Balmorhea - All Is Wild, All Is Silent

Austinbandet Balmorhea gjorde intryck på mig redan ifjol. Albumet In Rivers Arms var stämningsfullt och på många vis njutbart då det rörde sig i melankoliska och stillsamma miljöer uppbyggda kring pianospel och stråkar. Om duon/sextetten den gången, som albumtiteln indikerade, befann sig i en lugnt porlande flod så har de denna gång hittat mynningen ut i det virvlande havet. Även denna gång fungerar albumtiteln, All Is Silent, All Is Wild, som vägvisare och i år så är huvudsaken uppbyggnad. Ljudbilden pendlar ständigt mellan det lugna och det furiösa - det som börjar i tillbakalutade stråkarrangemang slutar ofta i galopperande crescendon med vildsint slagverk och argt banjoplock - vilket bidrar till en påfallande dramatisk nerv och det känns nästan som att albumet agerar soundtrack till en film som ännu inte producerats.

Balmorhea har helt klart tagit ett stort steg framåt i och med All Is Silent, All Is Wild och detta beror till stora delar på den fylligare orkestreringen. Banjo, trummor, körer och framförallt mustigare stråkarrangemang påverkar ljudbilden i positiv bemärkelse och när vattnet under broarna rinner som allra mest vildsint så är det svårt att inte tänka på hur Godspeed You! Black Emperor lät på Lift Your Skinny Fists Like Antennas To Heaven. Den sakteliga erupterande Rememberance räknas av mig som albumets klarast lysande stjärna och får, i och med sitt starka crescendo, håret på mina armar att resa sig av välbehag. Balmorhea visar på ett strålande vis hur post-rock utan rock låter och det enda jag har att önska av dem i detta nu är ett sverigebesök.

Balmorhea - Harm and Boon (excerpt)
Balmorhea - Rememberance (excerpt)
Albumet släpps nästa vecka på Western Vinyl men finns redan nu på emusic.