Yo La Tengo - Popular Songs

Under smått ofattbara 25 års tid har Hoboken-bandet Yo La Tengo med jämna mellanrum släppt album som imponerat i sådan grad att att en ursprungligen liten skara hängivna fans ständigt utökats med fler och fler hängivna lyssnare längs vägen. De äkta makarna Georgia Hubley och Ira Kaplan har varit med ända sedan begynnelsen medan basisten James McNew anslöt 1992. När gruppen nu släpper sitt 14:e album kan man inte annat än imponeras av att de fortfarande förmår att hålla en så hög och jämn nivå. Trots en fjärdedels sekel tillsammans så går deras musikskapande verkligen inte på rutin. Det som imponerat med Yo La Tengo, och på senare tid fått dem att avancera till ett av mina favoritband, är att de besitter förmågan att verka inom många olika genres, men ändå göra det fantastiskt bra. Det spelar ingen roll om det rört sig om sentimentala ballader, akustisk pop eller noiserock - slutresultatet blir i princip ändå alltid bra. Och även om jag brukar se det som en styrka hos bandet så kanske det blir lite väl mycket av den sorten på det här albumet. I de nio första spåren spretar det från funkigt, northern soul-doftande, klassisk indierockigt och lågmält. De tre avslutande spåren bildar därefter en egen liten enhet på skivan och klockar tillsammans in på knappt 37 minuter. Även om samtliga spår på skivan tilltalar mig så har spretigheten en negativ inverkan på det samlade intrycket, varför Popular Songs troligtvis inte kommer att bli ihågkommet som något av gruppens starkare album. En väldigt fin samling låtar är det däremot.

Skivan släpptes i måndags på Matador.

Yo La Tengo - Periodically Double Or Triple