söndag, april 29, 2007

Nytt från Booka shade!

Movements var ett utav förra årets bättre album. Punkt. Upphovsmännen Booka shade släpper nu tvåspårssingeln Tickle/Karmacar och självklart nickar jag gillande med huvudet. Det är som vanligt relativt dov repetetiv electro som i all sin enkelhet lindar mig runt sitt finger. Dock har vi här att göra med två åttaminutersmonster och är det något jag har att invända emot så är det just längden. Jag brukar gilla mastodontlåtar men tyvärr händer det här lite för lite. Ändock är detta två pärlor man bör ta till sig och när hummandet i Karmacar når mina öronkanaler för sjätte-sjunde gången kan jag inte mer än konstatera att Booka shade fortsätter skämma bort oss.

fredag, april 27, 2007

Arms - Shitty little disco EP

Jag har hållit på den här posten ganska länge nu, det har alltid kommit en massa andra saker emellan som gjort att jag inte förmått klämma ur mig några rader om New York-sonen Todd Golsteins indierockande alias Arms. Förra året spelade han nämligen in en otroligt angenäm EP vid namn "Shitty Little Disco". EP:n är inspelad i Todds sovrum och innehåller en sju låtar lång hitkavalkad. Även om det kanske är en lite väl enkel kategorisering så torde den huvudsakliga inriktningen kunna beskrivas som powerpop, men Todd är också en mästare när det kommer till att skriva ballader. Den enda invändningen gentemot Arms är att rösten låter lite väl mycket som Weeping Willows-sångaren Magnus Carlsson vid några tillfällen, vilket kanske inte ska ses som en komplimang.

Om tre dagar släpper Melodic Records, för övrigt samma bolag som ger ut Windmill, singeln "Whirring". För tillfället håller även en fullängdare på att spelas in. Tills vidare lyssnar jag gladeligen på den briljanta EP:n, varifrån följande låtar är hämtade.

Arms - Whirring (högerklicka och "spara som")
Arms - Jon The Escalator (högerklicka och "spara som")
Arms - Shitty little disco (högerklicka och "spara som")

torsdag, april 26, 2007

I'll sleep through the rest of my days

Först i veckan har jag haft tid och utrymme för Joanna Newsom's nya Ep: Joanna Newsom & The YS Street Band, som i vanlig ordning är släppt på Drag City. De tre spåren "Colleen", "Clam, Crab, Cockle, Cowrie" och "Cosmia (i ny version) klockar tillsammans in på 24,1 minuter. Det är ungefär exakt lika lång tid som det tar för mig att cykla till jobbet. Och på 24,1 minuter har Joanna Newsom räddat min dag. Starkast av de tre spåren är Cosmia, det otroliga avslutningsspåret från fjolårets "YS", som ges i ny och längre version. Balladen "Clam, Crab, Cockle, Cowrie" är stillsam och vacker. "Inledande "Colleen" är bland det folkigaste jag hört från Newsom, vilket i något avseende borde skrämma bort mig. Men jag kan inte ogilla något som Newsom spottar ur sig - allt är höljt i någon slags sagoliknande dimma och hennes gåtfulla texter gör det svårt för mig att inte drömma mig bort. Joanna Newsom är sorgligt nog en av få kvinnliga artister som lyckas vinna mitt hjärta om och om igen. Kanske för att hon vägrar vara den söta, skönsjungande singersongwriter-flickan vid pianot, något som allt för många andra redan är upptagna med. Joanna Newsom levererar berättelser med passion, lidelse och karaktär. Det har sagts att man antingen älskar eller hatar Joannas säregna röst. Och för den som vill att kvinnliga singersongwriters skall låta som Anna Ternheim torde det senare förhållandet gälla. För min del är det precis tvärtom och jag önskar att fler kvinnor med Newsoms starka karaktär uppenbarar sig på indiescenen. För dem finns onekligen ett tomrum att fylla.

Joanna Newsom - Clam, Crab, Cockle, Cowrie (Zshare)
Joanna Newsom - Cosmia (Zshare)

onsdag, april 25, 2007

Ny singel från The Islands

Det lekfulla sällskap som utgör kanadensiska bandet The Islands släppte nyligen ifrån sig en singel i tyska bolagets Tomlabs "alphabet serie". Singeln innehåller en nyinspelad version av "Flesh" och även en b-sida vid namn "Dnttakemy Wingzz Away". Den andra låten är helt klart starkast, även om jag inte håller den som någon av deras bättre låtar.

The Islands - Dnttakemy Wingzz Away (Zshare)

AuRevoAirFrance

Ny mp3:a från Air France. Kanske inte någon fantastisk låt men vi gillar gratis här på Bunny rabbits och det gör du med. Hämta den själv hos Sincerely yours, där man även kan begripa att flaggskeppet Tough alliance har en ny singel runt hörnet. Fint!

tisdag, april 24, 2007

Fennesz & Sakamoto - Cendre

Det är ett kallt ekande piano ackompanjerat av svävande knasterbakgrund. Jag befinner mig vid ett fönster. Stirrar ut och råkar i några minuter ta min egen uppenbarelse på lite för stort allvar. Jag känner en form av tomhet när jag med öronens hjälp betraktar Christian Fennesz och Ryuichi Sakamotos Cendre, jag står utanför och försöker sno åt mig en glimt av något att ta fasta på. Men jag faller ständigt handlöst. Rakt igenom och vet sedan inte var jag ska börja igen. Cendre har varit min följeslagare sedan påsk och vi börjar trivas relativt bra tillsammans. Dock är det en tillvaro full av kompromisser. Jag lyssnar när jag får vara ifred men intrycket känns tomt och grått. Det hade kunnat bli så mycket mer men i slutändan sitter jag där med min tomhet och en skiva som i sina sämsta stunder får ses som någon form av hybrid mellan Michael Nyman och Absolute relax för ambientfans.

Fennesz & Sakamoto - Abyss (zShare)


måndag, april 23, 2007

Peel

Så var det återigen dags. Jag vet inte vad det är med mig och poppiga rockband från amerika dessa dagar. Man lovar sig själv att man inte ska falla dit mer men nu sitter jag på pottkanten igen som ett trårigt barn med matsmältningsproblem och skriker efter pärongröt. Eller vad 2000-talsbarn nu kan tänkas äta. Peel spelar nämligen så lättsmält musik att jag emellanåt blir lite trött på mig själv.

Melodierna ligger långt fram och trängs med gitarrer, synthar och skramliga trummor, Josh Permenter har lagom mycket Malkmuskomplex och när Allison Moore emellanåt gör små gästinhopp på sång blir det för medryckande för min arma lekamen att orka bjuda tillräckligt motstånd. Det är amerikansk "indie" i ordets rätta bemärkelse och vänner av Pavement, Built to spill och Beulah bör finna en vän i dessa texasbors självbetitlade debutalster, släppt på Peek-A-Boo records.

Peel - Sliding doors (zShare)
myspace.

Someone Still Loves You Boris Yeltsin

Utan att ta ställning rörande Boris Yeltsins politiska gärningar kändes det sorgligt att ta del av nyheten om hans död. Vi skulle därför vilja tillägna honom en låt av det amerikanska bandet Someone Still Loves You Boris Yeltsin, samtidigt som vi håller tummarna för att deras bandnamn innehåller någon slags sanning.

Someone Still Loves You Boris Yeltsin - Oregon girl (Zshare)

söndag, april 22, 2007

Playlist v.16

Johan:
Animal Collective - Banshee beat (Zshare)
Their Hearts Were Full Of Spring - As Long As The Sun Shines
Kate Bush - Running up that hill
Epic45 - Leaving
Modest Mouse - Spitting venom

Niklas:
Miracle Fortress - Poetaster
Pulseprogramming - Blooms Eventually (Zshare)
Kavinsky - Dead Cruiser
SJ Esau - The Wrong Order (Zshare)
Eluvium - Indoor Swimming At The Space Station

Oskar:
Johann Johannson - Ibm 1401 Processing Unit
Peel - Workers Wake Up!
The Shaky Hands - The Slepless (Zshare)
The Sea - If I Haven't Got It I Can't Work It
Avey Tare & Kria Brekken - Palneka

Intervju - I Was a Cub Scout

De två unga herrarna i brittiska discopop-duon "I Was A Cub Scout", Todd Marriot och William Bowerman var vänliga nog att ställa upp på en mailintervju för oss. Med tre briljanta singlar i bagagen är det här förmodligen en akt värd att räkna med i framtiden. Ynglingarna var dock inte lika talföra som Benoît Pioulard, som Oskar fick prata lite med senast det begav sig av för intervju. Men lite mer fick vi ändå veta om de båda herrarna och den musik de skapar. Mycket nöje!

N: Till att börja med, tack för er musik! Är I Was A Cub Scout ett fulltidsjobb för er, eller är ni upptagna med andra saker vid sidan om låtsnickrande och turnerande?

IWCS: För tillfället jobbar vi inte, så det här är en fulltidshobby för oss.

N: Än så länge har ni släppt fantastiska singlar. Finns det planer på att släppa en fullängdare?

IWCS: Tack så mycket! För dig min vän, kommer vårt album ut i januari!

N: Era låtar låter ganska mycket som en blandning av live-inspelade instrument och elektroniskt material. Hur skriver och spelar ni in era låtar?

IWCS: Det stämmer. Vi har en mänsklig trummis, en mänsklig gitarrist och sångare. Därefter är resten av vår musik skapad genom olika synthezisers och andra prylar! Vi skriver först våra låtar på gitarr och bas, därefter programmeras dem samtidigt som vi gör trummorna. Sången och texten är den sista saken vi gör.

N: Är ni inspirerade av andra artister? Vem eller vad i era liv är er största inspiration?

IWCS: Vi gillar några olika band. Som exempelvis Jimmy Eat World, Saves the Day, the Fall of Troy, Rival Schools… Jag antar att vi är inspirerade av människor runt omkring oss och vad det vi stöter på under våra dagliga äventyr.

N: Er senaste singel heter ”I Hate Nightclubs”, ändå har jag känslan av att er musik skulle passa dansgolvet riktigt bra. Hur är er relation till klubbar och dans?

IWCS: Jag är inte direkt det största fanet av klubbar, och den typen av miljöer. Men jag kan förstå att andra människor är det, och vill dansa till vår musik!

N: Ni kommer att spela på Popadelicafestvialen Huskvarna, som är en väldigt liten och tråkig stad (en av våra skribenter föddes och växte upp där). Hur kommer det sig att ni spelar på den festivalen och är det ert första besök i Sverige?

IWCS: Det blir faktiskt vårt första besök i Sverige. Vi är inte oroliga för hur tråkigt det kan tänkas vara. Vi ser fram emot att få åka utomlands och till Sverige… Vi känner oss hedrade över att ha blivit tillfrågade.

I Was A Cub Scout - Pink Squares (Zshare)
I Was A Cub Scout - Part II (Zshare)

lördag, april 21, 2007

"Svårtillgängliga", men fina låtar.

Ibland händer det att man får en skiva i sin hand, lyssnar ett antal gånger och hittar nya favoritlåtar vid snudd på varje genomlyssning. Däremot finns det kanske någon låt som man inte förstår sig på, som man inte tycker passar in i helheten och kanske till och med trycker förbi. Men efter ett tag börjar man inse att den kanske inte är så tokig ändå och lyssnar mer och mer innan man till slut inser att det faktiskt är den bästa låten på skivan och är totalt oförstående inför det faktum att man avfärdat den till en början. Nedan bifogar jag tre låtar som genomgått denna händelseutveckling.

Animal Collectives "Banshee Beat" dömde jag ut som ett sömnpiller, Grandaddys "The final push to the sum" avfärdade jag ursprungligen som "konstig" och Johan Borgerts fantastiska "Var är du ikväll?" tog bara lite längre tid att greppa i konkurrensen med skivans mer lättillgängliga stycken. När jag väl insett dessa låtars storhet kan jag inte tänka mig att vara utan dem, tyvärr har man väl gått miste om ytterligare ett antal fina låtar genom åren bara för att man varit för snabb med att döma ut dem innan de hunnit etsa sig fast.

Johan Borgert - Var är du ikväll? (Zshare)
Animal Collective - Banshee beat (Zshare)
Grandaddy - The final push to the sum (Zshare)

fredag, april 20, 2007

Thieves like us plays music for you

"Half Daft punk. Half Factory. All Kitsuné".
Egentligen behöver man kanske inte tillägga något överhuvudtaget utan de tre herrarna i Thieves like us verkar klara uppgiften att sammanfatta sig och sin musik på ett tillfredsställande sätt helt själva. För ett tag sedan dök deras Drugs in my body upp och i sin smått pubertala framtoning var den i mångt och mycket helt perfekt dagsländepop och självklart återfanns bokstäverna K, I, T, S, U, N och E präntade på detta stycke vax. Thieves like us hör liksom hemma på detta franska bolag.

Nu har dock fler låtar läckt och jag måste säga att jag till en början var tveksam till om det skulle fungera med en fullängdare. Detta verkar även ha slagit medlemmarna Pontus, Björn och Andy då de tagit andra vägar och inte bara koncentrerat sig på trallvänligheter man vill röra fötterna till. Deras relativt mörka synthlandskap rör sig i både dur och moll och i slutändan förstår man varför de tagit namn efter en New order-låt istället för att helt enkelt kalla sig Pontus, Björn & Andy.

Thieves like us - Drugs in my body (zShare)

torsdag, april 19, 2007

Accelerator 2007

Den illa komponerade bilden ovan föreställer Isaac Brock från Modest Mouse och knäpptes av min gode medskribent Johan för tre år sedan på Acceleratorfestivalen i Göteborg. Bredvid honom stod jag, ganska nervös och förväntansfull. Det var nämligen första gången vi fick chansen att se en av våra husgudar i livs levande person. Intrycket vi fick av Isaac var smått vresigt och oengagerat - det låg rent av en släng passive-aggressive-tendens över Brock's persona. Föga förvånande kanske, men till följd av de stora ljudproblem bandet hade under konserten var Isaacs humör mer än befogat. Ungefär hälften in i konserten och hälften in i fenomenala "The Ocean Breathes Salty" lossnade dock ljudproblemen smått och våra höga förväntningar blev i alla fall till viss del tillfredsställda. Jag finner knappt ord för att beskriva den eufori som rusar genom min kropp när jag ser att Modest återigen är bokade till acceleratorfestivalen. Inte nog med det, man presenterar dessutom namn som Interpol, TV On the Radio, Junior Boys och Electrelane! Herregud, sommarens festival som går av stapeln 29-30 Juni i Stockholm (28 Juni i Göteborg) kan bli precis hur bra som helst! Färdiga artister är än så länge:

Stockholm:
Bright Eyes (US)
Brightblack Morning Light (US)
Cansei De Ser Sexy (BRA)
Danielson (US)
Digitalism (DE)
Electrelane (UK)
Frida Hyvönen (SWE)
Gruff Rhys (UK)
Interpol (US)
Isis (US)
Jamie T (UK)
Jens Lekman (SWE)
José González (SWE)
Junior Boys (CAN)
Maps (US)
Menomena (US)
Modest Mouse (US)
O'Death (US)
Peter Bjorn and John (SWE)
Rufus Wainwright (US)
Studio (SWE)
Taken By Trees (SWE)
The Gossip (US)
The Hold Steady (US)
The Long Blondes (UK)
The Maccabees (UK)
The Presets (AUS)
The Sea and Cake (US)
Tokyo Police Club (CAN)
TV On The Radio (US)

Göteborg:
Bright Eyes (US)
Danielson (US)
Jamie T (UK)
José Gonzaléz (SWE)
Junior Boys (CAN)
Modest Mouse (US)
O’Death (US)

Modest Mouse - Little Motel (Zshare)
Modest Mouse - Missed the Boat (Zshare)

Slaraffenland

Köpenhamns Slaraffenland har uppmärksammats flitigt bland indiebloggare sedan ett par tre låtar funnits ute under ett bra tag. Att deras mörka gitarrbaserade postrocks- och postpunksdoftande indie blir uppmärksammad är inte särskilt märkligt då deras musik emellanåt är alldeles förträffligt trevlig. Uppföljaren till den självbetitlade debuten, ”Private Cinema” består av en blandning av ganska långa och korta låtar. Slaraffenland, som enligt pressreleasen skall betyda ”the land of milk and honey” på danska kretsar på ”Private Cinema” runt både rent instrumentala stycken och låtar med sång. Inte sällan blandar de dessutom in en hel del blås, något jag tycker fungerar väldigt bra. Men jag hade velat höra ännu mer sång på skivan. För den uppbyggnad med Mogwai-aktiga gitarrer, ett drivande beat, blåssektioner och släpande sång som Slaraffenland lyckas få till på ”Polaroids” är mycket mer intressant än mycket av det slätstrukna postrocksskrammel som präglar stora delar av skivan i övrigt.

Slaraffenland - Polaroids (Zshare)

onsdag, april 18, 2007

Candy Bars

Uppenbarligen befolkas den amerikanska delstaten Florida inte enbart av exilkubaner och Tom Pettys föräldrar. I den lilla staden Tampa huserar även den psykadeliska pop-trion "Candy Bars" som förra året släppte albumet "On Cutting Ti-Gers in Half and Understanding Narravation", vilket jag nyligen upptäckt och därefter knappt kunnat släppa taget om.

Grunden i låtarna är i princip densamma; en trumtakt i kombination med flitigt distade akustiska gitarrer samt Daniel Martinez viskande sång. I början tyckte jag att det lät ganska jämntjockt, men efter ett antal lyssningar utmejslar sig väldigt fina och starka melodier som egentligen inte påminner särskilt mycket om varandra. Den gemensamma nämnaren för de allra flesta låtarna är helt enkelt att de är väldigt bra. Utan att överdriva är det här en av de mest intressanta skivorna som kommit i min väg på ett bra tag. Och den innehåller även stråkar och klaviatur som jag bara inte lade märke till i början. Fråga mig inte varför utan lyssna på de bifogade låtarna istället. Om man lyssnar noga kan man hitta likheter med Sparklehorse och Mercury Rev, men de är ändå inte alltför påtagliga.

Candy Bars - Lovesong lake (Zshare)
Candy Bars - Works cited (Zshare)

Chris & Mollie

Den senaste tiden har jag känt en starkare dragning till hemmainspelad lofi-pop än vanligt. Senaste fyndet är Chris & Mollie's skiva "The Palm Tree". Chris skramlar gärna med sin akustiska gitarr och sjunger, medan Mollie tycker om att banka på trummorna. Resultatet är emellanåt mycket bra, även om jag tycker det är drastiskt att kalla det här en av årets mest intressanta skivor, som i vissa fall gjorts gällande. "The Palm Tree" är inte någon särskilt jämn skiva, men med guldkorn som bifogade "Waltz" och "Nowhere", når Chris & Mollie med sin gör-det-själv-indie riktigt höga höjder.

Chris & Mollie - Waltz (högerklicka och spara som)
Chris & Mollie - Nowhere (Zshare)

tisdag, april 17, 2007

SJ Esau

Tidigare i år skrev jag om Thee More Shallows-skivan "Book Of Bad Breaks" som släpptes på Anticon Records. Det var första skivan jag hört från anticon som inte kunde fogas till genrerna experimentell electronica eller hiphop. Det skall sägas att jag inte riktigt hållit mina ögon vidöppna på anticons releaser, så det är möjligt att jag missat en del. Hursomhelst är jag glad att se att de nu ger ut SJ Esau's "Wrong Faced Cat Feed Collapse". Avsaknaden av electronica och hiphop är på den här skivan total men den experimentella nerven - som lite har karaktäriserat anticons artister, är bestående. Hade jag inte vetat bättre hade jag förmodligen trott att SJ Esau skulle ges ut på K. För det är lätt att påminnas om lekfullheten hos Karl Blau, Little Wings och Phil Elvrums olika projekt. Hans musik vandrar från sköra sovrumsballader som i bifogade "The Wrong Order" till noisigare pjäser som "Cat Track (He Has No Balls)" där larmet hos Sonic Youth och olika postrockspionjärer tycks vara en av SJ Esau's influenser. "Wrong Faced Cat Feed Collapse" är en skiva där kaos och melankoli trängs med starka melodier och experimentlusta, allt under kontrollerade former tack vare SJ Esau's skickliga låtskrivande. Jag rekommenderar den varmt.

SJ Esau - The Wrong Order (Zshare)
SJ Esau - Cat Track (He Has No Balls) (högerklicka och "spara som")
SJ Esau - Wears the Control (högerklicka och "spara som")

måndag, april 16, 2007

Playlist v.15


Oskar:
Familjen - Kom säger dom (Zshare)
The Twilight sad - Cold days from the birdhouse
Thieves like us - An easy evening
Christian Fennesz & Ryuichi Sakamoto - Oto
Vapnet - Tjernobyl

Johan:
Candy Bars - Lovesong Lake
Boat Club - Warmer Climes (Zshare)
Mixtapes & Cellmates - Streetlights Saved My Life
Why? - Gemini (Birthday Song) (Zshare)
Clientele - (I Can't Seem To) Make You Mine

Niklas:
Mixtapes & Cellmates - Like Something Worth Remembering (Zshare)
I Was A Cub Scout - Teenage Skin
Trembling Blue Stars - This Once Was An Island (Zshare)
Akron/Family - Sorrow Boy
Te' - We Promise With A View To Hope, But The Reason To "Accomplish" What We Promised Would Be Fear.

The Shaky hands

Det är väl någon form av amerikanskt fenomen det här med mjukrock-band som klär sig i dåligt sittande praktiska kläder, låter kroppsbehåringen sprida sig och verkar vara fullt upptagna med att försöka låta bli att ta sig själva på för stort allvar. The Shaky hands från Portland passar väl in i ramarna och tanken på att en utav dem gäspar under fotosessionen gör dem förtjänta av en liten stjärna i kanten. Dock är jag svag för denna typ av band och har svårt att värja mig när de verkar så ut i fingerspetsarna sympatiska. Shaky hands självbetitlade debut har hängt med i några veckor nu, har liksom funnits där som bänkvärmare, stundtals blivit inbytt när jag tröttnat på det ordinarie musikutbudet och har i slutändan fått relativt mycket speltid.

Deras gitarr- och trumdrivna ljudbild känns varm och namnet Shaky hands passar dem som handen i handsken då sång och gitarrspel framförs med såväl vibrerande händer som struphuvuden. Nick Delffs lyckas förvandla Conor Oberst's patenterade kväkande grodläge till något mindre förtvivlat medan musiken i övrigt minner en hel del om Kings of Leon (när klockan var 2003). Albumet släpptes förra veckan på Holocene.

The Shaky Hands - The Sleepless

söndag, april 15, 2007

Boat Club

Boat Club är en duo från Göteborg som spelar relativt glad electropop, vilken påminner en del om såväl Pet Shop Boys som The Embassy. Skivbolaget "I wish I was unpopular" släppte nyligen singeln "Warmer climes", som utöver titelspåret även innehåller en kvalitativ b-sida. Jag vet inte om det här är någonting som kommer att tilltala mig i det långa loppet, men det är i varje fall en fin singel man har släppt ifrån sig. Framförallt är jag förtjust i titelspåret som även går att ladda ner här nedanför.

Boat Club - Warmer climes (Zshare

fredag, april 13, 2007

Mixtapes & Cellmates

Mixtapes & Cellmates har med sina två Ep:s för min del blivit en av de mer intressanta akterna på den svenska indiescenen. De har nu besökt norrlands skogar och äntligen spelat in sin efterlängtade, självbetitlade debut. Det rör sig ännu en gång om tonårsångest packeterad i mattor av elektronisk shoegaze där lyssnaren påminns om My Bloody Valentine, m83, Boy In Static, Uzi & Ari och deras svenska soundkonkurrenter ST och The Radio Dept. Låtarna baseras för det mesta kring Robert Svenssons vemodigt vackra sång och de fina gitarrslingorna i kombination med de innovativa och ombytliga trummaskinsarrangemangen skapar en känsla av vinter och saknad. Det knakar och knastrar och vi bjuds stundtals på pianon och akustiska gitarrinslag. Kanske hade jag behövt den här skivan ännu mer i vintras då jag fick nöja mig Ep:n "If There Is Silence Fill It With Longing", men Mixtapes & Cellmates debut tilltalar mig verkligen djupt. Det händer hela tiden saker trots att ljudbilden är dyster och kall och låtmaterialet är jämnbra från första till sista spår. Förmodligen är den tillsammans med ST's "People I Barely Know" en av få svenska skivor som kommer att intressera mig i år.

Mixtapes & Cellmates - Like Something Worth Remembering (Zshare)

Ladda ner låten "Quiet" från skivbolaget Nomethods hemsida. (zip)

Jag kan också varmt rekommendera remix-ep:n av "If There Is Silence, Fill it With Longing", ladda ner den här (zip).

God save the Clientele

Trots att Londonbaserade The Clientele tidigare spottat ur sig finfina stycken som "Since K got over me", "(I can't seem to) Make you mine" och "Saturday" har jag aldrig skridit till verket och tagit mig an deras fullängdare på allvar. När nya skivan "God save the Clientele" nu släppts har jag lyssnat desto mer och det låter visserligen bra, även om jag tycker att Alasdair MacLeans röst kan bli lite väl raspig och påfrestande i längden. Ännu har jag inte hittat några spår av samma kvalitet som de ovan nämnda, men i sin helhet är det en jämn och bra skiva. Tidigare fans av bandet kommer sannolikt inte att bli besvikna, men jag hade nog behövt lite mer än såhär för att fastna.

The Clientele - Isn't life strange (Zshare)
The Clientele - Somebody changed (Zshare)

Apparat - Walls

Att blanda stråkar med en elektronisk ljudbild är kanske något av det mest effektiva man kan göra för att charma min högra hjärnhalva. Min fascination för detta fenomen startade i och med att jag hörde Björks Homogenic och man kan säga att denna fäbless hållt sig kvar. Dock var det inte bara därför jag fastnade för Apparat och Ellen Alliens samarbete Orchestra of bubbles från ifjol men en bidragande faktor till varför jag håller albumet som ett av 2006 års bättre.

Men nu heter det inte 2006 längre utan 2007, Apparat är tillbaka med ny skiva, den elektroniska grunden finns kvar och till min stora förtjusning så även stråkarna. Walls, som detta alster heter, är dock en minst sagt spretig historia och lämnar inget jämntjockt intryck utan fungerar kanske bäst om man så att säga plockar russinen ur kakan. De instrumentala delarna bygger en bra grund men jag blir lite besvärad över att Sascha Ring (som han egentligen heter) inte tar ut svängarna mer än vad han gör. Missförstå mig rätt när jag säger att det låter bra men uddlöst. Influenserna haglar tätt, spretar åt alla håll och albumet blir lite av ett kollage: Birds och Arcadia doftar Junior boys, Fractales pt.2 andas Sigúr ros och Headup mynnar ut i ett M83-crescendo. Walls blir alltså ännu en källa för lite klassikt namedroppande och i princip kan man ju säga att den redan där fyller sitt syfte påfallande väl. Släpps 28 maj på Shitkatapult.

Apparat - Fractales pt.1 (zShare)
myspace.

torsdag, april 12, 2007

Final Fantasy

Owen Pallet, den fagre kanadensaren som ligger bakom fiolpop-projektet Final Fantasy, men också har ett finger med i spelet i Arcade Fire är uppenbarligen duktig på att spela in covers. Nu senast ligger han dessutom bakom en trevlig mix på inledande spåret "Your Ex-lover Is Dead" på skivan "Do You Trust Your Friends?", en skiva som består av remixer av Stars skiva "Set Yourself On Fire" från 2004. På skivan medverkar även andra tunga namn som Junior Boys, Montag och the Dears, men det är utan tvekan Pallet som gör bäst ifrån sig. Och han har stuvat om och tolkat andras material på ett strålande vis förr. Lyssna själva nedan!

Från Do You Trust Your Friends:
Stars - Your Ex-lover is Dead (Final Fantasy) (Zshare)

Två andra godbitar:
Final Fantasy - Peach, Plum, Pear (Joanna Newsom Cover) (Zshare)
Final Fantasy - This Modern Love (Live, Bloc Party Cover) (Zshare)

Trembling Blue Stars

Bobby Wratten har otaliga gånger skämt bort oss med snudd på magiskt bra poplåtar. Inte minst med The Field Mice som i skiftet mellan 80- och 90-tal gav ut ett antal fantastiska singlar på Sarah Records. Något ojämnare och inte riktigt lika nära mitt hjärta ligger hans projekt Trembling Blue Stars. Med fem, sex skivor bakom sig har de förvisso bjudit på ett flertal riktigt bra låtar, men de har emellanåt en förmåga att sväva ut i ett triphop-doftande ljudlandskap som inte riktigt går hem i mina öron. "The Last Holy Writer" släpps nu på Elefant Records och den låter tack och lov allt annat än triphop. Med ett 80-talsklingande sound samsas The Cure-gitarrer med Slowdive-synthstråkar och trummaskiner. Känslan i melodierna känns igen från Wratten's tidigare alster - det är melankoliskt, släpande och ... väldigt brittiskt. Trembling Blue Stars nya skiva är, knappast särskilt förvånande, en reproduktion av popmusik som den lät under nittiotalet. Den som väntar sig nya grepp eller idéer får söka någon annanstans, men en sak är säker: Bobby Wratten är stundtals fortfarande en alldeles hutlöst skicklig låtsnickrare.

Trembling Blue Stars - This Once Was An Island (Zshare)

Det snurrar i min skalle

Familjen behöver jag väl knappast presentera. Detta elektroniska enmansprojekt på skånska har vunnit landstycken i de flesta väderstreck det senaste året med ett minsta sagt aktivt turnerande, tror att han spelat här i uppsala fyra-fem gånger redan (och gör det igen den sista). Jag har väntat på den här debuten några månader nu och när den väl har kommit så kan jag inte annat än kapitulera, dock bjuder jag på lite motstånd innan jag får för mig att kalla det teknisk knockout. Att göra musik på svenska är alltid en balansgång: ibland faller det platt och ibland står det pall, Familjen lyckas med både och.

Några utav de bättre låtarna på albumet har vi hört innan och de som inte riktigt håller måttet förlorar sin charm på grund av enerverande textrader. I Vad du vill låter det "Det var hundra mot en och alla mot mig/ Du kan kalla det knas ja jag var rätt paj" och tyvärr så köper jag inte sådant. Dock ska man inte hänga upp sig vid de få negativa momenten när det finns låtar som ypperligen lyckas göra potent elektronisk pop på svenska. Och det har vi ju saknat. Nu händer det igen, Första sista och Kom säger dom är alla tre tillfredsställande i sin drivande kantighet men bäst är fortfarande 2006-favoriten Ivanhoe och Rebecka som här dyker upp i den omdöpta hårdare versionen Det snurrar i min skalle, debuten med samma namn är släppt på Adrian records/Hybris.

Familjen - Kom säger dom (zShare)
myspace.

onsdag, april 11, 2007

Handsome Furs

Dan Boeckner, som vi känner igen från indiejätten Wolf Parade släpper nu tillsammans med sin fästmö Alexei Perry ett album under projektet Handsome Furs. Det är liksom i Wolf Parade's fall också Sub Pop som sköter utgivningen av den efterlängtade debuten Plague Park. Vissa av låtarna har vi tidigare kunnat lyssna på i demoversioner och jag blev i vintras mycket förtjust i spåret Hearts of Iron. Handsome Furs musik är mörk och kall. En ensam trummaskin tillsammans med vemodiga gitarrslingor och distade analogsynthar (som i vissa avseenden faktiskt minner om Modest Mouse) ackompenjerar i regel Boeckners brustna stämma. Det hörs ganska tydligt att Broeckner är en del av Wolf Parade, framförallt då hans sångstil i många avseenden påminner om Spencer Krug's. Skivan lyfter aldrig riktigt i sin helhet, men det finns på Plague Park några riktiga godbitar. Lyssna på två av dem nedan.

Handsome Furs - Hearts Of Iron (Zshare)
Handsome Furs - Handsome Furs Hate This City (Zshare)

Half cousin

Min inställning till Grönland är i mångt och mycket väldigt splittrad, med band som Merz, Psapp, Fujiya & Miyagi och The Earlies i sitt stall ser det åtminstone bra ut på pappret men tänker man ett steg längre ändras förutsättningarna. Problemet med artisterna på bolaget är att de sällan lyckas släppa ifrån sig något som blir mer än medelbra, helt okej eller "kul att ha i lurarna i någon vecka" och detsamma gäller skotska Half cousin som varit gott sällskap under påskhelgen men som antagligen går i träda om någon vecka.

Låtskrivaren Kevin Cormack lyckas till ungefär femtio procent att övertyga och det som får ses som mest intressant är lekfullheten han bjuder in till, elektronik blandas med dragspel som stöts bort i hackiga tempoväxlingar allt medan det pryds av en marsipanros i form av en mjukt framsjungen skotsk accent. Men som sagt övertygar inte allt och vi har i albumet Iodine ännu en skiva som hade mått bättre av att vara en EP, men om ni inte kan få nog av skotska dialektala inslag i er skivsamling så är det här något att kolla upp (åtminstone över en helg).

Half cousin - The Absentee (zShare)


måndag, april 09, 2007

Playlist v. 14

Oskar:
Panda bear - Take pills (Zshare)
Hot chip - My piano (högerklicka och "spara som")
Apparat - Useless information
Half cousin - Big chief (The B&B frequenter)
The good, the bad & the queen - England, summer (in black & white) polling day

Niklas:
People press play - These days
The Field - Paw in my face
Elliott Smith - Miss misery (Zshare)
Miracle Fortress - Have you seen in your dreams (Zshare)
Stars - Set yourself on fire (Montag)

Johan:
The Format - Snails
Modest Mouse - King rat (Zshare)
The National - Slow show
Mount Eerie - Great ghosts
Mylo - Emotion 98.6 (Zshare)

lördag, april 07, 2007

2007 års bästa album - första kvartalet

Så har ett drygt kvartal av 2007 förflutit och det har blivit dags för oss på bunnyrabbits att fastställa våra kvartalslistor. Det har varit en intressant tid med många fina släpp och vi ser fram emot ett fortsatt spännande musikår. Vi har valt att utse de fem bästa albumen vi hittills lyssnat på i år. Som synes är Windmill sammantaget den stora vinnaren med sitt underbara album "Puddle City Racing Lights". Den som ännu inte kollat in Windmill borde definitivt göra det. Glad Påsk!

Niklas:
1. Arcade Fire - Neon Bible
2. Radical Face - Ghost
3. Windmill - Puddle City Racing Lights
4. hollAnd - The Paris Hilton Mujahideen
5. The Twilight Sad - Fourteen Autumns And Fifteen Winters

Oskar:
1. Windmill - Puddle City Racing Lights
2. The Good, the Bad & the Queen - S/t
3. Arcade fire - Neon Bible
4. Pole - Steingarten
5. Panda Bear - Person Pitch

Johan:
1. Windmill - Puddle City Racing Lights
2. Modest Mouse - We Were Dead Before the Ship Even Sank
3. Andrew Bird - Armchair Apocrypha
4. Seabear - The Ghost That Carried Us Away
5. Blonde Redhead - 23

fredag, april 06, 2007

Mountain Goats på Debaser

Efter att ha uthärdat en dryg halvtimme framför den utomordentligt tråkiga öppningsakten David Dondero var det strax efter kl. 23 dags för John Darnielle och hans vapendragare Peter Hughes att äntra scenen. Min fördomsfullhet trogen hade jag nog förväntat mig att John skulle se ut och även bete sig något annorlunda jämfört med vad som var fallet, men efter moget övervägande beslutade jag mig för att acceptera honom ändå.

John hade nämligen ett fånigt leende på läpparna nästan hela konserten igenom, hoppade runt med sin akustiska gitarr som en hårdrocksgitarrist och bjöd på långa och öppenhjärtiga mellansnack. Det blev en viss paradox när han sjöng sina texter, som ofta har en sentimental och allvarsam touch, ackompanjerad av ett jättestort leende. När man väl hade förlikat sig med detta var det dock väldigt roligt att se en så glad och opretentiös artist på riktigt nära håll. John verkade också genuint överraskad över publikens varma mottagande, längst fram stod nämligen en rad personer och sjöng med i snudd på varenda textrad.

Materialet framfördes klanderfritt trots den sparsamma sättningen bestående av enbart bas och gitarr. Tyngdpunkten låg på de två senaste skivorna "Get lonely" och "The sunset tree", men det bjöds även på gamla hits som "Going to Georgia" och "The best ever death metal band in Denton". På slutet avverkades även "No children" där snudd på hela publikhavet skrålade med i refrängen.

Utmärkta låtval, fin stämning och en artist på gott humör är svåröverträffat och vid närmare eftertanke är det nog få livespelningar som jag skulle rangordna högre än denna.

torsdag, april 05, 2007

Intervju: Benoît Pioulard

Med tanke på den stundande storhelgen vill vi passa på att bjuda på ett litet påskägg i förtid: en intervju med en favorit här på Bunny rabbits, nämligen Benoît Pioulard. Håll till godo och glad påsk!

O: Vem är Benoit Pîoulard? Vad gör du när du inte spelar in musik? Hur ser en typisk dag ut i ditt liv?

BP: Han är Thomas Meluch, en tyst pojke med blek hy från mellanvästern i USA, eller vi byter till förstaperson: när jag inte spelar in musik så tänker jag oftast på det och återanvänder och harmoniserar saker i tanken och drar det ofta så långt att det blir näst intill tvångsmässigt. Förutom det så tar jag många promenader och cykelturer, lagar ambitiös mat, läser böcker och löser även korsord i princip dagligen. Jag slutade nyss på universitetet och kommer att flytta snart men just nu har jag den förnämliga chansen att isolera mig lite och jobba på nya projekt.

O: Vad inspirerar dig? Några favoritartister?

BP: I stor bemärkelse får jag den mesta inspirationen från att uppmärksamma och lägga vikt vid hur mina sinnen reagerar på de miljöer jag befinner mig i genom att försöka hålla koll på alla de miljoner tankar som fyller mitt sinne vid ett visst ögonblick. För mig är det till stor vikt att alltid ha med mig ett anteckningsblock och någon inspelningsutrustning eftersom att man, genom att gå tillbaka till vissa ögonblick som verkade meningslösa eller oanvändbara i deras egentliga kontext, senare kan finna nytta i dem om man använder dem på ett vis som man kanske inte tänkt från början. Åtminstone har det fallit sig så för mig. Rent musikaliskt måste jag säga att mina största influenser är Warp:s katalog mellan 1994 och 2000 eftersom ett flertal av mina absoluta favoritalbum gavs ut under just den perioden: Squarepushers Music is rotted one note, Vincent Gallos When, Autechres LP5 och mycket annat. Samt att jag under den tiden så smått började att spela in eget material, dock under mycket obetydelsefulla former.

O: Hur kommer en Benoît Pioulard-låt till och hur går du tillväga när du spelar in?

BP: En låt tar vanligtvis form genom att en framsjungen melodislinga presenterar sig för mig: vid den punkten försöker jag hitta en passande gitarrslinga att matcha den med och arbetar sedan fram texten, strukturen och stommen. När jag väl börjar att spela in har jag oftast en uppsättning texter, en gitarrslinga och en lång lista med idéer av vad som kan fyllas på uppifrån, underifrån eller vid sidan av de centrala delarna. Den listan gallras ut under tiden jag spelar in och efter en eller två veckor så har jag ett färdigt stycke. Hängivenhet och hårt slit är nyckeln då jag bara har koncentrationsförmåga och energi nog för att arbeta på en låt åt gången, annars tenderar jag att misslyckas rejält.

O: Jag läste någonstans att du har studerat litteratur, är detta något som påverkar dig när du skriver texter och vad läser du helst?

BP: Jag har varit en flitig läsare sedan barndomen och att jag började studera litteratur föll sig naturligt. Som jag tidigare nämnde så skriver jag ständigt och oftast när ett frö till en låt planteras så finns det redan många textstycken att pussla med och välja mellan. Skolmiljön har alltid passat och engagerat mig och en del av mina alster har faktiskt sprungit ur fakta och händelser jag samlat ihop där. När det kommer till ren fritidsläsning så får man nog se mig som en beundrare av Borges, Samuel Beckett, Bernard Malamud, Chuck Palahniuk och Jack London men jag är alltid öppen för rekommendationer.

O: Vad tycker du om musikscenen 2007? Du känns som en "genuin artist" så vad tycker du om denna digitala ålder?

BP: Jag är väldigt smickrad över att du känner så även om jag blir lite fundersam över vad en "genuin artist" egentligen är eftersom jag inte direkt känner mig som en sådan. Hur som helst så är jag alldeles för uppsnurrad i mina egna projekt för att ha några värdefulla åsikter om det rådande musikklimatet. Men jag vet med största säkerhet att Fergie måste bort och att produktionen på Gwen Stefanis Wind it up fick mig att se rött, förutom det så håller jag tyst. När det kommer till den mer självständiga delen så är jag förtjust över att det gått så pass bra för Kranky på senaste tiden och jag försöker omfamna de andra labels jag tycker om så som Lo, 12k och Type, alla de förtjänar tusen gånger mer uppmärksamhet och beröm än vad de får i dagsläget.

O: Varifrån fick du ditt alias Benoît Pioulard?

BP: I grund och botten kom det från ingenstans. Pioulard är ett ord som bara dök upp i mitt anteckningsblock en morgon för några år sedan och förnamnet Benoît passade dess franska klang och jag tyckte att de lät bra tillsammans så för enkelhetens skulle behöll jag det.

O: Hur kommer det sig att du bytt label? Varför släpptes Fir på Type? Är ditt samarbete med Kranky över eller var det här bara något temporärt?

BP: Nästa album, när det nu blir klart, kommer att släppas på Kranky, om de nu inte hatar det helt och hållet. När det kommer till Fir så har jag beundrat Type sedan de startade och jag har pratat med John Xela förut när jag skickade demos av de första delarna av Précis till dem. Han verkade till viss del intresserad av albumet men jag skrev på för Kranky så fort jag fick chansen. När T7pe-serien kom till världen tyckte jag att det kunde vara ett bra tillfälle att på något vis ha ett samarbete med dem, så jag skickade dem vad jag trodde kunde vara låtar de skulle intressera sig av och bevisligen så trodde jag helt rätt.

O: Och till sist, vad tycker du om dina "kollegor" på Type?

BP: Jag känner mig nästan lite anspråkslös i deras sällskap. Keith Kenniff har gett ut två ytterst klanderfria skivor hos dem, för att inte tala om Deaf center, Sanso-Xtro eller Xela i egen hög person. Kom att tänka på det: jag tror inte att de släppt något dåligt album hittills, inte ens något mediokert. Om bara alla hade sådan quality control!

Benoît Pioulard - Fir
Benoît Pioulard - Forming at the mouth
Benoît Pioulard - Palimend

Human the death dance

När jag var cirka tolv år gammal hände något världsomvälvande: någon klok själ lånade mig Wu-tang clans Enter the Wu tang: 36 chambers. Det var i och med den skivan musiken gick från att vara en hobby till att bli ett intresse och till en början var det i princip bara hip hop som stod på agendan. Efter det har genren kommit och gått i vågor men sedan två år tillbaka har mitt intresse svalnat rejält och den ende som egentligen naglat sig fast är Sage Francis som med två album i bagaget släpper Human the death dance senare i vår på sin egna label Strange Famous via punkbolaget Epitaph.

Tjusningen med Paul "Sage" Francis har alltid varit hans texter och hans sätt att lyckas vara del av hiphopscenen samtidigt som han stått utanför och delat ut sparkar till höger och vänster. I Underground for dummies proklamerar han sina ställningstaganden samtidigt som det blir lite av en karriärssammanfattning á la Dom kommer kliva på dig igen. Det är som vanligt intressant att höra Sage raljera över det han är missnöjd över men tyvärr blir Human the death dance lite av en upprepning av de tidigare släppen vilket är trist. Dock är texterna lika briljanta och lekfulla som vanligt och som svensk är det bara att sträcka på sig lite extra när man hör Bo Hansson-samplingen i Civil disobedience som hittils är den enda låten från skivan som finns på myspace.

onsdag, april 04, 2007

England, summer (in black & white) polling day


Jag håller mig kortfattad: The good, the bad & the queen släppte för några dagar sedan singeln Green fields innehållandes det angenäma b-spåret (med den mindre kortfattade titeln) England, summer (in black & white) polling day. För övrigt finns Ep:n Live from Soho som exlusiv iTunes-release att tillgå om ni inte kan få nog av Albarn & c:o.

The good, the bad & the queen - England, summer (in black & white) polling day (snippet)

Aldrig Bortglömd

I oktober 2003 skedde något som berörde mig och många andra musikintresserade djupt. En av vår tids största låtskrivare, Elliott Smith, höggs ihjäl genom flertalet knivhugg i bröstet. Troligtvis var det Elliott själv som placerade kniven i sin kropp. Det var första gången jag mådde uppriktigt dåligt av att en person som jag egentligen inte har någon personlig relation till (undantaget relationen till hans musik) lämnade livet. Jag återkommer ständigt till Elliott's skivor och jag har svårt att tro att hans musik någonsin skulle sluta spelas eller sluta beröra mig.

I början av Maj i år kommer "New Moon" att släppas, en dubbelskiva som samlar 24 låtar inspelade från 1995-1997. Det är alltså outgivet material från perioden då Smith gav ut sin självbetitlade debut och "Either/Or". Låtarna är i regel avskalade med endast Elliotts röst och hans fantastiska gitarrspelande i relativt omixade versioner. Som vanligt när det kommer till Elliott Smith är det bra material rakt igenom och höjdpunkterna "Riot Coming" och "Miss Misery" (som också dyker upp i filmen Good Will Hunting) skulle ha platsat på vilken av hans skivor som helst. Jag rekommenderar alla varmt att lyssna på New Moon.
Elliott, vi saknar dig så.

Besök den utmärkta fansidan, Sweet Adeline och skivbolaget Kill Rock Stars.

Elliott Smith - Riot Coming (Zshare)
Elliott Smith - Miss Misery (Zshare)

tisdag, april 03, 2007

Singel från Miracle Fortress

Graham Van Pelts projekt Miracle Fortress gjorde mig med förra årets briljanta Ep "Watery Grave" alldeles otålig inför släppet av den kommande fullängdaren. I väntan på "Five Roses" som ges ut 22 maj på Secret City Records kommer nu äntligen ett livstecken från Graham. Jag upptäckte för någon timma sedan att första singeln "Have You Seen In Your Dreams" fanns till försäljning på iTunes music store. 18 riksdaler senare sitter jag fastnaglad vid iTunes och lyssnar. Det är som väntat en riktigt bra låt, och b-sidan som är en cover på John Cale's "Hanky Panky NoHow" är inte heller särskilt dum. Soundmässigt rör sig Miracle Fortress dock bort från den nerviga och frustrerade indien som vanligtvis präglar musiken i hans andra, något kändare projekt, Think About Life. Istället är det skör, melankolisk och välinstrumenterad lofi där Van Pelt visar prov på en mjukare sida av sin stämma. Snacka om att jag ser fram emot "Five Roses".

Miracle Fortress - Have You Seen In Your Dreams (Zshare)

Från fjolårets "Watery Grave Ep":
Miracle Fortress - Forgiven (Zshare)

Where It Ends

För ett par veckor sedan skrev jag om Boy In Static's mycket trevliga skiva "Violet". I dagarna kom en Japan-utgåva och som vanligt med Japan-utgåvor följde några intressanta remixer med. Helios, som under förra året gav ut vackra "Eingya" gör allra bäst ifrån sig då han ger sig i kast med att stuva om låten "Where It Ends". En låt som inte blev en av mina favoriter på skivan men som under Helios luftiga noise- och knastermattor blir bedårande vacker. Her Space Holiday ger sig på att mixa samma låt, med helt andra ambitioner och således också ett helt annat resultat. Kanske är den inte lika lyckad som Helios mix, men den har helt klart också sina stunder. Varför skäms alltid japanerna bort med dessa fina albumutgåvor? Är det för att de är rikare och snyggare än oss? Jag vet inte, men lite orättvist känns det allt.

Boy In Static - Where It Ends (Helios Remix)
(Zshare)
Boy In Static - Where It Ends (Her Space Holiday Broken Hearts Are Blue Mix) (Zshare)

måndag, april 02, 2007

Beat Radio

Den senaste veckan har jag mest lyssnat på gamla favoriter - beprövade kort som Microphones, Final Fantasy och Mystic Chords of Memory. Släppen med The National's och Bright Eyes nya skivor lämnade ifrån sig en besviken och aningen bitter eftersmak i min mun. En artist har dock upptäckts - som trots att skivan gavs ut förra året lyckats undgå mina allseende ögon. Beat Radio består av fyra NY-ynglingar som tycks ha blivit uppfostrade i Built To Spill's och DCFC's indieskola. Med sin charmiga do-it-yourself-indie har de med mp3-albumet "The Great Big Sea" varit ett utmärkt sällskap då jag i solsken traskat över stadens gator och torg. Melodierna är enkla, och sångaren Brian Sendrowitz's texter är emellanåt snudd på fåniga i sina ständiga rim-ambitioner. Men popmusik behöver inte alltid vara särskilt komplex för att fylla en funktion. Soldränkta vårdagar likt den gångna veckans kan det räcka alldeles utmärkt med enkelheter som Beat Radio's "Everything Is Temporary":

I wanted to hold you, there by the old hotel,
When I'm not with you, I'm just an empty shell.

Musik som förmodligen kommer att spela en högst tillfällig roll i min iPod, men som för tillfället känns väldigt tillfredsställande. Att herrarna dessutom låter dig ladda ner hela skivan gratis gör inte saken sämre. En ny Ep håller på att spelas in, "Safe Inside the Sound". På hemsidan kan du ladda ner en låt från den och hela fjolårets album i zip-format.

Beat Radio - Everything Is Temporary (save target as...)
Beat Radio - Treetops (save target as...)
Beat Radio - A Million Miles (save target as...)

The Honeydrips

Det är kul att heta Mikael Carlsson dessa dagar och bli lovordad lite överallt, få stämpeln indieunder i pannan, debutera på TTA:s label, bli älskad ännu lite mer och sen stå bredvid en tavla av en ledsen clown och veta om alltihop. Mannen bakom The honeydrips har antagligen sovit med ett leende på läpparna senaste tiden och vem är jag att klandra honom?

När (lack of) Love will tear us apart kom var jag inte överentusiastisk och var därför relativt reserverad när det kom till fullängdsdebuten Here comes the future. Dock har den fått mycket speltid den senaste tiden och ja, den håller måttet. Framförallt de tre inledande spåren The Strangest dream, Trying something new och Fall from a height övertygar medan resten av albumet ger ett ganska ojämnt intryck och ett ord sitter ständigt fasthäftat ovanpå ljudmattorna: svenskt. För Honeydrips rör sig i samma kölvatten som Embassy, Radio dept och till viss mån även TTA där illusionen om popmusik i slutändan kanske blir större än musiken själv. Samtidigt lyckas de ständigt låta musiken tala sitt eget klara språk och det är klart att vi våren 2007 behöver ett svenskt album som heter Here comes the future.

The honeydrips - (lack of) Love will tear us apart

Lekman med vapen

Ignorance is bliss, eller vad är det man brukar säga? Själv har jag varit så världsfrånvänd den senaste tiden att jag missat Vapnets samarbete med Jens Lekman vilket kan ses som lite konstigt med tanke på min fäbless för pop på svenska. Låten Håll ihop är i praktiken dock inte riktigt lika bra som i teorin men Jens Lekmans lite slappa munparti fyller sin funktion även på svenska och hans stämma har man ju inte blivit bortklemad med på sistone. Låten ligger med på Vapnets kommande minialbum Något dåligt nytt har hänt som kommer lagom efter påsk. Släpps som vanligt av Hybris. Ignorance är tydligen inte bliss.

Vapnet med Jens Lekman - Håll ihop

söndag, april 01, 2007

Oskar:
Digitalism - Pogo (Mentalism remix) (Zshare)
Tarwater - A marriage in belmont (Zshare)
Sage Francis - Black out on white night
The Field - Everday
The Honeydrips - The strangest dream

Niklas:
Múm - Go Go Smear The Poison Ivy, Let Your Crooked Hands be Holy (Zshare)
Panda Bear - Comfy In Nautica (Zshare)
Illinois - Alone Again
The Microphones - Sand (Eric's Trip)
Robin Guthrie - Continental

Johan:
Beulah - Night is the day turned inside out (Zshare)
Malcolm Middleton - Up late at night again
Windmill - Fashion house
Love Dance - What does this tell you?
Elk City - Love's like a bomb