Årslistan 2009, plats 10 - 6
6. The Pains of Being Pure at Heart - s/t
Av någon anledning verkar man aldrig tröttna på söta popmelodier som dränks i drivor av distortion. När det dessutom görs på ett så sofistikerat vis som i The Pains of Being Pure at Hearts fall var det snudd på omöjligt att värja sig. Bloggkollegan Iblandband skrev att bandet påminner om ett smörgåsbord av andra klassiska artister, vilket är en ganska slående beskrivning. Idén att blanda mängder av olika sorters mat är vanligtvis ganska motbjudande, men Brooklynbandets välkomponerade smörgåsbord smakade alldeles utmärkt.
The Pains of Being Pure at Heart - Contender
7. Girls - Album
Popmusik handlar om att göra det lätt för sig eller att göra det svårt för sig. Det finns inga gyllene mellanvägar. Antingen väljer man vägen där allt draperas in i metaforer och ljudmattor, eller så säger man det man har att säga och sjunger hjärtat ur sig. Girls valde den enkla vägen och gjorde det med sådan finess att det i framtiden kommer framstå som något oerhört svårt. Efter flertalet år med inbillat trasiga Morrissey-kopior så kändes det oerhört skönt att höra någon framföra texter om vardagens meningslöshet, förlorat hopp och livslut med hjärta och smärta på rätt ställe. Ingen sa det så enkelt och ingen sa det så rakt, ibland är det det enda man behöver höra: "I don't wanna cry / My whole life through / No I wanna do some laughing too / So come on, come on, come on come on and laugh with me."
Girls - Album
8. Magnolia Electric Co - Josephine
2009 utmärkte sig något genom att några luggslitna rävar överraskade och påminde oss om sin fantastiska låtskrivarförmåga. En av dem var Jason Molina som under sitt nutida moniker Magnolia Electric Co. levererade sin starkaste skiva sedan Songs: Ohia-tiden. Josephine må vara en becksvart historia. Men ljuset söker sig fram emellanåt och Molina har här hittat den åtråvärda balansen mellan hopp och förtvivlan.
Magnolia Electric Co. - Josephine
9. Camera Obscura - My Maudlin Career
Efter att svallvågorna från genombrottsskivan Let's Get Out Of This Country lagt sig var det förvånansvärt tyst kring skotska Camera Obscura. I våras var de dock tillbaka i hetluften igen efter att ha levererat sitt starkaste album hittills. Att Tracyanne Campbell är en kompetetent låtskrivare var förvisso känt sedan länge, men med detta album tog hon det definitiva klivet ut ur den Belle & Sebastian-skugga som ständigt har gäckat bandets framfart.
Camera Obscura - My Maudlin Career
10. Fontän - Winterwhila
Fontäns Winterwhila kändes självklar när den kom och har under hösten och vintern utvecklats till något oumbärligt. Albumets åtta låtar bildar en stark enhet som till en början var svårgenomtränglig men efter en tid började beståndsdelarna leva sitt eget liv. Allt, och precis allt, vet exakt var det hör hemma och i strukturen vaggas man till ro. Lyssna bara på ...You Too och Nightrider, det är svårt att hitta smäckrare exempel på låtbygge. Ett intrikatare tidsfördriv än att fördjupa sig i Winterwhilas många lager var svårt att hitta 2009.
Fontän - Winterwhila
Av någon anledning verkar man aldrig tröttna på söta popmelodier som dränks i drivor av distortion. När det dessutom görs på ett så sofistikerat vis som i The Pains of Being Pure at Hearts fall var det snudd på omöjligt att värja sig. Bloggkollegan Iblandband skrev att bandet påminner om ett smörgåsbord av andra klassiska artister, vilket är en ganska slående beskrivning. Idén att blanda mängder av olika sorters mat är vanligtvis ganska motbjudande, men Brooklynbandets välkomponerade smörgåsbord smakade alldeles utmärkt.
The Pains of Being Pure at Heart - Contender
7. Girls - Album
Popmusik handlar om att göra det lätt för sig eller att göra det svårt för sig. Det finns inga gyllene mellanvägar. Antingen väljer man vägen där allt draperas in i metaforer och ljudmattor, eller så säger man det man har att säga och sjunger hjärtat ur sig. Girls valde den enkla vägen och gjorde det med sådan finess att det i framtiden kommer framstå som något oerhört svårt. Efter flertalet år med inbillat trasiga Morrissey-kopior så kändes det oerhört skönt att höra någon framföra texter om vardagens meningslöshet, förlorat hopp och livslut med hjärta och smärta på rätt ställe. Ingen sa det så enkelt och ingen sa det så rakt, ibland är det det enda man behöver höra: "I don't wanna cry / My whole life through / No I wanna do some laughing too / So come on, come on, come on come on and laugh with me."
Girls - Album
8. Magnolia Electric Co - Josephine
2009 utmärkte sig något genom att några luggslitna rävar överraskade och påminde oss om sin fantastiska låtskrivarförmåga. En av dem var Jason Molina som under sitt nutida moniker Magnolia Electric Co. levererade sin starkaste skiva sedan Songs: Ohia-tiden. Josephine må vara en becksvart historia. Men ljuset söker sig fram emellanåt och Molina har här hittat den åtråvärda balansen mellan hopp och förtvivlan.
Magnolia Electric Co. - Josephine
9. Camera Obscura - My Maudlin Career
Efter att svallvågorna från genombrottsskivan Let's Get Out Of This Country lagt sig var det förvånansvärt tyst kring skotska Camera Obscura. I våras var de dock tillbaka i hetluften igen efter att ha levererat sitt starkaste album hittills. Att Tracyanne Campbell är en kompetetent låtskrivare var förvisso känt sedan länge, men med detta album tog hon det definitiva klivet ut ur den Belle & Sebastian-skugga som ständigt har gäckat bandets framfart.
Camera Obscura - My Maudlin Career
10. Fontän - Winterwhila
Fontäns Winterwhila kändes självklar när den kom och har under hösten och vintern utvecklats till något oumbärligt. Albumets åtta låtar bildar en stark enhet som till en början var svårgenomtränglig men efter en tid började beståndsdelarna leva sitt eget liv. Allt, och precis allt, vet exakt var det hör hemma och i strukturen vaggas man till ro. Lyssna bara på ...You Too och Nightrider, det är svårt att hitta smäckrare exempel på låtbygge. Ett intrikatare tidsfördriv än att fördjupa sig i Winterwhilas många lager var svårt att hitta 2009.
Fontän - Winterwhila
Etiketter: Årslistan 2009
1 Comments:
Hittar två av mina tre-av-årets-bästa-skivor-val för UNT. Synd att de var så virriga och inte publicerade dem på nätet, då hade ni kanske läst dem och blivit glada! :)
(jag valde Monsters of folk, Bill Callahan, Fontän)
nåja många fina skivor här, några jag inte känner till så de ska jag definitivt kolla upp!
Skicka en kommentar
<< Home