torsdag, november 30, 2006

Dappled Cities Fly

I dessa dagar av totalt mörker, kyla och tomhet, känner till och med jag ett behov av poppärlor målade i starka färger. När "The Shins" inte riktigt förmår leverera vad jag hade väntat mig är jag hemskt tacksam över att australiensiska "Dappled Cities Fly" släpper från sig en så här trevlig skiva. Ännu bara släppt i Australien, kommer "Granddance" att släppas i USA den 1:a mars nästa år. Smakprov:

Dappled Cities Fly - Within Hours
Dappled Cities Fly - Beach Song

Bandets hemsida

måndag, november 27, 2006

Nytt Från Explosions In The Sky

Nyheten nådde mig tio dagar sent, men det var likväl en mycket god nyhet. Explosions in the Sky släpper en ny skiva den 19 Februari med titeln "All of A Sudden I Miss Everyone". Skivan kommer tydligen att innehålla sex spår och en av låtarna finns att tanka hem från skivbolaget Temporary Residence hemsida. Som vanligt låter det fruktansvärt bra.

Explosions In The Sky - Welcome, Ghosts (5:43)

För er som inte noterade att EITS släppte en EP för gratisnedladdning förra året är "The Rescue" definitivt värd att ladda ner.

The Rescue EP

söndag, november 26, 2006

Money can't buy music













Det här är alldeles för bra för att vara så pass okänt. Bandet har inte alls många spelningar på last.fm, vilket är konstigt eftersom Gordon McIntyre från Ballboy är en erkänt duktig låtsnickrare. Nu har han i alla fall slagit sig ihop med Maja Mångård från Växjö och resultatet är väldigt fint emellanåt.

Love will break your heart
The ghosts

Fewer Moving Parts

Det fanns en period i mitt liv då Pedro The Lion's "It's Hard To Find a Friend" från 1998 betydde väldigt mycket för mig. Det gör den fortfarande, men får inte längre lika mycket speltid. David Bazan, som låtskrivarsnillet bakom Pedro The Lion heter, följde upp sin debut med betydligt svagare alster. "Winners never Quit" hade mer singer/songwriter-karaktär och kändes allmänt trist, "Control" från 2002 gnistrade till emellanåt, i synnerhet i otroliga spåret "Priests & Paramedics" och inledande "Options" men lyfte aldrig på samma vis som Bazans debutskiva. "Achilles Heel" var seattle-artistens senaste skiva under projektnamnet Pedro the Lion, inte heller den förmådde beröra mig nämnvärt mycket. Så det är med öppna armar jag välkomnar David Bazan tillbaka till sina musikaliska rötter och tillbaka till min billiga hemstereo med sin första EP under sitt egna namn. "Fewer moving parts" är precis vad jag tyckte så mycket om med Pedro's debutskiva, lo-fi-rock med hemmainspelningskaraktär. Låtmaterialet är starkt och Bazan bjuder på 5 spår, vilka han också spelat in en akustisk version av och lägger med i slutet av EP:n. Bazans mer elektroniska projekt, "Headphones" är också att rekommendera varmt. Länkar till diverse projekt bifogas.

David Bazan - Fewer Broken Pieces
(yousendit)

David Bazan - MySpace
David Bazans Hemsida
Headphones MySpace

onsdag, november 22, 2006

Benoît Pioulard! Précis!

Just när jag trodde att min års-bästa-lista i stort sett var fastslagen kommer Thomas Meluch under sitt alter ego Benoît Pioulard och rör om ordentligt i grytan. "Précis" är en behaglig och ångestladdad upplevelse släppt på skivbolaget Kranky Records. I centrum står Pioulards likgilitiga sång och en avlägsen stålsträngad gitarr, i bakgrunden byggs vackra ljudväggar upp, av atmosfäriskt noise, distanserade gitarrer och tillbakadragna elektroniska trummor. "Précis" låter som om Bedhead eller Calla gjort musik tillsammans med Fennesz. Det finns tre låtar att ladda ner från Benoît Pioulards hemsida:

Triggering Back
Palimend
Ash Into the Sky

Intressant i sammanhanget är att de tre låtarna, trots att samtliga är väldigt bra, inte tillhör skivans absoluta toppar. "Alan & Dawn" och "Needle & Thread" kan vara något av det finaste jag hört på ett bra tag.

Benoît Pioulards hemsida
Kranky Records

söndag, november 19, 2006

Sufjan Stevens

Det är lätt hänt att bli avundjuk på Sufjan. Inte nog med att han skriver fantastiska poplåtar, han är dessutom snygg, vältalig och begåvad med en silkeslen sångröst. Jaja, angående konserten på Berns:

Som väntat var det trångt och varmt och illaluktande i lokalen, men när St. Vincent gick på vid 21.30 så glömde man av det för en stund. Hon uppträdde ensam med en elgitarr och en baskagge som hon trampade på emellanåt för att markera takten. Hennes röst hade vissa likheter med Regina Spektors och det är väl inte fel egentligen, men det blev lite mycket wailande och låtarna var inte tillräckligt starka för att kunna framföras på det sättet.

När Sufjan gick på inledde han med "Sister", från Seven Swans, som var ett passande öppningsspår i all sin pampighet. Med sig på scen hade han ett rejält band; en blåssektion på fem personer, en trumslagare, en basist och ett varierande antal gitarrister/banjospelare utöver honom själv på piano alternativt gitarr/banjo. Det stora bandet var också den huvudsakliga orsaken till att konserten inte blev riktigt så bra som den hade kunnat bli. Avvägningen mellan det storslagna, pampiga och det akustiska var inte särskilt bra. Det blev lite för många storslagna epos och för få lugna, sparsamt arrangerade låtar. För det var när storbandet fick vila sig en stund i "John Wayne Gayce", "Casimir Pulaski Day", "Concerning the UFO sighted near highland, Illinois" och emellanåt också i "The predatory wasp of the palisades is out to get us" som det lät som allra bäst. Hans röst hade en tendens att försvinna lite grann i de mest storslagna numrena, men i de nyss nämnda låtarna kom den till sin fulla rätt. Och det var inte det att de storslagna låtarna var dåliga, bara lite för många till antalet. Med en bättre avvägning mellan det storslagna och lågmälda hade det blivit ännu bättre. I sin helhet var konserten, trots mina många invändningar, en väldigt angenäm upplevelse. Mannen i fråga bjöd på roliga mellansnack, uppblåsbara jultomtar och en fantastisk reaktion när en överförfriskad man i publiken skrek "Come on, let's boogie Sufjan!". Det var helt klart värt pengarna och att behöva småspringa genom storstaden mitt i natten för att hinna med sista bussen hem.

torsdag, november 16, 2006

When The Sky Pours Down Like A Fountain


De allra mörkaste dagarna i vinter har nu fått ett nytt soundtrack som inte bör missas. Hammock's "Raising Your Voice...Trying To Stop An Echo" är nästan värd att skaffa enbart för titeln, men låt inte detta enbart bli den där skivan med det snygga namnet som står på display i skivsamlingen. För mig är detta snarare den lite hemliga skivan som tas fram sent på natten och avnjuts i enskildhet. De glimmrande vågor av ljud och undersköna melodier som sköljer över en slår an de mest primitiva av känslor och går inte att värja sig mot. Jag har egentligen alltid haft svårt för ambientmusik, tycker den ofta kan vara alltför melankolisk och lite pretentiös, och må så vara att detta inte är perfekt rakt igenom, men lyssnar man vid rätt tillfälle är denna skiva oslagbar.

"Raising Your Voice..." släpps 21 nov och kan förbeställas via darla
En något brusig mp3 av titelspåret finns här (spara som)
Hemsida
Myspace

The Twilight Sad

En bit utanför Glasgow håller "The Twilight Sad" till, som är signade på Fat Cat. De har spelat in en självbetitlad Ep med fem spår experimentell, skramlig noisepop som doftar Arab Strap, Microphones och Arcade Fire. Ep:n är strålande och jag vill tacka The Twilight Sad som kan ha räddat min höst. Jag kan inte låta bli att älska sånt här.

The Twilight Sad - Three Seconds of Dead Air (yousendit)

The Twilight Sad på MySpace
The Twilight Sad på Fat Cat Record's hemsida

onsdag, november 15, 2006

10 X Electropop!

Det har varit dåligt med listor här på bunny rabbits. På väg hem över regntunga gator från skolan idag lyssnade jag på en av tidernas bästa låtar. Det var naturligtvis Pulseprogramming's "Blooms Eventually" jag hade i lurarna. Aldrig har vocoder-röst varit så vacker. Jag får lust att hoppa framför bilar när "Blooms Eventually" spelas. Pulseprogramming har tonsatt livets uppgivenhet, känslan av att ta farväl, till en god vän, sin stora kärlek eller till sig själv. Om jag skulle göra en lista över mina favorit-elektropop-låtar (utan att ens försöka mig på en genre-definition) skulle den just nu se ut ungefär såhär:

1. Pulseprogramming - Blooms Eventually (yousendit)
2. The Notwist - Consequence
3. Styrofoam - A heart Without a Mind
4. Múm - Ballad of the Broken Birdie Records
5. Dntel - (this is) the Dream of Evan and Chan
6. The Radio Dept. We climb the Wired Fences
7. Domotic - I hate you Forever
8. Milosh - It's Over
9. Ms John Soda - Hands
10. Lali Puna - Scary World theory

"Such precious little time, to spend with you, to spend with you..."

Visst är min lista felfri och komplett?!

Köp Pulseprogrammings skiva "Tulsa for one second" från Amazon!

måndag, november 13, 2006

Oh! Custer

Även om utropstecken i bandnamn börjar bli lite väl uttjatat så bör detta band inte ratas för det. I början av april i år släpptes den lilla cd-r ep'n "Leaves" med en drös shoegazedoftande popmelodier. Men skam om man nöjer sig med det, nu är det nämligen snart dags igen då en ny ep väntas i december. Tills dess rekomenderar jag att försöka få tag på "Leaves" (som dock verkar vara slutsåld, improvisera!) och hoppas på att fortsättningen låter lika underbart som smakproven på myspace antyder.

Två spår från förra ep'n kan laddas hem här (spara som):

Keep it coming
Spoiler

söndag, november 12, 2006

Go boy, go boy, go boy, go boy!














Det går bra för Emil Svanängen nu. För några månader sedan skrev han kontrakt med Sub Pop och nu får han ännu ett erkännande då den brasilianska hypen Cansei de Ser Sexy (CSS) gjort en remix på hans bästa låt. Remixen är inte fantastisk, men ändå värd att lyssna på. Tyvärr är den snudd på omöjlig att få tag i, vilket är tråkigt. Eftersom jag hittade den på en nedladdningsbar länk för någon vecka sedan så är det inte mer än rätt att dela med sig av den. Och om det är någon som misstycker till att vi lägger upp länken så går det bra att höra av sig.

Loney, Dear - The city, the airport (CSS remix)

Modest Mouse spelar nya låtar live


I väntan på nya försenade Modest Mouse-skivan med den fantastiska titeln ”We Were Dead Before The Ship Even Sank” har nu nyheten spridit sig om att Isaac Brock spelat flera låtar från skivan live i Los Angeles (skivan släpps någon gång i början av 2007). Naturligtvis hade något godhjärtat indiekid en mp3-spelare (eller annan ljudupptagningsanordning av sämre kvalitet) med sig och spelade in konserten. Ljudkvalitén är tyvärr väldigt bristfällig så det är svårt att komma med ett rättvist omdöme, men ”Missed the boat” och ”Fire it up” är de låtar jag tycker sticker ut allra mest. Tack till den eminenta bloggen ”Snakes got a blog”, från vilken jag länkar mp3-låtarna. Mycket riktigt fanns för övrigt också Johnny Marr (the smiths) med uppe på scen.

Ladda ner de nya låtarna (spara som):

Missed the boat

Fire it up

People we know

Dashboard

We´ve got everything

Invisible in my car

lördag, november 11, 2006

John Vanderslice på Pang Musik

Jag är mycket väl medveten om att det här förmodligen var vad jag hade att vänta mig, men på något sätt intalade jag mig själv att Vanderslice och hans kompband med låtar som "Exodus Damage" och "Up above the sea" kunde åstadkomma något intressant och tilltalande på scen. Så är dessvärre inte fallet, och det är rent obehagligt att se en artist som jag trots allt tycker om förvandlas till en college-rockare besatt av lika delar Green Day som Bryan Adams på scen. John Vanderslice får mig att känna mig som Clark Kent när han tvingas dansa med Chloe på skolbalen, trots att hans stora kärlek Lana Lane ständigt finns där, ständigt närvarande i periferin. Jag känner mig blåst på konfekten. Mycket av mitt problem med Vanderslice och hans stela kompband denna kväll på Kalmar nation i Uppsala ligger i batteristens brist på att nyansera sitt trumspel. Karln uttryckligen misshandlar trummorna, och det verkar inte ha någon som helst betydelse för honom att hålla tillbaka ens i versen på smått fantastiska "Plymouth Rock". Vanderslice själv kompar sina egna låtar med fläskiga barrévarianter av gitarrspelet från skivorna och tillsammans med sin på scen ganska karaktärslösa sång blir allt till en jämntjock grå massa. Han verkar dessutom tyvärr ganska nöjd med det. Vanderslice verkar fortfarande tycka att det är roligt att leka Barsuk Records motsvarighet till Bruce Springsteen. När John Vanderslice påpekar för publiken att hans organist borde belysas upp mer för att han ser så jäkla bra ut känner jag att fått nog. I skrivande stund lyssnar jag på "Trance Manual" och vill inbilla mig att allt det här aldrig hände, för John Vanderslice har verkligen gjort några bra låtar och hans senaste två skivor "Cellar Door" och "Pixel Revolt" förtjänar trots allt vår uppmärksamhet.

Hör hur karl'n låter på skiva i sina bästa stunder:

Exodus damage

Trance manual

fredag, november 10, 2006

Naima tecknar i ditt skrev: Kärlek ger vila

I måndags släpptes det senaste alstret från Hans Appelqvist som med förra albumet "Bremort" slog sig ned på stora hörnsoffan som en av Sveriges mest nyskapande artister. Det var fullkomligt magiskt och satte så klart stora förväntningar på vad som skulle hända härnäst. Det nya albumet är kallat "Naima" efter den pelikanhövdade varelse som skrider genom skivans alla spår. Skivan är i likhet med "Bremort" uppbyggd som en klippbok av korta scener ur vanliga människors liv, men denna gång med mer fokus på deras tankar och funderingar i bland annat matkön, på festen och internetchatten. Naima är ibland direkt närvarande i form av gamla Bergman-skådisen Naima Wifstrand samplade dikter, men ibland enbart smygandes i bakgrunden som hennes musikaliska tema kallat "Naimamelodin". Mötena med människor är av till synes vitt skilda karaktär, men det genomgående temat verkar vara att våga släppa taget om den invanda trygghet som fängslar oss och istället känna mod och förtröstan i att Naima går vid vår sida med svar och vägledning bara vi väljer kärleken. Här blir det kanske en aning religöst för min smak, men även om det låter väldigt käckt så känns stämningen rakt igenom snarast vemodig.

Musikaliskt är likheterna med "Bremort" många och man vet aldrig hur en låt kan utvecklas, den sötaste lilla ballad kan snabbt övergå till stenhård electronica eller operadoftande trumsymfoni och lika snabbt tillbaka igen utan förvarning. Appelqvists känslighet med klipp-och-klistra-verktygen är storslagen vilket syns i den vackra duetten "En lektion i ansvar" mellan Naima och Freddie Wadling. Kort sagt är "Naima" en värdig uppföljare till "Bremort" och ännu en lektion till andra artister om hur spännande musik kan låta om man vågar gå sin egen väg.

Här kan du ladda ner en låt från skivan (spara som).

http://naimachat.se

onsdag, november 08, 2006

Junior Boys på Debaser

Foto: Emma Svensson (rockfoto.nu)
Årets finaste skiva, med möjlig konkurrens från kommande Modest Mouse-skivan, är ju förstås Junior Boys "So this is goodbye". Mitt sommarjobb var vedervärdigt på alla sätt och vis denna sommar, men kanadensernas uppföljare till "Last Exit" i hörlurarna på väg till och från jobbet (och ibland även i smyg under ett arbetspass) gjorde att dagarna blev lite lättare att genomlida. Igår kväll stod de på scen på Debaser i Stockholm. Jeremy Greenspan, sångare i Junior Boys, spelade bas och sjöng uppbackad av elektronik och livetrummor. Junior Boys valde att framföra sin extremt övertygande repertoar i en ljudbild som hade mer shoegaze-prägel än vi är vana vid från skivorna. Stundtals fungerar det lite sådär, som i inledande "Equalizer" och "Teach me how to fight", då Greenspans röst dränks lite av främst livetrummorna och basen. Elektronikinslagen blir också lidande av detta och det är först i tredje låten "Like a child" där en programmerad synthbas kommer fram och proportionerna mellan elektronisk minimalism och livearrangemang fungerar riktigt bra. Även i shoegaze-partiet i outrot till "First Time" och i extranumret "Under the sun" blir det stundtals riktigt tilltalande. Allra bäst under kvällen är "Birthday" från "Last Exit" där Greenspans röst äntligen får den volymproportion gentemot bas och trummor som den förtjänar.

Spellistan (som jag minns den):

The equalizer
Teach me how to fight
Like a child
First time
In the morning
Count Souvenirs
So this is goodbye
Birthday
FM

Extranummer:

Under the sun

tisdag, november 07, 2006

Tender Forever


















Det här är den bästa låten jag hört på ett bra tag, fantastiskt fin helt enkelt. Geniet bakom heter Melanie Valera och kommer från Frankrike, Bordeaux närmare bestämt. Om man gillar låten så vore det på sin plats att lyssna på resten av skivan också, den är inte alls dum. Dock finns det inga andra spår i samma klass som mästerverket "Take it off", men de är också bra...bara lite bleka i jämförelse.

"if I can't take this shirt off
you should take it off
take it off
take it off"

Tender Forever - Take it off (spara som)

söndag, november 05, 2006

Ny EP från Beirut

Beirut, som släppte sitt debutalbum "Gulag Orkestar" i Maj är nu tillbaka med en EP. Zack Condon, som mannen bakom projektet heter, ger ut ytterligare tre nya spår och en nyinspelning av den finfina "Scenic World" på EP:n "Lon Gisland". Låtordningen lyder som följer:

01. Elephant Gun (5:50)
02. My Family's Role in the World Revolution (2:07)
03. Scenic World (2:53)
04. Carousels (5:42)

Ljudbilden är i stort sett densamma som på skivan, aningen mer pianoorienterat möjligen. "Elephant Gun" är en väldigt fin låt som i sin struktur påminner om hjärtskärande "Postcards from Italy". Jag hoppas verkligen att Condon tar med sig sin "balkan-pop-orkester" och spelar för oss här i Sverige!

Ladda ner två spår från "Gulag Orkestar" (spara som):

Postcards from Italy
Mount Wroclai (Idle Days)

fredag, november 03, 2006

Accident & Emergency

Glädjen var stor när vi för ett tag sedan kunde höra ett klipp ur underbarnet Patrick Wolf's nya singel "Accident & Emergency" på hans myspace-sida. Någon vecka senare fanns hela låten "tillgänglig" för nedladdning och glädjen var om möjligt ännu större! Sedan knappt två veckor tillbaka släpptes singeln, med sina två b-sidor "Underworld" och "Adder". Det är en stark singel, som i mina öron för mina tankar till skeva och experimentella debutalbumet "Lychantrophy" snarare än förra, mer stillsamma skivan "Wind in the Wires". Singeln har en poppig melodi, ett fint elektroniskt beat, filtrerade barnkörer och blåssektioner. "Underworld" är en pianoballad, vars intro nästan känns identitiskt med månskenssonaten (vilket säkerligen också är meningen). Det är ingen pianoballad i paritet med b-sidan till "The Libertine", fantastiska "Penzance" men helt klart ett fint stycke Wolf-vemod. Andra b-sidan "Adder" är en ganska slät och svag historia, som inte tjänar något mer utrymme i det här inlägget. Många har säkert också kommit över en snutt av vackra "The Stars" som kommer att vara med på nya skivan. Jag kan intyga att den kandiderar till en av årets allra bästa låtar och tillsammans med första singeln finns skäl att vänta sig hög kvalitet även den här gången. I videon till "Accident & Emergency" får vi sen Patrick Wolf i en ny, mer "sci-fi-orinterad" mundering. Likheterna med Milla Jovovich's karaktär i "The Fifth Element" är påtagliga, men vi gillar ju Putte ändå, trots att herrens elegans under "Wind in the wires"-perioden är svårslagen.

www.patrickwolf.com

torsdag, november 02, 2006

Annuals


Den tjugoårige låtskrivaren och sångaren Adam Baker har tillsammans med fem av sina vänner, under namnet Annuals bjudit på ett av årets hittills allra bästa indie-album. Debutskivan ”Be he me” som släpptes i mitten av Oktober i år är en spretig, utan att någonsin bli splittrad, samling låtar som stundom påminner mig om storheten i ”The Shins” fina melodier för att i momentet senare bryta ut i noise-utflykter, där jag till min stora förtjusning blir påmind Modest Mouse och framförallt Conor Oberst’s stökigare sidoprojekt ”Desaparecidos” . Adam Baker har en ombytlig röst, och den känns lika genuin i skivans lugna passager, som i känslosamma ”Fair” och ”Complete or Completed” som i dist-utbrotten i inledande spåret ”Brother” och i fantastiska ”Bleary Eyed” som finns att lyssna på här, tillsammans med två andra spår från skivan.

För mer information se bandets och skivbolaget Ace Fu Records hemsidor.

www.annualsmusic.com

www.acefu.com