Bill Callahan - Sometimes I Wish We Were An Eagle

Bill Callahan, under långa perioder mer känd under Smog och (Smog) började ge ut musik under eget namn med albumet Whoke On A Whaleheart från 2007. Om sanningen ska fram var den inte särskilt intressant och gjorde mig ordentligt besviken efter ett långvarigt kärleksförhållande med avslutande Smog-skivan A River Ain't Too Much To Love. Med senaste skivan Sometimes I Wish We Were an Eagle strålar dock Callahans låtar hela vägen från Texas till Uppland med sin otroligt lidelsefulla röst och känsla för atmosfäriska texter.

"- I used to be darker, then I got light, then I got dark again", sjunger Callahan nedstämt men hoppfullt i skivans inledande låt om författaren Jim Cain (James M. Cain). Att Callahan själv identifierar sig i denna roll som cynisk singer/songwriter är uppenbart, och han yttrar orden med en så underfundig självironi att kritikerna troligtvis missar poängen igen. En Bill Callahan i högform är nämligen en artist som förmår engagera, trösta och underhålla på en och samma gång med sina stundtals kryptiska men alltid poetiska ordavvägningar och melodier. Sometimes I Wish We Were an Eagle innehåller just allt detta och lite till, precis som Julius Ceasar och Red Apple Falls gjorde och intar därmed en topposition i hans diskografi. I vanlig ordning får vi en hel del häst- och fågelreferenser på ett album som är klätt i en relativt välproducerad skrud. Stråkarna är många och arrangemangen välgenomtänkta, de fungerar väl som verktyg för att förstärka stämningar och betona dramatik i musiken. Överraskande nog känns albumet komplett, jag hade nog inte viljat plocka bort något av spåren. När Callahan knyter samman säcken genom ett repetitivt utropande av Nietzscheanska devisen "- It's time to put God away" är det bara att lyfta på hatten för ett av årets hittills starkaste album.

Bill Callahan - Eid Ma Clack Shaw