Patrick Wolf - The Bachelor

Det är fan inte lätt att vara Patrick Wolf. När han vid blott tjugofyra års ålder redan hade varit blond och mörkhårig på sina albumomslag gjorde han precis som alla andra med någon form av ålderskris: färgade håret rött. Dessutom släppte han en medioker skiva där man till stor del började betvivla om det över huvud taget fanns något omdöme kvar i pojkstackarn. Hans QLC (quarter life crisis) verkar dessvärre ha förvärrats sedan dess och nu är han tillbaka med det nya albumet The Bachelor, där det röns utom allt tvivel att pojken som blivit man förlorat alla spår av det där omdömet.

Man måste någonstans fråga sig hur Patrick Wolf har tänkt i och med The Bachelor och egentligen ter det sig relativt självklart att han i sin identitetskris söker efter tider där han faktiskt var briljant. Vad göra? Färga håret blont och börja experimentera med lite brus och elektronik igen. Allt gott så långt, men att söka upp en kille som Alec Empire inför ett album med planerad release efter att 1900 blev 2000 känns väl knappast genomtänkt på någon punkt, och den smått absurda idén att faktiskt klä ut sig till Idol-Danny och posera framför ett medeltidstält förstår väl till och med omdömesbefriade människor att den måste ditchas redan innan idéstadiet.

Musiken då? Ja, det låter som Patrick Wolf på halvfart. Utan bra idéer men med fortsatt fina stråkarrangemang. Det kommer man inte långt med i min värld, men faller det sig så att man är sugen på feel good-goth så är det här albumet något att fördjupa sig i.

För övrigt anser jag att vi kollektivt förnekar att Patrick Wolf släppt något efter Wind In The Wires.

Albumet finns på Spotify.