fredag, mars 26, 2010

Caribou - Odessa

För mig handlar livet till stor del om att jaga känslor, att ideligen gräva efter sådant som får mig att känna något. Popmusik har varit en klart lysande stjärna och ledsagare i denna ständigt pågående jakt efter sådant som får livet att kännas mer levande. Jag har musiken att tacka för mycket.

Mitt musikintresse har överlevt det mesta, stått vid min sida när själen krupit ihop i något visset hörn någonstans och plockat upp mig när det enda jag egentligen trott på var tristessens oövervinnerlighet. I vinter har jag åter brottats med små skuggor och har värre än på länge tappat bort mig själv i ett ointresse, ett nonchalerande av det jag egentligen älskar allra mest. Av någon märklig anledning har jag inte förmått att känna starka känslor på samma sätt som tidigare och mitt musikintresse har således fått sig en törn. Jag har enträget fortsatt att lyssna på musik men den typen av direkthet som kan plocka upp mig har uteblivit. Tills för någon vecka sedan.

Det finns en dubbelhet i att nära ett musikintresse och det handlar till stor del om tid och tålamod. Hur mycket tid man är villig att spendera på ett specifikt verk och hur mycket tålamod man ska lägga ner innan det är dags att gå vidare. Många utav mina absoluta favoritalbum har fått växa fram, ta sin tid och på så vis blivit omistliga, men när det kommer till att ställa allt på ända så har det nästan alltid krävts en typ av direkthet. En direkthet som jag uppenbarligen saknat de senaste månaderna. Det är här Caribous Odessa (och i förlängningen albumet Swim) kommer in i bilden.

Tills för någon vecka sedan hade jag inte brytt mig om låten. Detta bör självfallet betraktas som ett övertygande bevis på min likgiltighet, framför allt med tanke på att allsköns människor med bevisat god smak hyllat den lite varstans. När jag väl tog tag i att lyssna så krävdes inte mer än två sekunder för att övertyga mig om att jag här hade att göra med en av årets låtar. Ibland krävs bara en snyggt snickrad basslinga, en medryckande trumtakt och ett säreget melodiskt ljud för att neråt ska bli uppåt.

De senaste dagarna har mitt musikintresse så sakteliga vaknat till liv igen och det är mycket jag försummat den senaste tiden. 2010 har hittills visat sig vara ett gyllene musikår och det är bara hoppas att det fortsätter vara så.

Vi på Bunny Rabbits har stått och trampat länge nog nu. Snart kommer en kort summering av de tre månader som gått i form av albumlista och playlist, och efter det så hoppas vi vara tillbaka på banan igen.

Caribou - Odessa (Spotify)
Här kan du ladda ned låten.

5 Comments:

Anonymous Johan said...

Härligt att se att ni är på gång igen! Har saknat er!

27 mars 2010 13:52  
Anonymous Anna said...

Kul att ni är tillbaka! Och vad gäller Odessa är det redan årets mest spelade låt hemma hos mig. Fruktansvärt bra

28 mars 2010 11:45  
Blogger Stefan Ekenberg said...

Kul att se att ni är på banan igen! Ja och Odessa är en riktigt bra låt.

29 mars 2010 11:18  
Anonymous Markus said...

jag tycker också det är härligt att ni uppdaterar lite igen.

29 mars 2010 21:25  
Anonymous madeleine said...

vad skönt att höra!!

30 mars 2010 11:48  

Skicka en kommentar

<< Home