CocoRosie - Grey Oceans

Många av er har säkert redan ryggat tillbaka vid själva åsynen av omslaget till Grey Oceans, det nya albumet från CocoRosie. Barmhärtig som jag är valde jag att utelämna cd-omslaget och gå direkt på lp-omslaget ovan, som är något mer uthärdligt för ögat. Som tur är har den gamla plattityden "don't judge a book by it's cover" aldrig träffat så rätt som med Grey Oceans. Måhända är det rent av resultatet av ett post-ironiskt experiment vi ser när vi håller skivan i vår hand.

Systrarna Sierra och Bianca Casadys freaky folk-stänkta pop har alltid varit intressant. Men det var först med singeln God has a Voice She Speaks Through Me som jag verkligen fick upp ögonen för CocoRosies avantgardistiska pop. Och det är i den riktningen man fortsatt med Grey Oceans vars låtar till stor del är resultatet av ett samarbete med jazzpianisten Gael Rakotondrabe. De gulliga folk-tongångarna får här ta ett steg åt sidan för betydligt mörkare tongångar med autotunade uppgivna röster och synthar, skeva spelklockor, pianon i moll och dova trummaskiner. Att besöka Grey Oceans känns ungefär som att leva med ena foten i tv-serien Carnivàles ockulta vagnkaravan och den andra i skogarna utanför Twin Peaks. Det rör sig med andra ord om en närmast andligt surrealistisk upplevelse. Grey Oceans släpps på Sub Pop den 2 maj.

För att få en skymt av vad det handlar om; kolla in en albumtrailer här.