lördag, mars 31, 2007

Tonight I'm staying here on my own with sour cream and onion

Efter att ha varit ute under mindre traumatiska former tidigare under dagen så har jag nu kommit till det smått brådmogna beslutet att helt enkelt strunta i att öppna ytterdörren något mer för idag. Jag är väl medveten om att det är lördag och att det råder något sorts högtryck utomhus men jag orkar inte se mer folk i shorts och flipflops så jag positionerar istället mig själv framför godtycklig skärm. Och vem gör en inte bätte sällskap än Agent simple en sådan afton?

Shaking an egg som är det senaste tillskottet i hans diskografi släpptes i januari av det färska bolaget Fridlyst och består av fyra korta spår som i sin enkelhet lämnar ett charmigt intryck. Lite störande är det dock att jag på grund av Stefan Strömbergs mörka stämma ständigt drar paralleller till Crash test dummies, lyckas man dock tänka bort "Mmm mmm mmm"-referenserna så är Friday det perfekta soundtracket till en stanna inomhus kväll.

Agent Simple - Friday

fredag, mars 30, 2007

Digitalism

En av 2007 års mest efterlängtade och intressanta debuter läcker mer och mer. För några veckor sedan kom TVTV och för ytterliggare någon vecka sedan hoppade Pogo-ep:n ut bland de digitala vågorna. Att prata om läckage kanske är fel då de två herrarna i Digitalism både lagt ut dem på myspace samt skickat mp3:or till bloggar. TVTV var jag mer eller mindre nöjd med men Pogo kanske lämnar lite mer att önska och det är de två omarbetade versionerna av den som låter bäst. Huruvida Digitalism pallar för trycket eller inte får vi dock reda på 21:a maj när albumet Idealism dyker upp. För övrigt kommer de, enligt deras myspace, till Sverige i sommar i och med accelerator.

Digitalism - TVTV (zShare)
Digitalism - Pogo (zShare)
myspace

torsdag, mars 29, 2007

Iron & Wine

"It's the same old song
but with a different meaning
since you've been gone"

I väntan på den stiligt skäggbeprydde Sam Beams nya skiva (släpps i juni) får man väl vackert nöja sig med de gamla skivorna. Eftersom man redan kan dem utan och innan var det dock trevligt att hitta en relativt nyinspelad cover på Four Tops gamla slagdänga "The same old song". Med hjälp av en vemodig stämma, akustiska gitarrer och lap steel lyckas Sam få till en ganska fin version, även om originalet såklart är oöverträffbart.

Iron and Wine - The same old song (Zshare)

Múm - Hlaupanotan Sessions

Releasedatumet för islänningarna Múm's nya album har omgärdats av spekulationer. Vissa gör gällande att den kommer att släppas på Fat Cat i maj, andra menar att det dröjer ända tills hösten innan vi får smaka Múm's electronica-karameller igen. Sedan en tid tillbaka finns live-inspelningar av material från vad som sägs vara den kommande skivan. Det rör sig om åtta spår, som tyvärr imponerar mig måttligt. Albumen "Yesterday was dramatic - today is ok" och "Finally We Are No One" ligger mig varmt om hjärtat, kanske främst för att de bär på en mystisk och experimentell stämning, en stämning som jag delvis tyckte gick förlorad på senaste fullängdaren "Summer Make Good". Stämningen lyser också i "Hlaupanotan Sessions" med sin frånvaro, kanske blir frånvaron ännu större nu till följd av sångerskan Kristín Valtýsdóttirs avhopp. Múm's tidigare mysticism har istället bytts ut mot ett mer storslaget sound, och tyvärr är det oundvikligt att inte påminnas om den snygga, men ytliga packetering som präglar landsmännen Sigur Rós musik. Synd tycker jag, men det finns fortfarande en styrka i Múm's låtar. Jag bifogar det enligt min mening starkaste spåret.

Múm - Go Go Smear the Poison Ivy, Let Your Crooked Hands be Holy (Zshare)

onsdag, mars 28, 2007

Tarwater


De har i strid ström släppt album sedan 1996, de består av Ronald Lippok och Bernd Jestram, de gör småskruvad halvmörk elektronisk musik och de har gått mig förbi tills nu. Namnet? Tarwater. Kommande albumet Spider smile släpps på Morr music och låter säreget lekfullt och tillbakalutat. Om jag förstått saken rätt är det deras åttonde i raden och deras andra på ovannämnda etikett. Som helhet når albumet inte riktigt hela vägen då vissa spår blir alltför repetetiva och det verkar som om de spelat in låtarna i två olika omgångar: en när de var småtrötta och en när de var småsura. Den senare tilltalar mig mest och det är i deras argare elektroniska arrangemang kostymen sitter som bäst.

Tarwater - A marriage in Belmont (zShare)
Myspace

tisdag, mars 27, 2007

Vårsol och solskenspop

Soliga dagar kräver som bekant solskenspop, så nu är det dags att kamma undan emoluggen och möta vårsolen till tonerna av Beulah. De flesta känner antagligen redan till detta San Francisco-band, men när jag tog fram 2001 års skiva "The coast is never clear" slogs jag av hur stark den är och därför tyckte jag att det var dags att återuppmärksamma bandet. Sedan några år tillbaka finns gruppen inte längre, vilket såklart är lite trist, men å andra sidan var den senaste skivan "Yoko" inte mycket att hänga i julgranen. Enligt min mening är "The coast is never clear" deras stora mästerverk och den gör sig framförallt bra vid den här tiden på året.

Beulah - Night is the day turned inside out (Zshare)
Beulah - Popular mechanics for lovers (Zshare)

söndag, mars 25, 2007







Johan:
I was a Cub Scout - Part II (Zshare)
Copy - Closet face (Zshare)
CocoRosie - Rainbowarriors (Zshare)
Karl Blau - Poor me
Sufjan Stevens - Niagara falls

Oskar:
Working For A Nuclear Free City - Rocket (Zshare)
Gui Boratto - Beautiful Life
Pole - Warum
The Good The Bad And The Queen - The Good The Bad And The Queen
Radical Face - Haunted

Niklas:
YACHT – We're Always Waiting (Zshare)
The National – Fake Empire (Zshare)

Karl Blau – Poor Me
Follow The Train – Endless Summer
Thanksgiving - You Will Find Me

Ny låt från Andrew Bird

Andrew Bird släppte för inte särskilt längesedan ett finfint album, "Armchair Apocrypha", som följde upp kritikerrosade "Andrew Bird And The Mysterious Production of Eggs". Nu har han släppt ifrån sig ett e-music-exclusive-spår, "Self Torture". En låt som kanske inte är det bästa vi hört från Andrew, men som ändå i sin cowboy-anda tilltalar mig. Andrew har ju för övrigt också spelat i Sverige i dagarna. Tyvärr fick jag inte någon möjlighet att besöka någon av hans konserter.

Andrew Bird - Self-Torture (Zshare)

YACHT

Som Johan redan varit inne på har en musikvecka som torde tilltalat de mer elektroniklystna förflutit. Och det har inte rört sig om vilka elektronica-akter som helst, Copy, I Am Robot And Proud och Aus är alla mycket intressanta namn. Nu kan vi dessutom foga YACHT's nya album "I Believe In You. Your Magic Is Real." till denna starka skara. Jona Bechtolt som också är en del av förra årets framgångsrika The Blow gör dansant och lekfull elektro-indie och kanske är den nya skivan ännu mer catchy och dansant än förra alstret "MEGA". En sak är säker: spår som "We're Always Waiting" och "See A Penny (Pick It Up)" kommer få indiekidsen att skaka sina beniga rumpor ordentligt på dansgolvet. Om de någonsin får glädjen att höra YACHT spelas där, förstås.

YACHT - We're Always Waiting (Zshare)
YACHT - The Magic Beat (Zshare)

lördag, mars 24, 2007

Mer från Modest Mouse

Sedan i eftermiddags har man kunnat lyssna på en nyinspelad Modest Mouse-låt som inte lyckades kvala in på det senaste albumet "We were dead before the ship even sank". Det är en stundtals ganska frenetisk och skrikig låt som inte hör till det bättre jag hört av Isaac. Versen är dock tilltalande och jag rekommenderar ändå en lyssning även om mitt första intryck ger en viss förståelse för varför låten sorterades bort från albumet.

Modest Mouse - King rat (Zshare)

Osläppt material från Sufjan Stevens

Det var ett tag sedan jag hittade den här låten på nätet, men jag har inte tagit mig i kragen förrän nu. Sufjans skivbolag Asthmatic Kitty bjuder i alla fall på en tidigare osläppt ballad. En ganska fin sådan som utan problem hade platsat på någon av hans tidigare skivor.

Sufjan Stevens - Niagara falls (högerklicka och "spara som")

Copy

För vänner av instrumental electronica måste den föregående veckan ha varit som en lång och eskalerande våt dröm. Två av de mest intressanta electronicaakterna, Copy och I am Robot and Proud, släppte nämligen ifrån sig varsin fullängdare med bara några dagars mellanrum. Som Niklas tidigare varit inne på kan instrumental electronica bli lite tröttsamt i längden, men dessa artister lyckades trollbinda mig från början till slut med sina senaste skivor. Hittills har jag lyssnat mest på Copys "Hair guitar" och det låter ungefär som man väntat sig, som en ganska naturlig uppföljning på "Mobius beard" från förra året. Stundtals, som i bifogade "Closet Face", blixtrar det till ordentligt, men i övrigt tycker jag nog att skivan är svagare än sin föregångare. Den är inte dålig på något vis, men når inte heller några högre höjder. Den är trevlig att ha på i bakgrunden medan man gör någonting annat, vilket får ses som ett ganska svalt omdöme. Jag hade nog väntat mig lite mer av Marius Libman, som mannen med laptopen egentligen heter. När man ändå är igång och skriver om Copy vore det tjänstefel att utelämna den fantastiska låten "It's a little too late" från förra skivan, så lyssna på länken nedanför.

Copy - Closet face (Zshare)
Copy - It's a little too late (Zshare)

Ny musik från The National

Brooklyns The National lyckades med 2005 års Alligator få rejält mycket speltid hemma hos mig. Skivan var ett ordentligt steg framåt, även om materialet de släppt ifrån sig tidigare också är bra. The National kom sedan helt otippat till min studentstad för att spela på Kalmars Nation och de gjorde något så ovanligt som en fantastisk nationsspelning (nationsspelningarna håller sällan särskilt hög nivå). I Maj i år följer de upp Alligator med sin nya skiva Boxer och nu finns ett litet smakprov från skivan ute: "Fake Empire". Det bådar minst sagt gott. Skivan släpps på Beggars Banquet.

The National - Fake Empire (Zshare)

fredag, mars 23, 2007

Maher Shalal Hash Baz

Det borde ha skrivits om Maher Shalal Hash Baz nya skiva "L'Autre Cap" för längesen men jag måste medge att jag varit lite slarvig med lyssnandet. Tori Kudo, som leder orkestern har tillsammans med bl.a. sin fru och vänner släppt flertalet skivor sen början av nittiotalet. När man läser om Maher Shalal Hash Baz (en fras som lär vara taget ur någon av bibelns berättelser) stöter man för det mesta på beskrivningar som "naivism", "neo-psychadelia" och "improvisatorisk jazz". Beteckningar som förmodligen hade skrämt bort mig om jag inte tidigare hört Maher. Oavsett hur klyschig jag nu än låter så gör Maher Shalal Hash Baz otroligt anspråkslös och charmig musik. Orkesterns ganska otajta arrangemang i kombination med den anspråkslösa sången och de utflippade texterna skapar en stämning som är svår att värja sig mot. Likt tidigare skivor finns det dock ganska många improvisationsstycken som kanske inte alltid är jättebriljanta, men det vore väl nästan märkligt om samtliga av skivans 27 spår höll måttet. När Maher Shalal Hash Baz besökte "Festival of Experimental Musics" i Olympia spelade de in skivan för ständigt pålitliga K Records.

Maher Shalal Hash Baz - How Long Will You Forget Me? (Zshare)
Maher Shalal Hash Baz - Eve, Mary ,and Juliette (Zshare)

torsdag, mars 22, 2007

Voxtrot

Ur Austin i Texas har vi sett många framgånsrika band stiga de senaste åren. Ett av dem är Voxtrot, som med ett antal Ep:s hållit amerikanska indiebloggare ordentligt sysselsatta under en tid. Själv har jag ännu inte riktigt blivit såld, mer än på vissa riktigt bra spår. I slutet av Maj kommer deras självbetitlade debutfullängdare att släppas på The Beggars Group/Playlouder. Skivan i sin helhet är väl inget att hetsa upp sig över, men ibland glimrar Voxtrots dussin-indie verkligen till riktigt ordentligt. Som när "Ghost" tre låtar in i skivan sparkas igång med ett finfint drivande pianokomp.

I don't ever wanna be alone like this.

Voxtrot - Ghost (Zshare)

Aus

Väldigt ofta hänförs jag av electronica-artisters förmåga att skapa örongodis. Men som med mycket annat godis smakar de första bitarna allra bäst. Därefter blir smaken alltför dominerande i munnen och man stoppar förstrött i sig de sista bitarna av ren snålhet. Samma förhållanden upplever jag också gällande på många instrumentala electronicaskivor. Copy, Y.A.C.H.T. och I Am Robot And Proud har samtliga fantastiskt snygga sound men som fullängdare blir det emellanåt rätt långtråkigt. Då kan sång eller experimentella akustiska inslag skaka liv i de digitala styckena. Trots denna milda skepticism mot blip-blopparna blev jag under förra året fullständigt begeistrad över japanen Aus skiva Lang.

Historien om Tokyosonen Yasuhiko Fukuzono som ligger bakom Aus är en historia som liknar historier vi hört om unga musikaliska talanger förr. Vid fyra års ålder skolades han i piano och när han var tretton hade han komponerat sina första elektroniska stycken med hjälp av sin keyboard. I år följer han upp förra årets två riktigt trevliga skivor, Lang och Sonorapid, med Curveland, som liksom Sonorapid kommer att släppas på Music Related. Curveland låter något annorlunda från min favorit Lang. Lang förde mina tankar till soundet hos Four Tet och Clark, men Curveland minner snarare om Múm och Kazumasa Hashimoto. Den trippar fram, försiktigt försiktigt, och många spår på skivan pryds av skör, vackert viskande sång, sång som påminner om just den som framförs av flickorna i Múm. Där Lang utgör ett utmärkt sällskap i hörlurar på stadens gator, tjänar Curveland bättre på låg volym när du ligger och stirrar rakt ut i mörkret. Det är en fin skiva.

Från Curveland:
Aus - Mayonaka No Sukima (Zshare)

Från Lang:
Aus - Stargazing (Zshare)

tisdag, mars 20, 2007

Working for a nuclear free city

Se där. Ett gäng hårda grabbar i en tunnel. Inte var dag man ser något sådant. Är det de där killarna som bakgrundsyo:ar lite förstrött i Det går bra nu-videon tänker ni månne?
Eller är det möjligen en reklambild från Nudies senaste antifit-kollektion? Nix, ni är helt ute och cyklar. Dessa herrar kommer nämligen nu i dagarna släppa EP:n Rocket som följer upp deras självbetitlade debutalbum från ifjol.
Under namnet Working for a nuclear free city gör dessa manchestersöner spretande rock som vill åt alla håll samtidigt, de två inledande spåren Rocket och Heaven kissing hill är EP:ns behållning och när jag lyssnar gör jag något så ovanligt (eller snarare nördigt) som att imponeras av trumarrangemangen. När de, som i de två ovannämnda styckena, briserar låter de som Silverbullit i Dj Shadow-kostym med Damon Albarn vid micken. Så låt er inte skrämmas av deras hårda yttre, prova att ge dem en liten chans så har ni något att göra i åtminstone fem minuter till.

måndag, mars 19, 2007

Jatun

Vi fortsätter enligt samma linje med ännu mer mörk laptopshoegaze. Alan Grosvenor och Scott Worley från Portland utgör tillsammans duon Jatun som nyligen släppt sin självbetitlade debut. Dessförinnan har deras distortionsdränkta, för det mesta instrumentala shoegaze svept runt i snowboard-dvd:er och i reklamfilmer för Nike. Långa repetativa loopar och tjocka väggar av fuzzade synthmattor skapar en stämning som för tankarna till M83. Kanske är Jatuns musik något slöare och inte alls lika innovativ, men likväl väldigt vacker. Skivan är släppt på Other Electricities.

Jatun - Fashion Whore (Zshare)
Jatun - Bee Bee (Zshare)

lördag, mars 17, 2007

Naive And Brokenhearted

Bilden talar förmodligen sitt tydliga språk. Karlarna i Boy In Static tar gärna sig själva på stort allvar. Men vad är det egentligen för fel med att vara lite pretentiös? Inte ett dugg. Så länge det är genuint och inte känns konstlat är det snarare tilltalande. Har man dessutom blivit upptäckt av självaste The Notwist och gett ut sin debut på deras label Alien Transistor är det dessutom faktiskt inte mer än rätt. Boy In Static gör någon slags deprimerande laptop-shoegaze med släpig sång och de lyckas väldigt bra med att balansera precis på gränsen till det alltför emotionella och pretentiösa. För det mesta. Det kan emellanåt bli lite väl tillrättalagt svårmod (framförallt kring de svulstiga stråkarrangemangen), men godbitarna på deras andra fullängdare "Violet" väger lätt upp bristerna. Violet släpps på Mush den 29:e maj. Lyssna på två riktiga guldkorn från skivan. Tack för tipset Andreas.

Boy In Static - First Love (Zshare)
Boy In Static - Violet (Zshare)

CocoRosie

I dagarna har CocoRosies tredje skiva gjorts tillgänglig för allmän beskådan. Deras tidigare två skivor har inte tilltalat mig nämnvärt i sin helhet, istället är det enskilda spår som "Not for sale", "K-hole" och "By your side" som etsat sig fast. Nya skivan "The Adventures of Ghosthorse and Stillborn" räcker däremot ända fram, vilket får ses som en positiv överraskning. Soundet har förändrats lite grann i och med att man anammat fler elektroniska inslag samtidigt som Bianca i viss mån övergått till att rappa snarare än sjunga. Jag välkomnar dessa framåtskridande initiativ, som innebär ett steg bort från den smått uttjatade genren neofolk som de annars brukar kategoriseras in under. Enligt min mening är det här den klart starkaste skivan som Bianca och systern Sierra hittills släppt ifrån sig.

CocoRosie - Ranbowarriors (Zshare)
CocoRosie - Werewolf (Zshare)

torsdag, mars 15, 2007

Flogging a dead horse

Jag antar att ni varit ute på internet någon gång den senaste veckan, antagligen har ni som jag märkt att det finns något som inte riktigt går att undgå. En låt som likt spam spridit sig i bloggträsket, från de kreddigaste av kreddiga till Margot Wallströms EU-parlamentarikervardag har den hoppat upp i ansiktet på varje intetontanandesjäl: jag talart naturligtvis om Hot chips remix av Junior boys In the morning.

Denna pjäs på strax under tio minuter får folk, med all rätta, att skrika från sina balkonger och det är nästan så man blir nostalgisk när detta 2006-dreamteam slår sina säckar ihop. Dock finns fler dimensioner på kommande remix-ep:n med det passande namnet Dead horse, Carl Craig styckar upp Like a child på ett iögonenfallande sätt, Tensnake sparkar liv i det gamla FM-liket medan Kode 9:s omarbetning av Double shadow inte riktigt spelar i samma liga, i dess sämsta stunder kommer jag att tänka på 666:s gamla slagdänga Paradox. Dock är det kanske Marsen Jules som efter Hot chip gör bäst ifrån sig, hans släpande drömversion av FM fungerar på ett utmärkt sätt som en förlängning av So this is goodbye men även som ett naturligt komplement till hans Les fleurs som också kom ifjol (och som ni bör lyssna in er på).

Junior Boys - FM (Marsen Jules remix)
(zShare)

onsdag, mars 14, 2007

Beyond The Wizards Sleeve

Jag tillhörde inte dem som under 2006 bemötte Midlake's andra skiva "The Trials Of Van Occupanther" med stående ovationer. Däremot blev jag väldigt tagen av två spår från skivan, "Head Home" och framförallt inledande godbiten "Roscoe". Jag tillhör vanligtvis heller inte en av dem som blir särskilt uppjagad av remixer, men när Erol Alkan och Richard Norris bakom projektet Beyond the Wizards Sleeve mixar Roscoe kan jag inte undgå att bli stormförjust. Det är en otroligt bra låt i en ny, väldigt tilltalande mundering.

Midlake - Roscoe (Beyond The Wizards Sleeve Remix) (Zshare)

I was a Cub Scout

I was a Cub Scout består av två brittiska teens som hasplar ur sig någon slags discopop med elektroniska inslag. De har ännu inte släppt något album, utan tills vidare får man nöja sig med fyra låtar fördelade på två singelsläpp. I detta nya påfund som kallas informationssamhälle kan det räcka med att ligga rätt i tiden med sin MySpace-singel för att förvandlas till rockstar över en natt. Det är ju visserligen fint, men jag ställer mig lätt skeptisk till dessa slynglars förmåga att leverera. Bifogade "Part II" är visserligen en fantastisk låt, men i övrigt är det inte så att man går bananas direkt.

Lite överraskande kommer de till idylliska Huskvarna (H:et i HV71) i maj för att spela på den småtrevliga festivalen Popadelica. Om man har vägarna förbi är det helt klart värt ett besök, särskilt med tanke på att det inte lär hända något roligare i Huskvarna under resten av året. Jag laddar även upp bandets hitsingel så att man själv kan avgöra ifall det är så snuskigt bra som vissa vill göra gällande, eller om mitt gnäll är befogat.

I was a Cub Scout - Part II (Zshare)
I was a Cub Scout - Pink squares (Zshare)

tisdag, mars 13, 2007

Thee More Shallows

För några veckor sedan gav min gode medskribent och vapendragare Johan mig ett tips - han tyckte jag skulle lyssna på Thee More Shallows skiva "More Deep Cuts". Eftersom Johan oftast levererar kvalitativa tips och trix gjorde jag precis som han hade sagt. Ynglingen visade ännu en gång prov på god tipsförmåga, då More Deep Cuts stundom är en mycket trevlig popskiva. Sedan dess har jag lagt vantarna på ännu en skiva med experimentella do-it-yourself-popparna från San Fransisco. Deras 2007-album heter Book of Bad Breaks och kommer släppas på relativt alternativa hiphop-etiketten Anticon. Thee More Shallows material är för det mesta riktigt intressant, även om den nya skivan är något ojämn precis som More Deep Cuts. Nedanstående låtar är enligt min mening de starkaste, men skivan bjuder på fler pärlor, för den som förhoppningsvis blir biten.

Thee More Shallows - The Dutch Fist (Zshare)
Thee More Shallows - Night At The Knight School (Zshare)

måndag, mars 12, 2007

Vitesse

Ibland ramlar man över band som man redan "borde" vara bekant med, men som av någon outgrundlig anledning har blivit förbisedda. Chicagoduon Vitesse spelar elektronisk pop i sann Magnetic Fields-anda och hade mycket väl kunnat vara ett av mina favoritband om jag bara upptäckt dem några år tidigare. År 2000 släppte de ifrån sig den mycket angenäma skivan "Chelsea 27099", som har gått på högvarv de senaste dagarna. Soundet påminner stundtals om Field Mice, ibland om Joy Division, men allra mest frekvent om tidigare nämnda Magnetic Fields (i dess mer electropoppiga stunder). Skivans stora nackdel är det horribla omslaget, som jag väljer att bespara er då jag bedömer det olämpligt att länka till bilder på halvnakna småflickor. Då jag inte hittat några bilder på bandmedlemmarna får ni hålla till godo med två mp3-låtar, framförallt "Swinging bachelor pad" rekommenderas varmt. Om man är nere med Sarah Records kanske "Philosophy or forgetfulness" kan falla bättre i smaken, men båda låtarna är väl värda att offra några minuter på.

Vitesse - Swinging bachelor pad (Zshare)
Vitesse - Philosophy or forgetfulness (Zshare)

lördag, mars 10, 2007

We Can Create

För ett tag sedan skrev jag om Maps Ep ”Start Something”, en Ep jag sedan dess lyssnat flitigt på. James, vars efternamn förblir okänt, kommer från Northampton och han jämförs ofta, om än något felaktigt, med en av mina absoluta favoriter: khonnor. Visst, båda pojkarna är unga, laptopen är deras studio och de gör båda någon form av drömsk elektropop. Där slutar dock likheterna. Snarare påminner Maps mig om The Postal Service, Styrofoam och framförallt Her Space Holiday. Samma typ av väsande sång som den sistnämnde, dock med poppigare melodier och betydligt mycket mindre samplingsbetonat.

Maps kommande skiva på Mute Records kommer att heta ”We Can Create” och på den finns flera spår från Ep:n med. Mitt första intryck är att Ep-spåren är betydligt mycket bättre än de nya låtarna och ”Lost My Soul” är fortfarande det individuellt starkaste stycket jag hört från Maps. Känslan av en jämntjock, polerad ljudmassa, stundtals något för välproducerad för min smak är tyvärr oundviklig och ”We Can Create” blir i längden lite smått tröttsam. Förhoppningsvis beror den känslan på att jag lyssnat för lite och vem vet, kanske växer skivan ju mer tid jag ger den. Nåväl, lyssna på ett par utstickare från skivan. "Elouise" har lyckligtvis ingenting alls med Arvingarna att göra.

Maps - Lost My Soul (Zshare)
Maps - Elouise (Zshare)

fredag, mars 09, 2007

Benoît Pioulard - Fir

Benoît Pioulard, eller Thomas Meluch som mannen bakom detta franskklingande alias egentligen heter, följde nyligen upp den briljanta fullängdaren Précis med en liten Ep. Fjolårets fullängdare kom långt upp på min årslista och borde definitivt kollas upp av er alla, inte minst av er som gillar subtilt hemmainspelad drömsk pop."Fir" heter den nya Ep:n och den är släppt på det respekterade bolaget Type Records, som tidigare givit oss Khonnor, Helios och Ryan Teague. Soundmässigt låter det ungefär som Précis, alltså trevligt i allra högsta grad.

Benoît Pioulard - Fir
(Zshare)

Windmill

Håll era hästar! Det ligger inte i min natur att skrika mig hes, vifta med armarna och hoppa upp och ner och gärna gråta en skvätt också. Men nu är det nära nog. Smått extatisk är min inställning till Windmills debut "Puddle city racing lights" och jag vet inte om det har att göra med de rastlösa drag som kommer upp inom en när man isolerat sig och har B-uppsatsskrivkramp eller om det helt enkelt kan vara så att detta album är så pass bra att det förtjänar mina känsloyttringar. Åtminstone griper de hjärtskärande melodierna tag i mig och de stegrande pompösa arrangemangen fyller mina ca 19 kvadrat med värme.

Matthew Dillon sjunger i ett falsettläge som i det närmaste påminner om Neil Youngs i "After the goldrush" (låten), så där skirt högt i ton hela tiden att man nästan börjar tänka på påfrestande barn (alternativt Cartman i Southpark). Dock balanserar han ständigt skickligt på sin lina och när det precis håller på att bli lite för mycket åt det ena eller andra hållet lugnar han ner sig. Det låter som Flaming lips minus flams och trams, Mercury rev minus äckligt höga pretentioner och i viss mån även små små spår av Grandaddy minus elektronik. Lyssna på inledande "Tokyo moon" och se om ni blir lika begeistrade som jag. Albumet släpps på Melodic i april.


Kika som vanligt in på myspace där det även finns något så vansinnigt originellt som en "Love will tear us apart"-cover.

torsdag, mars 08, 2007

Barbarossa

Fence records känner ni mycket väl till. Ni gillar Fence, det vet ni väl? Om ni glömt att ni gillar Fence är det tur att någon påminner er och om ni av någon anledning inte börjat gilla Fence så är det dags nu. Min senaste upptäckt från dessa skotska herrar är Barbarossa som med debuten "Chemical campfires" introducerade sig för några veckor sedan. Som vanligt handlar det om hemtrevlig "d.i.y-folk" i sann Fencetradition, dock behöver inte monark Creosote känna sig hotad av detta rödskägg då albumet emellanåt kanske blir lite väl släpigt och tjatigt. Stundtals blixtrar det dock till och en handfull låtar lyckas efter några genomlyssningar krypa in under huden, som finfina "Aeroplanes" där vi återfinner luftiga harmonier á la Sade.

Barbarossa - Aeroplanes (zShare)
Mer finns självklart på myspace.

Nytt från Apparat

Tillsammans med Ellen Allien bjöd Apparat förra året på albumet "Orchestra of bubbles" som visade sig vara ett minst sagt lyckat samarbete. Senare i vår står dock Sascha Ring återigen på egna ben med nya skivan "Walls" som i maj släpps av bolaget med det ytterst sofistikerade namnet Shitkatapult. Låten "You don't know me" lovar gott inför detta kommande släpp.

Lyssna på myspace.

onsdag, mars 07, 2007

Erik Enocksson

Eftersom jag tidigare i veckan promotat filmmusik från 2006 känns det fullt naturligt att fortsätta i samma spår då Erik Enockssons soundtrack till Farväl Falkenberg snurrat friskt i såväl lurar som högtalare den senaste veckan i det jag emellanåt väljer att kalla liv. Till skillnad från filmen är soundtracket mer eller mindre jämntjockt och de tio melankoliska lo-fi-styckena lyckas på ett övertygande sätt leva sitt eget liv med navelsträngen avklippt från Ganslandts bildrutor. Första limiterade utgåvan släpptes för lite mer än en månad sedan av Kning disk och de 550 exemplaren verkar sina i snabb takt så är man förstautgåve-fetischist är det i grevens tid att beställa ett ex om man inte vill vänta till 2:a april då nästa lass kommer.

Erik Enocksson - The joy of D.H. Lawrence (snippet)
Erik Enocksson - The lingering procession (snippet)

tisdag, mars 06, 2007

Dntel - Dumb Luck

Jimmy Tamborello är en mycket produktiv herre, något vi har all anledning att vara tacksamma över. Tacksamma för att i stort sett allt hans magiska fingrar vidrör blir till guld. Han ligger bakom projekten Figurine, James Figurine, The Postal Service och naturligtvis Dntel. "Dumb Luck" som kommer att släppas på Sub Pop blir Dntel's tredje album (beroende på om man räknar med Early works for me if it works for you). Det är en imponerande samling artister Tamborello lyckats samla för att gästa skivan, medlemmar ur Grizzly Bear, Lali Puna och Fog kan skymtas, liksom tunga namn som Conor Oberst och Jenny Lewis. Kanske är detta också något av skivans svaghet, den känns emellanåt för mycket lekstuga och låtarna känns meningslösa i förhållande till varandra. Tanken är nog emellertid i och för sig inte att skivan ska vara konsekvent men jag kan inte låta bli att irritera mig på på de karibiska utflykterna i "The Distance (Feat. Arthur & Yu)" och den dödstråkiga "Roll On" med en av indievärldens mest överkskattade kvinnor, Jenny Lewis. Nej, allra bäst blir det när Tamborello själv greppar micken och sjunger in titelspåret. Samarbetet med Lali Puna och Fog är naturligtvis också helt klanderfritt.

Dntel - Dumb Luck (Zshare)

Pickin' on Modest Mouse

Modest Mouse har ju återigen varit på tapeten i och med att deras nya album läckt ut på nätet. För några veckor sedan sprang jag på ett band som kallar sig för Iron Horse, ett amerikanskt bluegrassband som roat sig med att spela in en tributeskiva till Isaac Brock & co. Till deras försvar ska sägas att låtvalen faktiskt är väldigt bra, bland annat gör man covers på "Float on", "Ocean breathes salty", "Trailer Trash", "World at large" och "Polar Opposites". Därmed visar man prov på god smak, men när det kommer till själva genomförandet är det däremot avsevärt sämre. Eller jag ska inte vara sådan, om man gillar galna banjogitarrer, countryfalsetter och breda dialekter från den amerikanska södern så kan det här mycket väl vara grejen. Anledningen till att jag skriver om skivan är dock inte på grund av dess kvalitet utan snarare för att den är ganska underhållande. Samtidigt skär det i hjärtat att höra hur de misshandlar några av mina favoritlåtar, men de som hävdar att Modest Mouse sålde sin själ när de släppte "Float on" bör i alla fall glädjas åt att det inte lät på följande vis:

Iron Horse - Float on (Zshare)

Och man vet knappt om man ska skratta eller gråta över den här tolkningen av "3rd planet".

Iron Horse - 3rd planet

måndag, mars 05, 2007

At Swim Two Birds

Ensamma, luggslitna och hjärtbrustna män med gitarrer. Jag hade definitivt fått nog av dessa förutsägbara och tråkiga karlar. Trodde jag i alla fall, tills jag fick höra Robert Quigley's soloprojekt At Swim Two Birds. Quigley är i vanliga fall en av två bittra män i duon The Montgolfier Brothers från Manchester och hans nya skiva "Returning to the Scene of the Crime..." är ingen solskenshistoria. Hans berättelser är i regel olyckliga och alkhoholdränkta, en bitterhet vi kan känna igen från Arab Strap, Smog, Tindersticks och kanske David Eugene Edwards. Musiken är kall, ren och gitarrdominerad, men känns för den skull aldrig särskilt tråkig. Råkar du för tillfället känna dig onödigt hängig och vresig? Känner du att du behöver lyssna på en kille som ligger brunare till än dig? Då föreslår jag att du bekantar dig med At Swim Two Birds.

At Swim Two Birds - In Bed With Your Best Friend (Zshare)
At Swim Two Birds - Down By the Stream (Zshare)

Gud som haver barnen kär

Om ni hade förmånen att stanna inomhus i lördagskväll och kika på public service hoppas jag att ni valde tvåan och såg den fantastiska men skrämmande dokumentären "Jesus Camp" om fanatiska så kallade väckelsekristna i USA. Om ni gjorde annat rekommenderar jag er att se den och om ni såg den antar jag att ni uppmärksammade den minst sagt trevliga musiken som amerikanska Force theory ligger bakom. Soundtracket består av 24 kortare instrumentaler som med sprucken elektronik även fungerar utan filmen som hjälp. Om jag förstått saken rätt är skivan bara utgiven digitalt och finns bland annat på eMusic, det är bara att registrera sig där och plocka hem den helt gratis (sen får man välja själv om man vill fortsätta vara medlem eller inte).

Force Theory - Bright lights (snippet)
Force Theory - Camp arrivals (snippet)

fredag, mars 02, 2007

Mice Parade

Det går inte undgå att älska Adam Pierce och hans projekt Mice Parade. Med lekfull indiepop där postrock möter electronica komponerar den före detta múm-trumslagaren ibland svidande bra poplåtar. Nu är Mice Parade tillbaka med ett självbetitlat album. Som tidigare gästas den av Kristin Anna Valtysdottir från Múm och låten "Double Dolphins on a Dime", där hon är med och sjunger på isländska är ett otroligt vackert stycke experimentell pop. Resterande spår är också väl värda din uppmärksamhet.

Mice Parade - Double Dolphins on a Dime (Zshare)

We all belong

Ibland förvånas jag över att jag helt lyckas missa vissa saker, hur i fridens namn Dr. dog kunnat sippra genom mina filter utan att uppmärksammas övergår mitt förstånd. Det är först när jag via tatti ser den gulliga videon till "My old ways" som jag förstår att det här finns något som passar mig som handen i handsken. Det låter som småflirtande med Beach boys, två dejts med Beatles, ett one night stand med Bowie och slutligen villa vovve volvo med The Band och albumet "We all belong" kvalar utan några som helst problem in på min 2007-lista (hittils). Tidigare nämnda "My old ways" får ses som hitten i sammanhanget, majestätiska "Die die die" med sina slowmotion handklappar sitter som den ska och avslutande crescendot "We all belong" är 2007 års "All you need is love". Sällan har sextiotalet låtit så här genuint på den här sidan 2000.

Dr. Dog - My old ways (zShare)

torsdag, mars 01, 2007

Seabear - The ghost that carried us away

Ständigt pålitliga Morr Music har försett oss med ännu ett intressant släpp. Den här gången är det debutskivan från isländska Seabear som man har den goda smaken att dela med sig av. Jag har försökt gräva fram information om bandet, men har inte lyckats särskilt bra. Bandet består som synes av tre medlemmar, men låt er inte vilseledas av Sonic Youth-tirran på bilden. Trion spelar gemytlig popmusik som påminner en gnutta om Badly Drawn Boy och även en aning om hur The Shins låter i sina allra sötaste stunder. Skivan håller genomgående hög klass och jag kan utan tvekan rekommendera åtminstone några genomlyssningar av albumet. I mina öron är detta ett av de mer intressanta släppen än så länge i år.

Seabear - I sing I swim (Zshare)
Seabear - Libraries (Zshare)

Beirut - Pompeii Ep

Zack Condon bakom projektet Beirut är tillbaks med en tvåspårs e-music-only-EP. "Pompeii EP" innehåller två spår, "Fountains & Tramways" och "Napoleon On The Bellerophone", och den är väl tyvärr det svagaste alster som kommit ur detta unga indie-orakels händer än så länge. Första spåret bygger i huvudsak på en ganska munter pianoslinga och ett elektroniskt ganska feelgood-aktigt beat som i kontrast med Condons dramatiska sång inte fungerar särskilt bra. Desto starkare är spår nummer två, "Napoleon On The Bellerophone", där de melankoliska tongångarna vi är vana vid att höra från Beirut funkar riktigt bra tillsammans med det smygande trummaskinsbeatet. Trumpetslingan går inte heller av för hackor.

Beirut - Napoleon On The Bellerophone (Zshare)