Jason Lytle - Yours Truly, The Commuter

Ända sedan tidigt 90-tal har Jason Lytle haft något av ikonstatus inom indierocken. Som låtskrivare och frontman i spacerockande Grandaddy har han frälst såväl mig som ett antal andra popsnören världen över. När bandet för ett par år sedan lade gitarrer och synthar på hyllan gick det rykten om att Lytle skulle fortsätta karriären under eget namn, men sedan dess har det inte hörts någonting. För några månader sedan kom dock till slut ett livstecken och nu är det således äntligen dags för soloalbumet Yours Truly, The Commuter. Och så fort Lytle börjar använda sin gudabenådade röst så slår det mig hur efterlängtat detta är. Musikaliskt har det inte hänt särskilt mycket och med denna skiva blir det uppenbart hur tongivande han måste ha varit även under tiden i Grandaddy (vilket egentligen inte är förvånande med tanke på att han, såvitt jag vet, skrivit varenda låt som bandet spelat in). Arrangemangen är slående lika och såväl synthpads som gitarrdistar känns igen från den tiden. Detta skulle alltså lika gärna ha kunnat vara en uppföljare till bandets sista album Just Like The Fambly Cat. Även om man kanske hade hoppats på något lite annorlunda så är det svårt att klaga när låtmaterialet är så pass starkt. Sin vana trogen blandar han ösiga poppärlor (Ghost Of My Old Dog, titelspåret och It's The Weekend) med tårdrypande ballader (I Am Lost (And The Moment Cannot Lost), This Song Is The Mute Button och You're Too Gone) och man kan bara konstatera att det är fantastiskt fint att Jason äntligen är tillbaka på banan, dessutom i gammal god form. I Rollin' Home Alone lyckas han till och med leverera en av de vackrare låtar jag hört hittills under året.

Skivan släpps om ungefär två veckor på Anti. Från och med i morgon kan man lyssna på den här.