivitet och den drivkraft som förmått honom att spela in och släppa sina fyra första album helt på egen hand, men på respektive skiva har jag dessvärre inte lyckats hitta mer än ett par spår som verkligen tilltalat mig. På femte skivan Dear John är det delvis ett nytt Loney Dear som vi får bekanta oss med. Den lågmälda pampigheten som blivit hans adelsmärke finns förvisso bevarad, men överlag är låtarna klädda i en mer elektronisk skrud än brukligt. Glädjande nog är också låtmaterialet starkare än någonsin tidigare. I min bok har han aldrig riktigt lyckats göra om den fantastiska bedrift som The City, The Airport var, men här lyckas han faktiskt flera gånger om. I Was Only Going Out, Harsh Words, Summers, Violent och Dear John är alla mer eller mindre fantastiska låtar. Den sköra rösten står som vanligt i fokus och bättre falsettpop har nog inte sett dagens ljus sedan Windmills två år gamla debutskiva.

I och med Sub Pops återutgivning av Loney, Noir fick han det genombrott som länge varit i antågande och för tillfället turnerar han runt USA tillsammans med giganten Andrew Bird. Helt klart välförtjänt efter denna fina prestation.

Skivan släpptes för ungefär två veckor sedan på Polyvinyl.