Night Control - Death Control

Just när vi trodde att vågen av R. Stevie Moore och Ariel Pink-skolade hemmainspelare börjat ge vika dyker ännu en begåvad artist upp, Night Control. Christopher Curtis Smith är mannen bakom lo-fidelity-projektet och han debuterade nyligen med albumet Death Control på bolaget Kill Shaman. Ena stunden osar det lika mycket rockklichéer från sextio- och sjuttiotalet som jag emellanåt hör hos några av mina vänner och andra stunder leveras kreativ instrumentalpop. Gemensamt för Night Controls låtar är den solstänkta slackerkänslan som förpackas i flera lager av smutsig hemmaproduktion.

Death Control består av nitton låtar som skiftar i både karaktär och kvalitet och emellanåt blir det uppenbart att Smith antagligen skulle tjäna på att sålla bort vissa spår. Å andra sidan är spontana inslag som de taffliga gitarrerna i 40 years old och urballningar som Life control nästan omistliga i sådana här sammanhang. Den som någon gång lyssnat igenom en Guided By Voices eller Sebadoh-skiva är antagligen beredd att hålla med mig (kvantitet behöver nödvändigtvis inte innebära avkall på kvalitet). Bortsett från att skivan hade kunnat kortas ned något bjuder Death Control emellertid på fuzzad sovrumspop när den är som allra bäst. I toppen finner jag trevliga kompositioner som medryckande Star 192 (som skulle kunna vara skriven av Scott Kannberg i Preston School of Industry och Pavement) och melodiöst instrumentala Two Hard. Riktigt trevligt blir det också när Smith väljer att klä sina låtar i skramligare kostymer som i Hello Kitty, eller dammar av trummaskinerna i Trouble. Rekommenderas varmt.

Night Control - Star 192