Lotus Plaza - The Floodlight Collective

Visst kommer The Floodlight Collective att liknas vid Atlas Sound-debuten Let The Blind Lead Those Who Can See But Cannot Feel, vilket inte på något sätt är märkligt då ljudatmosfären har en hel del likheter. Precis som Cox verkar Pundt ha ett verkligt behov av att kanalisera den drömpop han funnit hos sina Slowdive- och Cocteau Twins-skivor. Men där Cox verkar i en sömnigt neddrogad ljudbild befinner Pundt sig i ett något mer vaket tillstånd. Många av låtarna är relativt upbeat med klassiska fyrtaktstrummor och gitarrslingorna är trots sin dimmiga omgivning tämligen uppfriskande. Inledande Redoakway är ett bra exempel där jangelpops-doftande trummaskiner successivt bygger upp en kaskad av tamburiner och anemiska Noah Lennox-körer. Quicksand får säkert en och annan lyssnare att dra paralleller till Beach Boys och sextiotalet medan majoriteten av skivans övriga kompositioner snarare drar mot ett mer akustiskt shoegaze-sound som påminner om Songs of Green Pheasant och Film Schools mer timida stunder. Bradford Cox är tydligen inblandad i trumslagandet på Different Mirrors, i övrigt är detta Pundts verk rakt igenom. The Floodlight Collective består av en stark samling låtar och har egentligen inga påfallande svagheter. För att avsluta detta inlägg med ett statement: debuten från Lotus Plaza knäpper överraskande nog Atlas Sound på näsan. Inte nog med det, den bär dessutom på en enorm potential att låta sig växa ytterligare under året.
Lotus Plaza - Redoakway
2 Comments:
uhh i don't understand but i like this blog.
Sannerligen ett magnifikt album! Kände mig nästan lite trött på Deerhunter och Derrhunter-relaterat material när jag tog mig an Lotus Plaza men albumet sitter som en smäck redan efter två lyssningar. En ytterst trevlig överraskning.
Skicka en kommentar
<< Home