torsdag, februari 05, 2009

Bunny Rabbits blickar bakåt: Slint - Spiderland (1991)

Bunny Rabbits blickar bakåt är en serie vars syfte är att kasta ljus på skivor som för oss varit och förblir oumbärliga. Det kan röra sig om underskattade skivor som getts ut för bara några år sedan eller om tungviktare från en mer avlägsen musikalisk era.

Vissa skivor tenderar att återkomma på listor över nittiotalets viktigaste album om och om igen. Spiderland är just en sådan skiva och brukar i allmänhet kallas den moderna postrockens obestridda pionjäralster. Att påstå något annat om Lousville-akten Slint's andra och tyvärr också sista album vore fel - Spiderland intar en alldeles särskild plats i skivsamlingen och dess fans kommer förmodligen alltid att predika så fort tillfälle ges.

För egen del kom Spiderland egentligen in ganska sent, och jag var redan bekant med postrockskonceptet. Det är svårt att bestrida skivans inflytande på scenen, men oavsett hur många gånger den låtit sig imiterats är den fortfarande en unik musikupplevelse. Brian McMahan's halvviskande spokenword-sång - som emellanåt bryter ut i primalskrik , de säregna gitarrmattorna och de dynamiska låtstrukturerna gör alla sitt för att bjuda lyssnaren på en uppevelse utöver det vanliga. Dessutom innehåller den en av tidernas bästa låtar någonsin - Washer, som antagligen är anledning till att Mogwai över huvud taget beslöt sig för att bilda band och spela in skivor som Rock Action. I Washer förkroppsligas hela idén som tycks ligga bakom Spiderland, den dynamiska låtuppbyggnadsstrukturen, melodisk repetition och dess givna utbrott. Men Slint förlänger inte sin monstruösa fas längre än nödvändigt - Washer byggs upp i närmre sju minuter innan skramlet når lyssnaren, och det blir inte kvar längre än någon halv minut. Mer än så behövs inte, en halv minut är fullt tillräckligt för att ro hem den intensitet som byggts upp under hela låten. När MacMahan i slutskedet av avslutande låten Good Morning, Captain pendlar mellan att viska och gapa fram raderna: "I miss you, I've grown taller now, I want the police to be notified, I'll make it up to you I swear, I'll make it up to you I miss you", har antagligen ingen lämnats oberörd. Spiderland är en klassiker som förtjänar så mycket mer än att bara namedroppas på fester. Kanske borde det rent av utgå statliga subventioner för försäljning av den i skivaffärerna.

Slint - Washer

Etiketter:

4 Comments:

Blogger Tatti said...

På tal om gamla goda skivor. Förresten hade du addat mig på Last.fm? Såg inget om det där.

8 februari 2009 kl. 18:07  
Blogger BK Templet said...

Jodå, det ska finnas en friend request från en användare med det sofistikerade epitetet Kid-Kilowatt på din profil! Det säger Last.fm till mig iaf, om inte annat kan du ju prova att lägga till mig.

9 februari 2009 kl. 10:33  
Blogger Tatti said...

Den dök upp till slut.

Jag blir tokig, har flyttat mitt internetabonnemang och det tar fyra till sex veckor, Tele 2 är fantastiska. Så det blir inte mycket internet för mig på ett tag.

10 februari 2009 kl. 12:52  
Anonymous Anonym said...

Yes!
Våga göra tillbakablickar! Det kan inte finnas bra ny musik varje dag.

10 februari 2009 kl. 13:13  

Skicka en kommentar

<< Home