fredag, september 25, 2009

Midaircondo - Curtain Call

Midaircondos debutalbum Shopping for Images tog 2005 musikvärlden, eller åtminstone en tredjedel av de som recenserar skivor, med storm. Deras blandning av electronica, ambient och jazz kändes i de flesta avseenden både intressant och originell och albumet låg på många sätt även helt rätt i tiden. Skivbolaget Type var på allas läppar, eller åtminstone på mångas, och 2004 och 2005 var lite av en guldålder för genrer med suffixet -tronica. Musiken har sedan dess fortsatt att frodas men har till ganska stor del glidit iväg för att verka i skymundan, en plats där den kanske hör hemma och där den sannerligen trivs alldelles utmärkt.

Midaircondo valde en liknande väg och förutom sporadiska spelningar runt om i världen så var det synnerligen tyst om bandet tills de för dryga året sedan åter dök upp med nyheten om att trion blivit en duo och att nytt material var på gång. Det skulle visa sig att vi fick vänta ett helt år innan det nya materialet såg dagens ljus och när Curtain Call släpptes för dryga veckan sedan så var det antagligen många med mig som bävande tog sig en första lyssning.

Jag har sedan dess närmat mig albumet från diverse vinklar för att försöka begripa vari den stora skillnaden ligger. För en skillnad finns där men samtidigt så låter det väldigt mycket Midaircondo. Kanske har det att göra med hur gruppen själv närmat sig musiken denna gång och det känns på flera plan som att musiken både är mer kaotisk och kontrollerad på samma gång. De vågar fortfarande att experimentera friskt samtidigt som det denna gång kanske finns ett större syfte med utsvävningarna.

Precis som på Shopping for Images så ligger det mest intressanta i kontrasterna, mellan typiskt utmejslade poplåtar som Silk, Silver and Stone (där Ebbot Lundberg gästsjunger), experimentbaserade delar som Revolve and Repeat och ambientflyktiga låtar som Venetian Veil. Tillsammans skapar dessa beståndsdelar en helhet som är kusligt lockande och där man då och då kastas mellan poler. Från att vaggas till sängs till att skrämmas till döds. Saxofonen i Come With Me är nog det läskigaste jag hört i år. Och det är inget negativt menat med det.

Albumet finns på Spotify.

1 Comments:

Blogger Ola said...

Grymt bra skiva!

3 oktober 2009 19:56  

Skicka en kommentar

<< Home