söndag, december 31, 2006

New Year's Kiss

Bunny Rabbits-favoriten "Casiotone for the Painfully Alone" bjuder inte bara på årets jullåt (se tidigare inlägg), utan också på en fantastisk nyårslåt. Från strålande "Etiquette" från i år. Gott nytt år, vänner! Må 2007 bli ett riktigt bra år för er alla!

Not the way that you'd imagined it.
On a balcony with champagne lips.
But in a pantry against the pancake mix,
you had your New Year's kiss.

Casiotone For The Painfully Alone - New Year's Kiss (Zshare)

fredag, december 29, 2006

Talkdemonic

Det finns både för- och nackdelar med årets allra sista veckor och de årsbästalistor som presenteras runtom på bloggar och hemsidor. Nackdelen är att man ständigt konfronteras med skivor man inte ens visste existerade, och som av någon outgrundlig anledning totalt gått förbi en. Men vad gör väl det när man upptäcker band som bjuder på fullständigt hjärtskärande musik? Vad gör väl det när Kevin O'Connors och Lisa Molinaros projekt "Talkdemonic"s andra skiva "Beat Romantic" är fylld av vackra stråkarrangemang som kolliderar med analog electronica? I Talkdemonic står stråkarna i centrum och för fram de vemodiga melodierna som backas upp främst av livetrummor men ibland också av programmerade rytmer. Styckena är korta och lättillgängliga, musiken kräver inte särskilt mycket av lyssnaren, vilket får anses relativt ovanligt i genren. "Beat Romantic" är släppt på bolaget "Arena rock recording co" och Talkdemonic har turnerat med bland andra "The National" och "Clap Your Hands Say Yeah".

Talkdemonic - Axe and Red Sweater (Zshare)
Talkdemonic - Verite (Zshare)

I believe in immediacy

Det var inte helt lätt att hitta information, men till slut lyckades jag lista ut att Sam Beebe från Seattle är mannen bakom Black Bear. Hans första skiva "The cinnamon phase" släpptes i somras på Baskerville Hill Records och jag vet inte riktigt hur man ska beskriva musiken som strömmar ut ur högtalarna. Skivbolaget gör i alla fall ett försök:

"With brash edged beats and an able bodied lyrical delivery, Black Bear's debut album is a synth pop tour de force. "The Cinnamon Phase" contorts and bounces and stings, navigating a poetic and personal map of lost and found love, the city of Seattle, and time travel daydreams. It's a confident, fresh new breed of electro pop."

Man blir inte så mycket klokare av den beskrivningen, men jag håller med dem om skivans storhet. Jag föreslår att ni lyssnar på de bifogade låtarna och sedan ger er ut på jakt efter resterande spår.


Black Bear - I believe in immediacy (högerklicka och spara som)
Black Bear - Eve of the fall (högerklicka och spara som)

torsdag, december 28, 2006

Oh no! Oh my!

Den självbetitlade debuten från Austinbaserade "Oh no! Oh my!" har vuxit sanslöst mycket den senaste tiden. Jag har haft den liggandes ett tag och tyckt ganska bra om den, men det är först nu som jag börjat inse dess verkliga storhet. Igår hittade jag två låtar (Farewell to all my friends och The backseat) som finns med på vissa versioner av albumet, men inte på den som jag har haft i min ägo. Lyckan var total när det visade sig att båda var väldigt bra. Framförallt var det "The backseat" som fick gå på repeat i Winamp. Om man inte hört denna fantastiska poplåt sedan tidigare är det hög tid nu. Dessutom bifogas en länk till skivans bästa låt "I have no sister".

Oh no! Oh my! - The backseat (yousendit)
Oh no! Oh my! - I have no sister (högerklicka och spara som)

måndag, december 25, 2006

Äntligen över!

Dagar av frosseri, vidriga tv-program, torra konversationer med släktingar och framför allt vedervärdig musik börjar äntligen se sitt slut. Och jag har druckit så mycket must att jag snart ser ut som en korsbefruktning av Uffe Larsson (före bantningspillerna) och Ian Brown. Jag tänker dock inte plåga någon med historier om mina bisarra jul-upplevelser, utan nöjer mig ödmjukt med att lägga upp den låt som fick mig att härda ut även i år. Så fort tillfälle gavs smög jag mig ner till mitt före detta pojkrum och brände av några låtar för att några minuter senare upptäcktas av mor och ilsket bli återkallad till julsoffan. Det var främst Manchesters "Working for a Nuclear free City" och Torontos shoegaze-akt "The Airfields" som räddade mig, två skivor jag haft under en längre tid, men inte riktigt tagit mig tid att lyssna på ordentligt. Och när man inte lyssnar in sig ordentligt kan man som bekant gå miste om väldigt fina saker. Lyssna själva! Och God Jul i efterskott förresten!

Working for a Nuclear Free City - Quiet Place (yousendit)

söndag, december 24, 2006

Jul, jul.

Så var det åter dags för jul och med den följer oundvikligen dålig musik. Carola, Christer Sjögren och jobbiga barnkörer prövar tålamodet vart man än beger sig. Under sådana omständigheter är det lätt att ge upp hoppet och glömma bort att det faktiskt finns låtar som behandlar detta tema utan att gå en på nerverna. Casiotone for the Painfully Alones "Cold white christmas" är en väldigt bra låt i sammanhanget. Vi bjuder på en länk och hoppas att det kan bidra till en något mer smärtfri jul på sina håll.

Casiotone for the Painfully Alone - Cold white christmas (yousendit)

torsdag, december 21, 2006

Sadcore för ALLA!

2007-läckorna fortsätter att (mer eller mindre) leva upp till förväntningarna. Nu är det dags för ett av mina absoluta favoritband Low. Dessa evigt manodepressiva och allmänt underbara äkta makar + 1 (inte bebisen på bilden, lyckligtvis) har gjort ett par av tidernas absolut finaste låtar, och skivan "Things We Lost In The Fire" från 2001 är en av mina definitiva favoritskivor.

"Murderer" är en av de bästa låtarna från kommande "Drugs And Guns", och så här låter den:

Low - Murderer


Lows hemsida

Arrah And The Ferns

Genom Skatterbrain's fantastiska blogg kom jag i kontakt med trion "Arrah and The Ferns" från Muncie i Indiana. Fullängdaren med den smått humoristiska titeln "Evan is a Vegan" kom i år och vi bjuds på fin hemma-inspelad pop i bästa "Mates of State"-anda. Starka melodier som Arrah och Carl turas om att sjunga och den ständigt närvarande humoristiska vinklingen får mig att tänka på "The Moldy Peaches" och "Adam Green". Pop som vissa dagar får mig glad och andra dagar förmodligen skulle gå mig fullständigt på nerverna. Idag råkar den göra mig just glad, och dessutom går banjoslingorna i "Tokyo, Tokyo" inte alls av för hackor.

Arrah and The Ferns - Tokyo, Tokyo (yousendit)

Arrah and The Ferns - Southern Comfort (yousendit)

onsdag, december 20, 2006

2006


Om man då ska försöka sig på att summera det gångna musikåret med hjälp av en lista så får det väl bli någonting liknande den nedan. Det här går ju tyvärr inte att göra utan att tvingas sortera bort skivor som man tycker mycket om, men såhär ser i alla fall resultatet ut.

1. Mountain Goats: Get lonely
2. Destroyer: Rubies
3. Casiotone for the Painfully Alone: Etiquette
4. Mates of State: Bring it back
5. Hot Chip: The warning
6. Electric President: s/t
7. Math and Physics Club: s/t
8. Sunset Rubdown: Shut up I am dreaming
9. Yo La Tengo: I am not afraid of you and I will beat your ass
10. Junior Boys: So this is goodbye
11. Sufjan Stevens: The avalanche
12. TV on the Radio: Return to cookie mountain
13. Monster Movie: All lost
14. Sonic Youth: Rather ripped
15. Half-Handed Cloud: Halos + Lassos
16. Radio Dept: Pet grief
17. The Islands: Return to sea
18. Oh No! Oh My!: s/t
19. Girl Talk: Night ripper
20. Annuals: Be he me

måndag, december 18, 2006

A Brighter Beat

Under höstens gång möttes vi av den trista nyheten att "Arab Strap" skulle plocka ner skylten för gott. Med sex studioalbum bakom sig och en bittert väsande Aidan Moffat hade de med kreativa trummaskiner, delaygitarrer, texter om meningslös fylla och billigt sex vunnit en speciell plats i våra hjärtan. Vid tiden för Arab Straps, kanske oundvikliga begravning hade Aidan Moffat spelat in musik under pseudonymen "Lucky Pierre" och Arab Straps mer musikaliskt begåvade hälft, Malcolm Middleton, hade hunnit med två fina album under sitt eget namn. Fjolårets "Into the Woods" är enligt min mening ett av 2005 års starkaste album med låtar som "Break My Heart" och framförallt "Bear With Me". Den 26 Februari släpper Malcolm ifrån sig sitt tredje album, "A Brighter Beat", som inte heller det lär göra någon besviken. Musik att känna självömkan till nu när vintern verkar kommit hit på riktigt.

Malcolm Middleton - Four Cigarettes
Malcolm Middleton - Up Late at Night Again

"Working for the church while your family dies"

Jag vet att det redan har skrivits spaltmeter om den här låten, men via Snakes got a blog hittade jag en version med mycket bättre ljud än vad som tidigare har funnits tillgängligt. Enligt ryktet skall detta vara studioversionen och det låter onekligen väldigt lovande inför den kommande skivan "Neon Bible" som släpps i mars år 2007.

Arcade Fire - Intervention

söndag, december 17, 2006

RADICAL FACE - GLORY

Ett absolut måste för alla som fastnade för Ben Cooper i och med Electric President i våras. Under namnet Radical Face släpps nytt material i mars 2007 om allt går som planerat. Skivan heter Ghost och det är (liksom med Electric President) Morr Music ger ut albumet. Dessutom kan jag glädja alla Electric President-fans (som snart är Radical Face-fans om ni inte redan är det) med att nytt material från Electric President kan släppas redan nästa år. Ben Cooper är sannerligen en produktiv herre, och det tackar vi för.

BONUS-MP3:a
Electric President - Dotted Lines


På Ben Coopers hemsida kan ni läsa mer om hans olika projekt.

lördag, december 16, 2006

Anti-Anti

För ett tag sen släppte 2004-hypen "Clap Your Hands Say Yeah" ifrån sig ett par nya låtar för nedladdning på deras hemsida. Jag är rädd att de gick förbi mig relativt obemärkt. Hursomhelst, jag ska lyssna på hela skivan innan jag avfärdar deras debutuppföljande alum. För ett par veckor sedan hörde jag en låt som fungerat lite som ett Clap Your Hands-substitut efter denna lätta besvikelse: "Snowdens" "Anti-Anti". Den här låten påminner mig om Clap Your Hands i deras allra bästa stunder. Tyvärr är det, ännu en gång, just bara den här låten som verkligen håller måttet på skivan. I vilket fall som helst är det en utomordentligt fin historia:

Snowden - Anti-Anti (yousendit)

torsdag, december 14, 2006

Årets bästa skivor - 2006

Ett ypperligt musikår har förflutit. Sällan har jag blivit så här bortskämd med bra musik som under 2006. Hoppas att 2007 bjuder på lika många stänkare som detta år har gjort. Det har varit otroligt intressant.

Niklas lista över 2006 års bästa skivor:

1. Junior Boys – So This Is Goodbye
2. Destroyer – Destroyer’s Rubies
3. Beirut – Gulag Orkestar
4. Electric President – S/t
5. Hot Chip – The Warning
6. The Knife – Silent Shout
7. Casiotone For The Painfully Alone - Etiquette
8. Benoît Pioulard - Précis
9. Thom Yorke – The Eraser
10. Joanna Newsom – YS
11. The Annuals – Be He Me
12. TV On The Radio – Return To The Cookie Mountain
13. Barbara Morgenstern – The Grass Is Always Greener
14. The Radio Dept. – Pet Grief
15. Sunset Rubdown – Shut Up I’m Dreaming
16. Mogwai – Mr Beast
17. Band Of Horses – Everything All the Time
18. Milosh – Meme
19. Mates of state – Bring It Back
20. Sparklehorse – Dreamt For Light Years in The Belly of a Mountain

tisdag, december 12, 2006

Is it true what the say?


Division Day har varit flitigt omskrivna och ganska hypade på många bloggar den senaste tiden. Även om skivan återfinns på många av de årsbästalistor som har ploppat upp så är den, i ärlighetens namn, inte särskilt bra. Jag har gett den mycket speltid, men det är lite för mycket fm-rock för min smak. Några enstaka gånger blixtrar det till och då kan det bli så bra som i "Is it true what they say", den enda låten på skivan som har beröringspunkter med The Microphones. Om bara resten av skivan hade låtit såhär...

Division Day - Is it true what they say (yousendit)

måndag, december 11, 2006

The Changes - Sisters

Raka medryckande melodier som gör dig glad. Befriande enkel och anspråkslös popmusik. Ni har hört alla slitna klyschor om den här sortens söta poplåtar förr, ändå är det omöjligt att undvika den typen av tankar när man hör Chicagobandet "The Changes" låt "Sisters". Albumet lever tyvärr inte upp till samma standard som de två låtar jag postar, men regntunga dagar som denna har jag gärna "Sisters" och "On a String" i hörlurarna.

The Changes - Sisters (yousendit)
The Changes - On a String (yousendit)

söndag, december 10, 2006

Motohiro Nakashima/Vincent Oliver


Motohiro Nakashima's "I Dreamt Constellations Sang" är den andra skivan att släppas på intressanta skivbolaget Lo Alternative Frequencies, eller kortare: Loaf, som gjort till sitt signum att släppa konstnärligt inslagna 3"-cd. Kul idé, men ännnu roligare är det att innehållet till och med överglänser den snygga förpackningen. Först ut var Vincent Oliver med den för mig nyligen upptäckta och otroligt bra "Drunk Fun EP" som med spår som "If Yellow Were Sad" och "Clouds In The Head" fick mig att tappa andan. I september blev det Motohiro Nakashima tur och resultatet blev en skiva med finstämd electronica inspelad med fingertoppskänsla och tydliga jazzinfluenser. Det utökade användandet av snillrika samplingar och akustiska instrument ger albumet den lilla extra kryddan av organiskt ljud som jag ofta saknar på många electronicaskivor. Att göra sig hörd i dagens electronica-träsk är inte enkelt då vilken finnig indiekid som helst med en laptop kan knåpa ihop ett stycke ljud och kalla det electronica på myspace. Motohiro Nakashima gör dock inte några särskilda ansträngningar till nyskapande inom genren, men att slita sig från högtalarna efter inledande "Awaking" och den jazziga "Stanley Park" är i princip omöjligt. Skivan svänger sig fram och tillbaka och man kan varken se slut eller början. Tredje spåret "Childhood" är en åtta minuter lång böljande ljudpelare som byggs upp helt kring en kort upprepande pianoslinga ända fram till ett maffigt crescendo på ett i övrigt väldigt stillsamt album. Detta är den näst längsta låten på en skiva där de flesta spår ligger på runt 5-6 minuter, vilket för oss till det kanske enda problemet. Att den är upp emot 75 minuter lång gör att det blir svårt att lyssna igenom hela skivan i ett sträck. Det är dock några väl spenderade minuter ifall man har tid att ta sig tid.


Vincent Oliver - If Yellow Were Sad (Yousendit)
Motohiro Nakashima - Stanley Park (Yousendit)
Kika också in på Loaf's myspace och Vincent's myspace

lördag, december 09, 2006

Monster Movie











Monster Movies senaste skiva "All lost" kom i min väg för någon vecka sedan och jag fastnade direkt för låtar som "Vanishing act", "Driving through the red lights" och "No one can now". Bandet kommer från Storbritannien och bildades efter upplösningen av shoegaze-bandet Slowdive, där den ena medlemmen Christian spelade gitarr. Musiken betecknas som drömsk pop, men det finns många raka och ganska klistriga refränger på skivan. Den består av ett antal bra låtar, men det här är nog den klarast lysande stjärnan.

Monster Movie - Vanishing act.mp3

fredag, december 08, 2006

TodoSantos

"TodoSantos" är Alberto Stangerone och Ernesto Pantin från Caracas, Venezuela. Jag är medveten om att jag är ungefär ett år sen med den här posten om skivan "Aeropuerto", men just nu saknar det betydelse. I synnerhet när TodoSantos gör den snyggaste noise-elektropopen jag hört sedan Notwist's ”Neon Golden”. När distade elgitarrer i ”A Veces” trängs med gudomliga trummaskiner, analoga saw-leads och en vemodig stämma trillar jag nästan av stolen. Herregud, vad bra det här är. Ren och skär popmagi.

Lyssna på skivans allra bästa spår:

TodoSantos - A Veces
TodoSantos - Diciembre

torsdag, december 07, 2006

Summer Hymns

Folkbandet "Summer hymns" släppte nyligen från sig sin nya skiva "Backward Masks". Sångaren Zachary Gresham sprider trevliga trudilutter som borde tilltala dem som gillar akter som exempelvis "Sparklehorse", "Beachwood Sparks" och "Smog". Låten "Pity & Envy" har spridits flitigt runtom på bloggar och det är en väldigt bra låt. Dock tilltalas jag själv allra mest av den här låten från skivan:

Summer Hymns - Start Swimming (yousendit) 4:32

November's gone

Efter en hårt terroriserande period i skolan då bloggandet kraftigt underprioriterats har jag hämtat mig och insett vad som egentligen är viktigt här i livet. Hade jag skrivit något under denna tid hade det förmodligen varit bland annat om Emily Haines & The Soft Skeleton's "Knives Don't Have Your Back". Detta är första soloproduktionen av Metric-sångerskan Emily Haines och uppbackad av ett team musiker från Stars, Metric och Broken Social Scene kunde det mycket riktigt inte misslyckas. Sämre gick det i min mening för Swan Lake som med skivan "Beast Moans" underpresterade rätt ordentligt med tanke på att det är ett samarbete mellan Dan Bejar från Destroyer samt medlemmar från både Wolf Parade och Frog Eyes. Att ha för höga förväntningar kan få en att skrota en bra skiva, men här är det nog faktiskt helt enkelt bara för många kockar.
Franskfödda kanadicken Olivier Alary kallar sig för Ensemble när det blir dags att skapa musik. Tidigare har han bland annat samarbetat med Bjork och när det blev dags att följa upp albumdebuten "Sketch Proposals" fortsatte han trenden med samarbeten. På det i september släppta självbetitlade albumet hörs vacker sång av bland annat Chan Marshall från Cat Power och Lou Barlow från Dinosaur Jr., men mest imponerar ändå brittiska Mileece på otroliga låten "Summerstorm". "Ensemble" är en lektion i den svåra konsten att klistra ihop akustiska instrument med elektroniska ljudbakgrunder och få det att samstämmigt ljuda av värme.
Songs Of Green Pheasant, eller Duncan Sumpner som han heter till vardags, har skapat ett album så skört att man fylls av en känsla av att det kan gå sönder när som helst. "Areal Days" innehåller låtar som på ett eller annat sätt berättar om hans liv de senaste fyra åren. När han ombads spela in en cover till ett radioprogams hyllning av John Lennon valde han "Dear Prudence" och den finns med även på detta album. Avslutande "Brody Jacket" har ingen text, men tonsätter stunden då en gammal favoritrock en gång för alla slängdes ut. Den personliga favoriten "Wolves Amongst Snowmen" kan höras på FatCat's hemsida under New & Forthcoming.
Något poppigare blir det när On!Air!Library!'s sångerska Claudia Deheza använder sin gudabenådade stämma i bandet "Daylight's For the Birds". Nya skivan "Trouble Elsewhere" stoltserar med shoegazepop när den är som allra bäst.
Japanska Cornelius släppte nyligen efter fem års frånvaro skivan "Sensuous" innehållande många omedelbara hittar som "Breezin'", "Gum" och "Music" som spelats flitigt i tvättstugan. Men den största kungligheten den gånga tiden har ändå varit Tom Waits som med sin gosslika stämma klämt fram boxen "Orphans" med tre skivor fullstoppade med allt utom disco. Blues, rock, country, kärleksballader, gospel, vals och spoken word ryms alla då den rosslige mannen går igenom sina gamla inspelningar i garderoben. Det är precis så skitigt och vackert som det ska vara då Waits öppnar munnen.
Det folk-poppiga-eller-nåt bandet That's him! That's the guy! har kanske årets lustigaste bandnamn, vilket är ett säkert sätt att bli omnämnd i diverse bloggar. Som tur är har skivan "Help Me, I’m on Fire" en charm som sträcker sig längre än så. Andra med högljudda bandnamn är engelska Foxes! som med EP'n "46A Appleside Drive" kan lyckas med att ta tillbaka indien till popen. Förstärkning kommer snart också att fås i form av The Ghosts när skivan "Blue Birds Blood" snart släpps på Catbird Records.
Till sist så kan harvandet på myspace ibland kännas meningslöst och alltför tidskrävande, men fynd som The Bridal Shop's söta musik gör att det till slut alltid är värt det.

Postar inga lösa låtar, men klickar man på bandnamnen kommer man till diverse sidor där smakprov finns tillgängligt.

tisdag, december 05, 2006

Friend & Foe!


Portlandbaserade trion "Menomena" släppte tidigare i år en EP som spelats flitigt i min ipod. Det var främst dess titelspår "Wet And Rusting" som tilltalade mig och nu finns samma låt med på bandets kommande fullängdare som släpps 23 Januari på Barsuk (Mates Of State, Long Winters osv). Menomena är ett mycket kreativt band, vilket tyvärr inte alltid förenas med något gott omdöme och det kan ofta vara till deras nackdel. Bra låtmaterial slarvas bort och jag kan tycka att det alltför ofta eskalerar i för svulstiga och emotionella arrangemang för min smak. Detta gällde för tidigare skivan "I Am The Fun Blame Monster!" och det gäller tyvärr också för nya skivan "Friend & Foe". Men stundtals kan Menomenas kreativa och experimentella nerv verkligen tilltala mig, som i tidigare nämnda "Wet And Rusting" och i godbiten "My My", där pianon, orglar, gitarrslingor och ombytligt trumslagande skeppar i hamn finfina poplåtar.

Menomena - Wet And Rusting (yousendit)
Menomena - My My (yousendit)

lördag, december 02, 2006

CFTPA - Graceland EP

Owen Ashworth, känd under framgångsrika projektet Casiotone for the painfully Alone släppte nyligen ifrån sig en 7''. Den heter "Graceland EP" och är limiterad till 500 exemplar på Rococo Records. EP:n innehåller en cover på Paul Simons låt Graceland (säga vad man vill om det), en mycket fin B-sida som heter Sunday St och en Xiu Xiu-mix på "Casiotone for the Painfully Alone in a Yellow T-shirt", ursprungligen från fenomenala "Twinkle Echo" från 2003. Lyssna på den fina b-sidan:

Casiotone for the Painfully Alone - Sunday St (yousendit)