lördag, december 26, 2009

Årslistan 2009 i Spotifyformat.

Få saker har väl präglat det gångna året så som Spotify, således är det även på sin plats att sammanfatta årslistan i form av en Spotifyplaylist. Håll till godo!

Bunny Rabbits årslista 2009

torsdag, december 24, 2009

Årslistan 2009, plats 1: Lotus Plaza - The Floodlight Collective

Deerhunter har alltid strävat efter att låta musiken sväva fritt mellan olika poler av musikspektrat. Ambient har blandats med punk samtidigt som pop och shoegaze smält samman på ett många gånger effektivt sätt. 2007 års Cryptograms stakade väg för storverket Microcastles 2008, och frontfiguren Bradford Cox sidoprojekt Atlas Sound verkade vara bevis nog för att Cox var den drivande kraften i bandet. Fram tills att den introverte bassisten Lockett Pundt släppte sin The Floodlight Collective under namnet Lotus Plaza det vill säga.

Det är svårt att förneka Pundts inverkan på Deerhunters utveckling. Vill man ha bevis så är det bara att lyssna igenom Turn It Up Faggot från 2005, ett album som släpptes innan Pundt anslöt sig till bandet. Skillnaden mellan Turn It Up Faggot och Cryptograms är kanske inte enorm, men ändå påtaglig. Mycket av det som kommit att bli Deerhunters signatur saknas och det är även detta Pundt förfinar på solodebuten The Floodlight Collective.

Fokus ligger på mötet mellan ambient och punk och den skygge Pundt framför sina låtar i en dimma som känns naturlig för att en sådan kombination ska fungera. Det är emmellanåt svårt att sätta fingret på vad som är mest väsentligt i Lotus Plazas universum och många gånger fungerar Pundts röst mer som ett instrument samtidigt som gitarreffekterna får en betydlig och framträdande roll.

The Floodlight Collective har blivit lite av en följeslagare under det gångna året. Ett album för rastlösa sommardagar lika mycket som för karga vinterpromenader. Det är ett album som på ett sällsamt vis känns som ditt eget och som talar sitt eget språk just till dig. Beroende på hur du känner så förvandlas samlingen sånger till mikroskopiska popexplosioner eller så berör de som trasiga fragment. Lotus Plaza laborerar med medvetandet, minnet och relationen dem emellan och samtidigt så blir The Floodlight Collective lite av en hyllning till minnets labyrintgångar och medvetandets irrvägar.

Lotus Plaza - Wipeout

Etiketter:

onsdag, december 23, 2009

Årslistan 2009, plats 5-2

2. Neon Indian - Psychic Chasms

Som en blixt från klar himmel dök Alan Palomo's (Vega) Neon Indian upp och förgyllde hösten 2009 med sin glättigt aviga low fidelitydisco. Tvärdistade synthar, en sällan skådad känsla för rythm och ypperliga sångmelodier gjorde Psychic Chasms till en av årets mest angenäma musikupplevelser.


Neon Indian - Deadbeat Summer



3. Animal Collective - Merriweather Post Pavilion

Att djurkollektivet skulle leta sig upp i toppskiktet av vår lista i år är förmodligen inte någon skräll i läsarnas ögon. Merriweather Post Pavilion är kanske inte Animal Collectives bästa skiva rent låtmässigt. Betraktad som rent albumkoncept är den däremot alldeles förträfflig. Sällan har ett album låtit så sammanhållet, så genomtänkt och tematiskt.

Animal Collective - My Girls

4. Bill Callahan - Sometimes I Wish We Were An Eagle

"I used to be darker / then I got lighter / then I got dark again". En av årets vackraste textrader, tagen ur en av årets vackraste låtar som i sin tur figurerar på en av årets vackraste skivor. Det mesta rörande Bill Callahans andra skiva i eget namn var vackert, inte minst hans röst som säkerligen kan framkalla rysningar även hos de mest hårdhudade.

5. Real Estate - s/t

New Jersey's Real Estate är utan tvekan en av de friskaste fläktarna som blåste i indievärlden under 00-talets sista år. Med magnifika gitarrslingor från bland andra Matt Mondaline i Ducktails och en riktigt burkig ljudbild med massor av retrokänsla får nog Real Estates debutalbum betraktas som den absoluta kulmen på den samtida surfpopvågen.

Etiketter:

tisdag, december 22, 2009

Årslistan 2009, plats 10 - 6

6. The Pains of Being Pure at Heart - s/t

Av någon anledning verkar man aldrig tröttna på söta popmelodier som dränks i drivor av distortion. När det dessutom görs på ett så sofistikerat vis som i The Pains of Being Pure at Hearts fall var det snudd på omöjligt att värja sig. Bloggkollegan Iblandband skrev att bandet påminner om ett smörgåsbord av andra klassiska artister, vilket är en ganska slående beskrivning. Idén att blanda mängder av olika sorters mat är vanligtvis ganska motbjudande, men Brooklynbandets välkomponerade smörgåsbord smakade alldeles utmärkt.

The Pains of Being Pure at Heart - Contender

7. Girls - Album

Popmusik handlar om att göra det lätt för sig eller att göra det svårt för sig. Det finns inga gyllene mellanvägar. Antingen väljer man vägen där allt draperas in i metaforer och ljudmattor, eller så säger man det man har att säga och sjunger hjärtat ur sig. Girls valde den enkla vägen och gjorde det med sådan finess att det i framtiden kommer framstå som något oerhört svårt. Efter flertalet år med inbillat trasiga Morrissey-kopior så kändes det oerhört skönt att höra någon framföra texter om vardagens meningslöshet, förlorat hopp och livslut med hjärta och smärta på rätt ställe. Ingen sa det så enkelt och ingen sa det så rakt, ibland är det det enda man behöver höra: "I don't wanna cry / My whole life through / No I wanna do some laughing too / So come on, come on, come on come on and laugh with me."

Girls - Album

8. Magnolia Electric Co - Josephine

2009 utmärkte sig något genom att några luggslitna rävar överraskade och påminde oss om sin fantastiska låtskrivarförmåga. En av dem var Jason Molina som under sitt nutida moniker Magnolia Electric Co. levererade sin starkaste skiva sedan Songs: Ohia-tiden. Josephine må vara en becksvart historia. Men ljuset söker sig fram emellanåt och Molina har här hittat den åtråvärda balansen mellan hopp och förtvivlan.

Magnolia Electric Co. - Josephine

9. Camera Obscura - My Maudlin Career

Efter att svallvågorna från genombrottsskivan Let's Get Out Of This Country lagt sig var det förvånansvärt tyst kring skotska Camera Obscura. I våras var de dock tillbaka i hetluften igen efter att ha levererat sitt starkaste album hittills. Att Tracyanne Campbell är en kompetetent låtskrivare var förvisso känt sedan länge, men med detta album tog hon det definitiva klivet ut ur den Belle & Sebastian-skugga som ständigt har gäckat bandets framfart.

Camera Obscura - My Maudlin Career

10. Fontän - Winterwhila

Fontäns Winterwhila kändes självklar när den kom och har under hösten och vintern utvecklats till något oumbärligt. Albumets åtta låtar bildar en stark enhet som till en början var svårgenomtränglig men efter en tid började beståndsdelarna leva sitt eget liv. Allt, och precis allt, vet exakt var det hör hemma och i strukturen vaggas man till ro. Lyssna bara på ...You Too och Nightrider, det är svårt att hitta smäckrare exempel på låtbygge. Ett intrikatare tidsfördriv än att fördjupa sig i Winterwhilas många lager var svårt att hitta 2009.

Fontän - Winterwhila

Etiketter:

måndag, december 21, 2009

Årslistan 2009, plats 15 - 11

11. King Creosote - Flick the Vs

Det var ett bra år för skotsk pop och en av de som lyckades allra bäst var Kenny Anderson. Hans folkdoftande pop har förvisso alltid varit tilltalande, men Flick the Vs var verkligen som balsam för själen när den dök upp på vårkanten. En perfekt avvägning mellan vemod och sprittande entusiasm.

King Creosote - No one had it better

12. Summer Cats - Songs For Tuesdays

Sedan Slumberland Records återupptog verksamheten på allvar för ett par år sedan har de levererat högkvalitativa släpp i en rasande fart. Detta år var inget undantag och det debutalbum med lätt hysterisk gitarrpop som Summer Cats knåpat ihop gick inte annat än att knäböja inför. En glädjeinjektion utan dess like som jag inte skulle tveka att skriva ut på recept om jag hade varit verksam som doktor i Skåne.

Summer Cats - In June

13. Anna Järvinen - Man var bland molnen

Med solsken, tvärflöjt och ett vemod vackrare än någon annans följde Anna Järvinen upp sin uppskrivna debut Jag fick feeling med dunder, brak och viskningar. Texter författade med fingertoppskänsla och stort hjärta skänkte glädje såväl som ledsamhet och Järvinen framkallade känslor så verkliga att de nästan gick att ta på.

Anna Järvinen - Man var bland molnen

14. Fever Ray - s/t

Att Karin Dreijer Andersson är synonymt med kvalitet har vi vetat ett tag, och förväntningarna var naturligtvis höga på hennes solo-debut under namnet Fever Ray. Som vanligt lämnades ingen besviken och det självbetitlade albumet tog vid i närheten av mörkret Silent Shout lämnade efter sig 2006. De subtilt dansanta låtarna, draperade i mörker och diskbänksshamanism, visade sig dessutom växa sig starkare med tiden och Dreijer befäste sin ställning som en av landets mest intressanta musikkreatörer.

Fever Ray - s/t

15. The Mountain Goats - The Life of the World To Come

Det verkar nästan som om John Darnielle och dennes Mountain Goats ockuperat en ständig plats på Bunny Rabbits årslista och 2009 är inget undantag. Med samtliga låtar döpta efter Bibelverser reflekterade Darnielle den här gången över vilken roll tro och mening spelar i våra liv. Låtarna tog något längre tid att bearbeta än vanligt, men efter tålmodigt lyssnande etsade sig The Life of the World To Come fast, och belönade den tålmodiga lyssnaren mångfaldigt.

The Mountain Goats - Genesis 3:23

Etiketter:

söndag, december 20, 2009

Årslistan 2009, plats 20-16

16. Ola Podrida - In the Belly of the Lion

Med sitt förra album, kort kallat Ola Podrida, etablerade David Wingo en singer/songwriter-stil som tydligt låtit sig inspireras av de cinematiska soundtracks han arbetade på vid sidan om projektet. Med uppföljaren In the Belly of the Lion har Wingo fokuserat mindre på kala pianoballader och mer på countrypopdoftande arrangemang med gitarrer och banjo. Resultatet är enastående.


Ola Podrida - Your Father's Basement

17. The Gentleman Losers - Dustland

De finländska bröderna Samu och Ville Kuukkaas bjöd under det gångna året på en av de absolut starkaste instrumentalskivorna i form av Dustland. Med Mark Nelson-doftande gitarrslingor genom en brusig kasettbandsvärld blev det skandinaviska svårmodet något enklare att hantera med Dustland i lurarna.


Lyssna här.

18. Pomegranates - Everybody, Come Outside!

Att fylla en skiva med så här mycket energi utan att orsaka ett smärre nervsammanbrott hos lyssnaren är en bragd i sig. Att dessutom göra lyssnandet till en angenäm upplevelse är än mer imponerande. Årets bästa bokstavspop kom från Cincinnati och var så medryckande att det knappt gick att sitta still.

Pomegranates - Corriander


19. Bear In Heaven - Beast Rest Forth Mouth

Att intressanta saker händer i Brooklyn kan väl knappast ha undgått någon med musikintresse. De senaste åren har i princip dominerats av band från stadsdelen i New York och 2009 var knappast ett undantag. Bear In Heaven tog till vara på de brooklynska traditionerna och förädlade de beståndsdelar som format den skeva rock som vuxit sig stark de senaste fyra-fem åren.

Bear In Heaven - Best Rest Forth Mouth



20. My Sad Captains - Here & Elsewhere


När denna Camden-kvintett var "nya i gamet" och enbart hade släppt två singlar så tisslades och tasslades det en hel del om dem, men när debutalbumet väl släpptes så gick det nästan obemärkt förbi. Underligt med tanke på att nästan samtliga spår är skolboksexempel på hur solid treminuterspop bör komponeras.

My Sad Captains - Great Expectations

Etiketter:

lördag, december 19, 2009

Årslistan 2009, plats 25-21

21. The Rest - Everyone All At Once

Årets mest förbisedda band och således även årets mest förbisedda album. Kanadensarna visade att man med pretentioner och tvivel kan skapa ett album som är lika mycket primalskri som sammanbrott. Med urkraft hämtad från vildmarken tog de i från tårna och tyglade en best med teatrala gester och melodier lika självklara som lövet i den kanadensiska flaggan.

The Rest - Walk On Water

22. Woods - Songs of Shame

Medlemmarna i Woods skakade våra förväntningar i grunden då sjuan Sunlit dök upp tidigt 2009. Det var emellertid den vansinnigt bra b-sidan The Dark som blev årets största Woods-upplevelse, även om fullängdaren Songs of Shame med sina många välkomponerade spökpop-anthems fick rejält med speltid hos oss på Bunny Rabbits. Woods har verkligen etablerat sig som ett band att räkna med i alla lägen.

Woods - Songs of Shame

23. The Xx - xx

2009 var knappast Englands år musikmässigt. Det enda positiva som hände var väl egentligen att Oasis splittrades. Förutom The Xx då. Deras debut får väl betraktas lite som ett kvitteringsmål på övertid i sista ligamatchen. Ett mål som dessutom räddar laget från omedelbar nedflyttning. Ett välbehövligt generationsskifte är kanske på gång.

The Xx - xx

24. Ramona Falls - Intuit

Kombinationen pretentiösa texter, lidelsefull sång och orkestrala arrangemang kan lätt bli för mycket av det goda, men Menomena-medlemmen Brent Knopfs första soloskiva var en bra påminnelse om att det inte finns några regler utan undantag. Med uppbackning av 35 andra musiker har han skapat en skiva som utgör själva definitionen av episk popmusik.

Ramona Falls - Clover

25. Ducktails - s/t

Med sina varmt disiga små lofi-kollage hade Matthew Mondanile (även gitarrist i Real Estate) sedan tidigare värmt upp våra själar med ett antal trevliga släpp i det kortare formatet. När såväl självbetitlade albumet dök upp fick vi återse flera av dessa godbitar i en otroligt snyggt paketerad helhet, och låtar som Pizza Time och Friends fortsätter att värma ända in i vargavintern. Vi rekommenderar er även att kolla in Landscapes, som också kom ut under 2009.

Etiketter:

söndag, december 13, 2009

The Crown Vandals - The Guenevere EP

Montreal-duon The Crown Vandals har på senare tid fått en gnutta uppmärksamhet för sin debut-EP The Guenevere. Bland influenserna nämns bland annat Dan Bejar (Destroyer) och Jeff Mangum (Neutral Milk Hotel), vilket inte direkt förvånar mig efter att ha lyssnat igenom skivan. Ljudbilden är Neutral Milk Hotel-stökig med distade akustiska gitarrer och stråkar, vilket kombineras med Bejarsk pratsång där fokus ligger på fraseringen. Resultatet är ganska trevligt och deras initiativ att släppa skivan till gratis nedladdning är värt att premiera. Än så länge är de osignade, men det är nog bara en tidsfråga innan de hamnar på något kreddigt bolag och röner ännu större uppmärksamhet.

EP:n består av fyra låtar, som kan laddas hem från länkarna nedan.

The Crown Vandals - Guenevere
The Crown Vandals - Crown One
The Crown Vandals - At Ease
The Crown Vandals - Penfield

lördag, december 12, 2009

Surfer Blood - Astrocoast

Ryktet om Surfer Blood har spridits som en löpeld under de senaste veckorna. Enligt indiebloggarnas spåkulor kommer detta troligtvis att bli en av de stora hajperna under nästa år, vilket är en spådom som det nog inte finns anledning att betvivla. Bandet, som har sina rötter i West Palm Beach (Florida), spelar ganska lättillgänglig powerpop med såväl stämsång som radiovänliga refränger. Och visst gör de det bra, men jag är ändå väldigt kluven och vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till skivan. Endera dagen tycker jag att det är riktigt bra, men nästa orkar jag inte ta mig hela vägen från första till sista spåret. Normalt sett gillar jag ju powerpop, men de surf-rockiga inslagen får mig emellanåt att rygga tillbaka och sångstilen blir lite enerverande i längden. Det finns ett par riktiga guldkorn (Floating Vibes, Catholic Pagans & Slow Jabroni) som gör det värt lyssna, men som helhet tycker jag tyvärr inte att den håller måttet. Tror jag i alla fall, ni får lyssna själva medan jag funderar vidare.

Skivan släpps 19 januari på Kanine Records.

fredag, december 11, 2009

Symfoniorkestern - Tänd eld på dig själv (för det du tror på)

Det finns många saker jag är svag för. Jag är svag för ep-formatet, jag är svag för fånig pop på svenska och jag är svag för skraltiga hemmainspelningar. Symfoniorkestern flirtar med samtliga dessa svagheter och gör det stundtals på ett så charmerande sätt att jag ibland bågnar under i barnslig förtjusning. Man skulle kunna säga att jag var fast redan när jag fick reda på att det fanns ett enmansband som kallade sig Symfoniorkestern. Av någon anledning finner jag det fullkomligt briljant, vissa dagar är jag inte mer komplex än så.

Bandet, som för det mesta bara består av Pär Fredriksson, har tidigare släppt ifrån sig en ep och rent musikaliskt så kretsar det oftast kring fantasieggande instrumentaler. Ett visst släktskap med Detektivbyrån känns uppenbart redan vid första lyssningen då Symfoniorkestern, liksom sina värmländska kollegor, på ett effektivt sätt lyckas blanda ett uns gullighet med en relativt karg kärna. Melodierna ligger i framkant och är ungefär lika enkla att känna sig hemma i som vilken Tove Jansson-illustration som helst.

Bandets andra ep, Tänd eld på dig själv (för det du tror på), släpptes för bara några veckor sedan och fungerar utmärkt som ett litet ljus i mörkret. Titelspåret, som är det enda spåret med regelrätt sång, får betraktas som epns topp och påminner i sin enkla skevhet en hel del om Suburban Kids With Biblical Names. Refrängen innehåller dessutom vinterns hittills mest briljanta textrad: Pripps blå 7,2 / Tänd eld på dig själv för det du tror på. Jag måste säga att det känns betryggande att öldrickning står på kvällens schema. Med Symfoniorkestern i lurarna är det lätt att man blir abstinent.

Symfoniorkestern - Tänd eld på dig själv (för det du tror på) EP
(zip-fil)

Här kan man läsa en intervju med bandet.

tisdag, december 08, 2009

Real Estate - Reality 12"

De lågmälda indiekonnässörerna i Real Estate släppte för bara någon knapp månad sedan sin självbetitlade debut på Woodsist och har sedan dess charmat såväl byxa som tröja av skribenter och musikälskare världen över. Att bandet varit i ropet ett tag märktes kanske främst på materialet som presenterades och den enda egentliga invändning som fanns att finna i mottagandet var att mycket av materialet hörts förut och att albumet på ett vis var ett uppsamlingsheat.

Trevligt nog så verkar Real Estate höra bön och redan nu finns tolvan Reality att tillgå för törstare av charmerande mjukpop. Skillnaderna mellan Reality och debutalbumet är högst knappa och det enda som är värt att påpeka är att tolvan har en mer instrumentell och tillbakadragen karaktär. Om bandet var på väg till en fest på debuten så har de nu kommit hem för att varva ned.

Det kanske mest hänförande med Real Estate är sättet de framför sitt material på. Allt framstår i mina ögon som högst naivt och befriat från högre pretentioner än att presentera hygglig pop som med ett bultande hjärta minns det amerikanska nittiotalets glada dagar. Pop framförd och skriven av pojkar som ständigt sett världen genom ett Built to Spill-skimmer och som under sina dagar antagligen haft det lättare att förhålla sig till musik än andra människor. Ungefär som om Rain Man gillat Pavement istället för tändstickor. Som finast socialt missanpassat blir det i texten till Drum:

You gave me a drum / I forget where it came from / You threw a party and you asked me to come/ I think that it was fun / People were there and you asked me not to stare / I think that I was drunk / And I still have that drum

Real Estate gör helt enkelt lågmäld musik för dem som hellre smyger undan i ensamhet när resten av bekantskapskretsen samlas framför Idol. Med lite vilja kanske man kan kalla det fredagsmysindie.

Hos Mexican Summer kan man köpa epn digitalt, förhandsboka vaxvarianten och lyssna på låten Younger Than Yesterday.

måndag, december 07, 2009

oOOoO

Det ytterst märkliga bandnamnet oOOoO dök upp på musikkartan för någon vecka sedan i samband med en mix signerad SALEM. Den ofta briljanta bloggen Gorilla vs. Bear var inte sena med att presentera ett knippe mp3or med det småhemliga San Francisco-bandet häromdagen, och efter att ha lyssnat igenom låtarna ett par gånger så är det knappast förvånande att det var just SALEM som lyfte fram dem.

Liksom bundsförvanterna i SALEM så iscensätts ständigt ett dovt slow motion-mörker men där SALEM murat igen sina fönster så låter oOOoO åtminstone lite ljus sippra igenom de fördragna gardinerna. I höjdpunkten NoSummr4u påminner de om ett Air France på dubstep-klubb och i Mumbai låter det som om de rotat fram de shamaninslag som Fever Ray lämnade vid returstationen. Helt klart ett band att hålla ögonen på.

oOOoO - NoSummr4u (via GvsB där det även finns två till låtar)

söndag, december 06, 2009

Playlist v. 49

Oskar:
Pearl Harbor - Luv Goon
Hot Chip - Take It In
OoOOo - NoSummr4u
Dinosaur Jr. - Kracked
Ramona Falls - Melectric

Niklas:
Guided By Voices - Dayton, Ohio-19 Something and 5
Robert Pollard - Circle Saw Boys Club
Best Coast - So Gone
Ducktails - Daily Vacation
Múm - We Have the Map of the Piano

Johan:
Sleigh Bells - Crown On The Ground
Burning Hearts - I Lost My Colour Vision
Little Wings - Whale Mountain
Real Estate - Suburban Beverage
Vitesse - Old Guitar