Mount Eerie - Wind's Poem

Genom att lansera Wind's Poem som sitt Black Metal-album lyckades Phil Elverum åtminstone hålla mina tassar borta ett tag. Han har tidigare visat prov på tveksamma böjelser för Norges mer gothorienterade sidor och även om jag förstått att det naturligtvis inte skulle röra sig om Black Metal i dess genremässiga mening infann sig en viss oro. Det nya albumet från Mount Eerie kontrasterar visserligen skarpt mot den mer visorienterade stilen vi fann på föregångaren Lost Wisdom, men är man inte rädd för ett noisigare skrammelparti då och då kommer man åter igen känna sig trygg bland Elverums introverta sånger. Det mörker som närvarar på Wind's Poem känns igen från framförallt ep:n Black Wooden Ceiling Opening, en samling låtar där Elverum backades upp av Kjetil Jenssen och Jason Anderson. På Wind's Poem gestaltas det i de tämligen stökiga, men riktigt bra låtarna Winds Darkest Poem och The Hidden Stone. Den största behållningen är emellertid de mer trögflytande låtarna på skivan som tillåts växa i både tid och rymd. I det avseendet för de många orglarna och reverbdränkta cymbalerna på Wind's Poem tankarna till den akustiska doom/ambient som sprungit ur framförallt Erik Skodvin och dennes label Miasmah de senaste åren. Slutligen måste man väl också beundras av Elvrums Angelo Badalamenti- och Twin Peaks-flirt även om resultatet inte faller ut särskilt väl. Mount Eerie förmår på alldeles egen hand skapa en egensinnigt surrealistisk atmosfär.