Neon Indian - Psychic Chasms

Ibland stöter man på band som får en att tänka att så där skulle det nog låta om jag gjorde musik (eller för att tala klarspråk: så skulle jag vilja att det lät om jag gjorde musik). Washed Out är ett bra exempel på en sådan artist i mitt liv just nu och snarlika Neon Indian får väl placeras i samma fack. Alan Palomos skeva pop, som med en viss envishet går att dansa till, får mig att vilja vara här och nu samtidigt som den lyckas med något som får vara ett bevis på kvalitet, nämligen att jag känner mig lite häftig när jag lyssnar på den. Så där häftig som man kände sig när man fick spela sin älsklingsmusik i låg - eller mellanstadiet. Jag minns att jag spelade U96 Das Boot, och måste faktiskt ge mitt tioårsjag lite kredabilitet då låten fortfarande är högst tuff (att jag vid samma tid lyssnade på Lars Vegas Trio behöver vi inte tala lika högt om).

Hur som helst så var det någon månad sedan Neon Indians Psychic Chasms letade sig ut på nät och skivdiskar och albumet har på många håll nämnts i samma andetag som ordet årsbästa-lista. Med all rätt skulle jag vilja påstå, för Psychic Chasms är en oerhört trevlig historia med lättlyssnat lo-fi-groove och shake a leg-tendenser. Låttitlarna är ungefär lika slacker-tuffa som musiken i sig, med exempel som Deadbeat Summer, Should Have Taken Acid With You och Terminally Chill, och skänker ännu en dimension till den näst intill perfekta helhet som Psychic Chasms innebär.

Om man fick spela sina favoritlåtar på universitetet så hade jag i dagsläget tagit med mig något av Neon Indian. Sjukt tufft och sjukt bra, utan tvekan ett av årets bättre album.

Finns på Spotify.