torsdag, maj 31, 2007

Sex säljer

Många erotiska undertoner på detta stycke internet för tillfället, igår New pornographers och idag Porn sword tobacco. Om ni oroar er över att vi inom en snar framtid börjar ägna oss åt att skriva noveller med kopplingar till bloggens namn så kan jag försäkra er om att detta är högst tillfälligt. Så pusta ut.

Under aliaset Porn sword tobacco producerar göteborgssonen Henrik Jonsson delikata stycken instrumental musik som i sin stillhet lämnar ett fridfullt avtryck. De avskalade arrangemangen leder lyssnaren framåt och den något naiva framtoningen guidar oss igenom albumets ofta mycket korta episoder. New exlusive olympic heights, som nya albumet heter, innehåller till mer än hälften låtar under eller runt cirka två minuter. Som det ser ut brukar just instrumentala album lida av problemet att låtarna är för långa, ironiskt nog så är det jag stör mig på i detta fall faktumet att de är för korta. I slutändan lämnas jag ändå av ett förnöjsamt intryck och kan inte låta bli att imponeras av Bo Hansson-doftande Cubical fever, den svävande Giftwrap yourself, slowly och antagligen kommer Porn sword tobaccos egen månskenssonat En hyllning till cykeln inleda ett antal blandskivor sammansatta av undertecknad.

Caribou

Bakom de svala solbrillorna döljer sig Dan Snaith, en man vi inte enbart finner bakom tonade glas utan även bakom projektet Caribou, som släppte den kritikerrosade debuten Milk of Human Kindness för ett par år sedan. Tiden före det släppte han också fin musik under epitetet Manitoba. Kommande skivan, döpt till Andorra kommer att släppas på Merge Records i augusti och den gör i alla fall inte mig besviken. Jag tyckte om de många lager av ljud och elektronik som på Milk of Human Kindness tillsammans med Snaiths falsettartade sång skapade en stundom hysterisk men samtidigt mjuk och behaglig resa. Uppföljaren är snarlik i soundet, men doftar i sina söta harmonier och stundom flöjtbeklädda popstycken mer psychadeliskt 1960-tal än sin föregångare. Allra bäst blir det när Snaith samarbetar med Junior Boys Jeremy Greenspan i låten She's the One. Låten är skriven av dem tillsammans och Greenspan lånar vänligen ut sin ljuva stämma. Vi lyfter på hatten!

Caribou - She's The One (Speedyshare)
Caribou - Melody Day (Speedyshare)

onsdag, maj 30, 2007

The New Pornographers

Jag är inget större fan av New Pornographers, men blev såklart nyfiken när jag såg att en ny låt cirkulerade på nätet. Det första smakprovet från kommande skivan imponerar dock överraskande mycket och jag skulle nog säga att det är en av deras bättre låtar. Det är bara att hoppas att de fortsätter i samma stil och kanske även ger Dan Bejar lite mer utrymme så kan skivan bli helt i min smak.

New Pornographers - My Rights Versus Yours (Zshare)

måndag, maj 28, 2007

Regina

Det finländska språket smutskastas ofta i musiksammanhang, inte minst i samband med Eurovision Song Contest. Det här inlägget kommer dock inte alls handla om melodifestivaler, emedan jag verkligen inte är rätt man att kommentera dessa spektakel. Vi ska däremot vända blickarna mot en finländsk och finsksjungande electropop-grupp, Regina, som har släppt en ny skiva i år. "Oi miten suuria voimia!", som albumet heter är släppt på Next Big Thing och den kommer förmodligen inte att uppmärksammas särskilt mycket. Det är lite synd, för även om finländarnas lite väl radiopops-packeterade och något plastiga poplåtar aldrig riktigt når några riktigt höga höjder finns här små tilltalande godbitar. Inledande låten "Paras Aika Vuodesta" är en sådan, och även om du inte behöver undersöka hela skivan tycker jag åtminstone du kan unna finnarna några minuter på den här låten.

Regina - Paras Aika Vuodesta
(Zshare)

söndag, maj 27, 2007

Playlist v. 21

Oskar:
Misha - Crystal in love (högerklicka och spara som)
Arms - Shitty little disco (högerklicka och spara som)
Stars of the lid - Another ballad for heavy lids
Midaircondo - Serenade
Feist - I feel it all

Johan:
Uffie - First love (Zshare)
Casiotone for the Painfully Alone - Roberta C.
The Ballet - Personal
Final Fantasy - No cars go (Arcade Fire cover)
Nuuro - Waiting (högerklicka och spara som)

Niklas:
Okkervil River - Our Life Is Not A Movie Or Maybe (högerklicka och spara som)
James Figurine -Before I Go
Misha - Summersend
Regina - Paras Aika Vuodesta
Parenthetical Girls - Jackie's Strength

lördag, maj 26, 2007

Nytt från Uffie

Det har redan skrivits en hel del om de nya låtarna från Uffie, men de är värda att nämnas ännu en gång. Sedan några dagar tillbaka finns alltså "First love" och "Brand new car" tillgängliga för nedladdning och det är framförallt den Mr Oizo-producerade "First love" som imponerar. Den vansinnigt snygga vocoder-rösten bidrar till att skapa en angenämt vemodig stämning och det ska bli roligt att se vad fullängdaren kan bjuda på.

Uffie - First love (Zshare)

fredag, maj 25, 2007

Årets mest nödvändiga comeback?

Vi var många som drog en lättnadens suck när Billy Corgan efter Machina/Machines of god valde att upplösa Smashing Pumpkins. Vid den tidpunkten fanns det inget som kunde rädda det sjunkande skeppet och att lägga av var i mina ögon det enda rätta. Att Corgan sedan fortsatt med diverse tveksamma projekt får väl ses som en parentes i sammanhanget men hans rykte har väl inte direkt förbättrats avsevärt sedan pumporna kastade in handduken.

Jag hörde ryktet om Smashing Pumpkins återförening för något år sedan och funderade länge på om det var någon form av skämt. När jag till min häpnad sedan upptäckte att Corgan inte medverkade i The Aristocrats var det väl bara att inse fakta: ett nytt album skulle släppas någon gång under 2007. Första singeln Tarantula har nu dykt upp lite varstans och den är faktiskt fruktansvärd. Man får inte, kan inte och bör absolut inte inleda en låttext med raderna "I don't want to fight/ Every single night". Snälla. Strunta i Billy Corgan i år, radera alla nostalgiska tendenser ni har att gå och se honom live. Någon annan förtjänar dina pengar så mycket bättre. Varför, varför är det så svårt för musiker att gå i pension?

Misha

Misha består av Ahley Yao och John Chao, bägge födda i Taiwan men nu bosatta i New York, och släpper om exakt tre dagar sitt debutalbum Teardrop sweetheartTomlab. Enligt de snålt tilltagna faktarutor som finns att tillgå förstår man snabbt att de två känt varandra sedan barnsben och att de sedan studerat tillsammans i New York. Tidigare har de varit aktuella i Tomlabs Alphabet-serie men det är alltså nu, drygt tre år senare som ett helt album finns att tillgå.

Musiken står på elektronisk grund, känns charmigt hemmagjord och deras väna stämmor arbetar lika effektivt ensamma som tillsammans. Det hela handlar alltså om pop. Snäll pop som när den är som mest svävande påminner om Air, hackig pop som när den är som mest elektronisk påminner om Hot Chip, gullig pop som stundtals är lika charmig som faktumet att de två medlemmarnas efternamn rimmar. Vill du ha ett album att fira in sommaren till så har Misha gjort ett åt dig. Du förtjänar Misha och Misha förtjänar dig. Lyssna på Crystal in love och upplev hur ett möte mellan Lennon/McCartney och ABBA låter i 2007-tappning.

Misha - Crystal in love (högerklicka, spara som)
Misha - Scars (högerklicka, spara som)

onsdag, maj 23, 2007

The North Sea

För många Bologna-poäng samtidigt, kringflackande hit och dit, samt allmän panik över världsalltet har den senaste tiden tvingat mig att föra ett leverne där denna bloggs expanderande inte tillhört det mest väsentliga. Nöden kräver dock handling och när Type får för sig att bjuda upp till dans kan helt enkelt inte detta tillstånd av "skrivkramp" fortgå. The North Sea är mångsysslaren Brad Rose's enmansprojekt och bottnar i folktradition med experimenterande världsmusiknerv och med en smärre fäbless för ambient och Hare krishna-loopar. Eller så är han en av få som faktiskt tagit till sig av de Rasa-vinyler som står och samlar damm i en Myrorna-butik nära dig.

Albumet Exquisite idols drar åt olika håll och under sin blott åtta spår långa livslängd lyckas det underhålla lyssnaren med allt från relativt lättlyssnade folksånger till psykotiska speldoseorgier. Inledande Eternal birds består av en Bröderna Lejonhjärta-orgel och fågelkvitter, i elvaminutersklunsen We conquered the golden age låter det som att Rose, Ravi Shankar, valda delar av Animal collective och en handfull ormtjusare stängt in sig i en lagerlokal där de under repetetiva former försöker nå trans. Det är kanske inte alltid fruktansvärt njutbart och saken är den att det faktiskt låter som bäst när experimentlustan får ta ett steg åt sidan. Take it from me brother Moses och Children of the ashes är albumets toppar och Rose sjunger där på ett så pass släpande sätt att Dylankonnässörer runt om bör göra sig besväret att ödsla lite tid på att fördjupa sig.

The North Sea - Children of the ashes (högerklicka, spara som)
The North Sea - Take it from me brother Moses (högerklicka, spara som)

ps. Är ni, som jag, beundrare av Type bör ni kolla in dotshops pågående Type-kampanj där mycket fint finns att hämta. Så fick dotshop lite gratisreklam också. Varsågoda. ds.

Nuuro

Venezuelanska shoegazepopparna i TodoSantos har tidigare givits goda vitsord på den här bloggen. På nätetiketten Poni Republic ligger inte bara TodoSantos utan också Nuuro, som det tipsas om på den fina bloggen Ett Längre Spjutkast under förra veckan. Bakom aliaset Nuuro står 16-årige Alex från Caracas som tycks ha spenderat en och annan timme på programmering av elektronisk musik vid sin dator. Skivan "All Clear" gavs ut under 2006 och trots att det på den emellanåt finns en tendens till lite trummaskinsinflation är dess toppar riktigt höga. Musiken kan beskrivas som melankolisk elektropop och ni anar förmodligen redan vid det här laget vilka referenser som strax kommer att följa. "All Clear" minner om Styrofoam, Milosh, Radio Dept, Julian Fane och så khonnor förstås. Dess kalla elektroniska ljudlandskap påminner också emellanåt om dem som målas upp på svenska ST's "People i Barely Know" tidigare i år. Allra starkast är spåret "Waiting" som att kan laddas ner nedan. Från Poni Republic's hemsida får man också utan någon som helst kostnad ladda ner Nuuro's Ep "In Transit" från 2005. Music Is Shareware. Bra jobbat.

Nuuro - Waiting (högerklicka och spara som)

tisdag, maj 22, 2007

Love Dance

När det kommer till norska band kan jag inte räkna upp särskilt många som ligger mig varmt om hjärtat, knappt några alls faktiskt. Därav kändes det extra roligt att stifta bekantskap med Bergen-baserade Love Dances charmiga tweepop. För två år sedan släpptes en finfin EP som nu följs upp av den utomordentliga fullängdaren "Result". Debuten kryllar av medryckande melodier, fantasifulla arrangemang samt texter om brustna hjärtan och allt som hör därtill. Ibland kan jag tycka att man gör det lite väl enkelt för sig och går precis den väg som det förväntas av ett band inom genren, framförallt när det kommer till synth- och gitarrslingor. Det är dock ingenting som stör särskilt mycket och det här får ändå betraktas som en väldigt bra skiva. Vänner av tweepop kommer säkerligen att uppskatta Love Dance och även andra kan förhoppningsvis ryckas med.

Love Dance - When you're with him (Zshare)
Love Dance - Ninety-six (Zshare)

Our Life Is Not A Movie Or Maybe

Så här ser Austin-akten Okkervil River ut när de placeras för promotionfotografering i en jaktstuga. Deras något fåniga flin påminner om det som förmodligen uppenbaras i mitt eget ansikte när jag hör deras nya låt "Our Life Is Not A Movie Or Maybe". Jag föll ganska hårt för deras "Black Sheep Boy" som gavs ut 2005 och känner mig riktigt nyfiken på kommande skivan "The Stage Names" som släpps 7 augusti på Jagjaguwar. Skivbolaget beskriver den kommande skivan på följande vis:

Where Black Sheep Boy presented a fairytale of dark babbling streams and high distant towers, The Stage Names takes place in an unmistakably modern world, where snowy televisions blast into cheap hotels the spectral images of soap stars endlessly betraying each other, where losers in late-night bars languish to the beat of their favorite songs, where broken-down actresses place their final cell calls from lonely mansions high in the hills.

Nåja, det där var snarare underhållande än särskilt upplysande kanske, men om resten av skivan är av samma dignitet som "Our Life Is Not A Movie Or Maybe" är jag säker på att den förtjänar pretentiösa utsvävningar av detta slag.

Okkervil River - Our Life Is Not A Movie Or Maybe
(högerklicka och spara som)

Playlist v. 20

Johan:
Khonnor - Blindness bats (högerklicka och spara som)
The Ballet - In my head
Beat Radio - Everything is temporary (högerklicka och spara som)
Bishop Allen - Click click click click
The Brother Kite - Waiting for the time to be right

Oskar:
Misha - Wheaterbees
Digitalism - The Pulse
The North Sea - Children Of the Ashes
Kalle J - Vingslag
The Sea - The Whole World is Sea And Sky

Niklas:
Low - Murderer
Throw Me the Statue - Young Sensualists
Justice - One Minute To Midnight (Zshare)
Simian Mobile Disco - Scott
The Microphones - Don't Smoke (Zshare)

fredag, maj 18, 2007

Tarnation

Jonathan Caouette's biografiskt självutlämnande dokumentär Tarnation gavs ut redan 2003, men det var först i dagarna jag fick äran att själv se den. Ett omskakande, poetiskt och rörigt collage över hur en pojke konfronteras med sin uppväxt tillsammans med en schizofren mamma och en familjebakgrund som kantas av övergrepp och drogmissbruk. Musiken i Tarnation som representeras av bland andra Low, Mark Kozelek, Magnetic Fields och Iron & Wine är genomgående fantastisk och framkallar tillsammans med Caouette's ihopsamlade Super-8-klipp, telefonsvararmeddelanden och videodagböcker rysningar längs ryggraden. Allra vackrast blir det när Max Avery Lichtenstein's instumentala stycken binder samman de olika collagedelarna. Lyssna på ett av de vackraste styckena som spelas i filmen.

Max Avery Lichtenstein - Tarnation (högerklicka och spara som)

Connor Kirby-Long (Khonnor)

Om man spanade in Oskars playlist för föregående vecka kunde man hitta en låt av Khonnor, som i alla fall inte jag hört tidigare, vid namn "Blindness bat". För er som inte gick in på last.fm för att ladda ner den vill jag bara propsa på att ni gör det. Jag har lyssnat igenom låten upprepade gånger de senaste dagarna och den växer för varje gång. Vid det här laget är jag nästan beredd att klassa den som något av det bästa han gjort, vilket säger ganska mycket. Tack till Oskar för upptäckten och missa inte att högerklicka här nedan.

Khonnor - Blindness bats (högerklicka och "spara som")

Nytt från Polyphonic Spree

Sedan några dagar tillbaka gör ihärdiga rykten gällande att Polyphonic Sprees nya album florerar på Internet. Jag har såklart hållit korpgluggarna öppna, men än så länge utan resultat. Däremot har jag lyckats lägga vantarna på en av låtarna från skivan, nämligen singeln "Running away". Jag hade nästan glömt av hur pompöst det här bandet brukar låta, men när jag återigen vant mig vid detta faktum så kan jag inte annat än att uppskatta detta första smakprov. Förhoppningsvis blir resten av albumet inte lika fartfyllt, men med tanke på att det här är en singel så borde det inte vara någon omöjlighet.

The Polyphonic Spree - Running away
(Zshare)

torsdag, maj 17, 2007

Taxi Taxi!

Det borde vara ungefär 1,5 år sedan nu. Då alla blev skogstokiga/gick bananas/trillade av stolen på grund av de två sånger som tvillingsystrarna Johanna och Miriam Eriksson Berhan lade ut på sin MySpace-sida under artistnamnet Taxi Taxi!. En enad kritikerkår framförde sina hyllningar och plötsligt var tvillingarna överallt. Och visst, "Old big trees" är en väldigt fin låt, men i övrigt tyckte jag att hypen kändes tämligen överdriven. Nu har danska bolaget Rumraket (som drivs av bandet Efterklang) gett ut deras första skiva, ett minialbum med sex låtar. Resultatet gör mig lite besviken, även om där finns några högklassiga spår ("To hide this way" & "Mary"). Det råder knappast något tvivel om att de är talangfulla och har framtiden för sig, men tills vidare förhåller jag mig en aning skeptisk.

Taxi Taxi! - Old big trees (högerklicka och "spara som")
Taxi Taxi! - To hide this way (högerklicka och "spara som")

onsdag, maj 16, 2007

Miracle Fortress - Five Roses

I väntan på att Graham Van Pelt ska svara på de intervjufrågor jag skickat till honom för någon vecka sedan kan jag inte låta bli att skriva några rader om hans projekt Miracle Fortress debutskiva "Five Roses". Ljudmässigt har Graham som både singeln "Have You Seen In Your Dreams" och de skilda smakproven inför skivan antytt rört sig mot mer akustiska och luftigare arrangemang. Sovrumselektroniken med analoga loopar som löpte relativt frekvent på fjolårets "Watery Grave EP" är snudd på helt borta, frånsett några svepande synthar som mest fyller en funktion i det ljudväggsbygge som är talande för i stort sett hela skivan. Harmonierna är vackra, melankoliska och Graham har arbetat mycket med stämsång, något som för tankarna till Panda Bear och naturligtvis också det band som alltid tycks nämnas i stämsångs-sammanhang: Beach Boys. Grahams behagliga röst och melodistämmor bildar tillsammans med de rymdiga ljudväggarna en oerhört tilltalande stämning.

Miracle Fortress - Hold Your Secrets To Your Heart
(Zshare)
Miracle Fortress - Poetaster (Zshare)

tisdag, maj 15, 2007

Ny singel från The Go! Team

Det första smakprovet från The Go! Teams kommande album har nu letat sig ut på det häftiga place som kallas "world wide web". Jag är måttligt imponerad, men bifogar i alla fall en länk så att man kan bilda sig en egen uppfattning.

The Go! Team - Grip like a vice (högerklicka och "spara som")

The Boats are in the bay

The Sea are The Boats. The Boats are The Sea.
Enligt Music related är det den enda info du behöver om bandet The Sea, som alltså består av samma människor som The Boats och som i mars släppte albumet The Boats are in the bay, vilket får ses som en talande titel. Jag är inte speciellt inlyssnad på The Boats men The Sea rör sig inom samma område: viskande tyst melankoli med stråkinslag och med en sångerska vars röstläge påminner om Beth Gibbons. Albumet har funnits mig tillhanda i lite mer än en månad och mina intryck har varit relativt blandade, under de första genomlyssningarna blev den ett soundtrack till mina axelryck och jag lät den sedan gå i träda. Det är först den senaste veckan jag verkligen haft tid och rätt sinnesstämning för att, så att säga, ro detta album i hamn.

Det kanske mest intressanta med albumet är lagren av ljud de arbetar med och vad de väljer att lägga längst fram, sången ligger långt bak i ljudbilden och fungerar mer som ett instrument medan stråkar och försiktiga trumslag trängs i framkant. Detta skapar en säregen ljudbild som till en början som sagt blir lite påfrestande att tränga igenom men som efter lite umgänge klarnar och som i sin ambientfolk-framtoning påminner om såväl Under byen som Múm.

The Sea - The whole world is sea and sky
(högerklicka, spara som)
The Sea - I enclose a gift (högerklicka, spara som)

måndag, maj 14, 2007

Playlist v. 19

Johan:
Miracle Fortress – Hold Your Secrets To Your Heart
Shout Out Louds - Impossible (Zshare)
Their Hearts Were Full Of Spring – Fall Into These Arms (Zshare)
Final Fantasy - Sweet fantasy (Mariah Carey cover) (högerklicka och spara som)
Someone Still Loves You Boris Yeltsin – It's Not Worth Fighting

Niklas:
Throw Me The Statue - A Mutinous Dream (Zshare)
Miracle Fortress - Little Trees
Justice - The Party (Zshare)
Magnetic Fields - I Have the Moon
Mount Eerie - Wooly Mammoth's Absence

Oskar:
Tough Alliance - Something special (Zshare)
A Hawk And a Hacksaw & The Hun Hangar Ensemble - Romanian Hora and Bulgar
Le Rok - Bonsoir 80n (Speedyshare)
Rufus Waiwright - Between My Legs
Khonnor - Blindness Bats (ladda hem på last.fm)

Så har fullängdsdebuten "†" från franska duon Justice äntligen hittat vägarna ut till fildelningssajterna på nätet. Många av spåren har vi redan hört, såsom exempelvis den magnifikt dansanta "D.A.N.C.E." med sina medryckande Jackson Five-körer och de lite hårdare spåren "Phantom" och "Stress". Även den fantastiska avslutningen "One Minute To Midnight" har funnits tillgänglig ett bra tag för den observante lyssnaren. Det är också samma låt som tillsammans med "D.A.N.C.E." och Uffie-representerade "The Party" som är de klarast lysande stjärnorna på en ganska jämnbra debut som säkerligen hade varit betydligt mer upphetsande någon gång under sommarhalvåret 2006 än 2007.

Justice - The Party (Zshare)
Justice - One Minute To Midnight (Zshare)

söndag, maj 13, 2007

All Smiles

Det utomordentliga bandet Grandaddy vilar sedan ett drygt år tillbaka i frid, men de forna medlemmarna har inte lagt vare sig instrument eller skaparglädje på hyllan. Sångaren Jason Lytle jobbar för tillfället på ett soloprojekt och under namnet All Smiles har gitarristen Jim Fairchild nyligen släppt sitt debutalbum "Ten Readings Of A Warning" på bolaget Dangerbird Records.

Under inspelningen har Jim tagit hjälp av namnkunniga musiker som Janet Weiss (Sleater Kinney), Joe Plummer (Modest Mouse & Black Heart Procession) och Danny Seim (Menomena). Resultatet är absolut inget att skämmas över, även om det är en bra bit upp till de höjder som han nådde tillsammans med Lytle & co i Grandaddy. Om jag ska sätta någon etikett på musiken får det bli lo-fi pop, ganska lågmäld sådan. Fairchild har en behaglig röst och bra melodikänsla, men ändå vill det sig inte riktigt. Albumet är ojämnt och topparna är inte tillräckligt höga för att väga upp detta. Det första livstecknet från de som tidigare formade Grandaddy är egentligen ingen besvikelse, men jag hoppas verkligen att Lytle lyckas bräcka den här skivan med råge när det är dags för honom att bekänna färg med sitt soloalbum.

All Smiles - Summer stay (Zshare)

lördag, maj 12, 2007

Throw Me the Statue

Förra året gav det lilla bolaget Baskerville Hill Records oss den eminenta enmansorkestern Black Bear. Med sin debutskiva "The Cinnamon Phase" letade Sam Beebe sig djupt in i några av våra hjärtan. Senaste släppet från bolaget handlar också om ett experimentellt lofi-enmansprojekt. Scott Reitherman's projekt Throw Me the Statue är liksom Black Bear lofi-indie med analoga elektronikinslag, dock kastas här betydligt fler gitarrer in i leken. De 15 spåren på debutskivan "Moonbeams" har inget enhetligt sound utan spretar åt alla håll samtidigt. I "A Mutinous Dream" är det svårt att inte påminnas om Grandaddy's "The Chrystal Lake", keyboard-beatet i "Young Sensualists" doftar Mount Eerie och Casiotone For The Painfully Alone och i "Conquering Kids" kan åtminstone inte jag unvika associationer till de väna lägereldsballader som en gång levererades av The Shins. Det rör sig inte om någon artist i paritet med Black Bear, men med dessa referenser i synfältet förstår ni säkert själva: det här är ändå finfina saker. Lyssna på fler spår här.

Throw Me the Statue - A Mutinous Dream (Zshare)
Throw Me the Statue - Conquering Kids (Zshare)

fredag, maj 11, 2007

Their Hearts Were Full of Spring

Om jag inte hade varit klok nog att ge deras skiva mer än en chans så hade jag säkerligen fallit i fällan och avfärdat brittiska Their Hearts Were Full of Spring som ett one-hit-wonder-fenomen. Den klarast lysande stjärnan på deras debutskiva "These Are Our Songs, We Wrote Them For You" är visserligen utan tvekan "As long as the sun shines", men när man lyssnar igen upptäcker man att den faktiskt innehåller ett flertal små pärlor.

Bandet anförs av en man vid namn Markus, men mycket mer information än övriga medlemmars namn finns tyvärr inte att tillgå på deras hemsida. Musikaliskt är det här en ganska spretig pophistoria, men uppenbara influenser är Spiritualized, Divine Comedy och Mercury Rev. Som helhet är det kanske inte den mest helgjutna av skivor, men det finns alldeles för många bra låtar för att motivera dess relativt svala mottagande. Mitt råd är att åtminstone lyssna på den potentiella sommarplågan "As long as the sun shines".

Their Hearts Were Full of Spring - As long as the sun shines (Zshare)
Their Hearts Were Full of Spring - Kristin (Zshare)
Their Hearts Were Full of Spring - Fall into these arms (Zshare)

Explosions in the sky ställer in sin turné

Igår kväll fick jag ett tråkigt telefonsamtal. Explosions in the sky ställer in hela sin turné på grund av sjukdom. Bandet skriver på sin sida:

We have had to cancel all of our remaining summer shows (all shows scheduled for May, July, and August). We're facing a serious illness in one of our families and traveling around the world and playing shows is just not an option for us at the moment.

Naturligtvis jättetråkigt. Låt oss nu istället hoppas att personen eller personerna som blivit sjuka frisknar till igen. Vi tröstar oss själva med bandets bästa låt.

Explosions In the Sky - Your Hand In Mine (Zshare)

onsdag, maj 09, 2007

Intervju med Arms.

Ganska nyligen skrev jag om Arms och hans fantastiska EP "Shitty Little Disco". Mannen bakom projektet, Todd Golstein, visade sig vara en mycket sympatisk herre och ställde gladeligen upp på en intervju. Håll till godo!

J: Vem är Arms? Hur och när startade bandet? Vad motiverade dig?

Arms: Arms består i huvudsak av mig, Todd, även om jag har några vänner som då och då får rycka in för att spela instrument som jag inte behärskar. Jag började skriva låtar år 2004 efter en väldigt, väldigt lång period av torka på låtskrivarfronten. Jag ville göra musik som man inte hör någon annanstans, starta mitt eget favoritband helt enkelt.

J: Kan du beskriva en vanlig dag för dig? Jobbar/studerar du vid sidan av musiken?

Arms: Fram till för några veckor sedan jobbade jag i New York, som redigerare på en musikrelaterad hemsida. Nu har jag inte längre något jobb och eftersom jag för tillfället turnerar med mitt andra band, Harlem Shakes, klarar jag tyvärr inte av att ha ett vanligt arbete. Utöver att lyssna på tonvis med musik brukar jag läsa och teckna. Jag gillar även att laga mat.

J: Hur går själva låtskrivandet till?

Arms: Jag har hundratals små sångidéer som aldrig blir "riktiga" sånger så jag arbetar ständigt med att förbättra och avveckla delar av dessa idéer. Det är en väldigt plågsam och frustrerande process, men på något vis klarar sig vissa idéer igenom alla prövningar och plötsligt har jag både spelat in och skrivit text till dem. Låtarna handlar oftast om påhittade situationer.

J: Vilken låt är du mest stolt över?

Arms: Vilken svår fråga! Men jag skulle nog säga "Kids aflame" eftersom den har bakgrundskörer som låter lite som tecknade katter.

J: Du har tidigare delat ut gratiskopior av "Shitty Little Disco EP" via din hemsida. Hur kommer det sig?

Arms: Sedan jag skrev på skivkontraktet med brittiska Melodic Records har jag slutat med det och snart har jag ju ändå ett "riktigt" album. Anledningen till att jag delade ut dem gratis var för att få folks uppmärksamhet. Jag såg det som en investering och hoppades att folk skulle uppskatta musiken och berätta för sina vänner och bekanta om mig. Och det verkar ju ha fungerat, du sitter ju i Sverige och gör en intervju med mig, vilket är helt otroligt.

J: Utöver Arms är du även medlem i "The Harlem Shakes" och "The Sea and the Gulls". Hur hinner du med allting och varför kände du ett behov av att starta ytterligare ett band (Arms)?

Arms: Jag skrev låtar som Arms innan jag blev medlem i något av de andra banden. För tillfället ligger The Sea and Gulls på is eftersom min bandkamrat Leah ska börja studera på en konstskola. Just nu turnerar jag med Harlem Shakes, vilket tar upp det mesta av min tid. Varenda ledig stund ägnar jag åt att läsa, umgås med min flickvän eller att jobba på Arms-låtar.

J: Du spelar in en fullängsskiva just nu. När släpps den?

Arms: Förhoppningsvis till hösten.

J: Du ligger på Melodic, som nyligen släppte den fantastiska Windmill-skivan "Puddle City Racing Lights". När får vi höra ett samarbete mellan er?

Arms: Tro det eller ej, men vi planerar faktiskt att spela in en duett till Melodics nästa julsingel.

Arms - Whirring (högerklicka och "spara som")
Arms - Jon The Escalator (högerklicka och "spara som")
Arms - Shitty little disco (högerklicka och "spara som")

Le Rok

Jag hoppas Christoph Döhne emellanåt spenderar tid med annat än musicerande, om inte kan han vara en utav de mest tilltagna perfektionister den här sidan Lewinsky-affären. Under namnet Le Rok debuterade han 2003 med Hausarbeiten, ett album som tog honom sex år att färdigställa. Med Christophes mått mätt är kanske årets Approx twelve något framskyndad då man med lite enkel dividering snabbt upptäcker att det bara tog fyra år den här gången.

Le Rok rör sig i den elektroniska fåran och gör, något snävt beskrivet, småsvängig house för hemmabruk och spelar i ungefär samma liga som Booka Shade och James Holden. Det jag gillade med debuten Hausarbeiten var att Le Rok vågade ta ut svängarna och att dess skitiga ljudbild faktiskt åldrats med värdighet, tyvärr har Le Rok anno 2007 städat studion och det låter som att Approx twelve är material som blev över för fyra år sedan och som plötsligt vaskats fram. Beklagansvärt är även att den smutsiga udden fastnat på wettextrasan och spolats ut i det Tyska avloppssystemet. Ljuspunkter som Bonsoir 80n och Happy apple ger till viss del luft under vingarna men som helhet blir Approx twelve inte mer än godkänd. Det som står högst på min önskelista för tillfället är ju inte något som känns som att det åldrats med värdighet för att vara släppt 2003.

Le Rok - Bonsoir 80n (speedyshare)

söndag, maj 06, 2007

Playlist v. 18

Johan:
Laakso - Norrköping
The Sea and the Gulls - Outer space race (högerklicka och spara som)
Malcolm Middleton - Fight like the night
Saturday Looks Good to Me - Leave it alone
The Field - Everyday

Oskar:
The Tough Alliance - First class riot (Zshare)
Minilogue - Inca
Hans Appelquist - Tänk att himlens alla stjärnor (se videon här)
Avey Tare & Kria Brekkan - Sasong (forward version)
The Zombies - Hung up on a dream

Niklas:
Simian Mobile Disco - It's The Beat (Zshare )
The Unicorns - Child Star
Emperor X - Laminate Factory (högerklicka och spara som)
Björk - Innocence (Zshare)
Animal Collective - Penny Dreadfuls

Avey Tare & Kria Brekkan

Det är ju alltid en fråga om hur långt man vill ta det. Till skillnad från sin andra hälft i Animal Collective väljer Dave Portner att samarbeta med sin äkta hälft Kristín Anna Valtýsdóttir (före-detta Múm) och gör det ytterst svårt för sig (eller kanske för oss). Deras Pullhair rubeye är släppt helt baklänges och jag måste villigt medge att jag gjort några ambitiösa försök att ta mig igenom den. Enda gångerna jag lyckats är när jag varit på promenad eller åkt tåg, mot färdriktningen typiskt nog. Det är bara att konstatera att den faktiskt blir lite för påfrestande att lyssna på. Baklängesinslag i musik kan vara nog så stämningshöjande men ett helt album blir ungefär som att äta vispad grädde med smör på. Den självklara frågan var ju naturligtvis hur det lät åt rätt håll? Eller fel håll? Eller vad man nu ska säga.

Tack och lov är det någon som tagit sig tid att styra upp detta och när jag nu lyssnat på albumet i dess "originalversion" kan jag bara konstatera att det är lite synd att Portner och Valtýsdóttir gjort de val de gjort. För åt rätt håll är det en riktigt bra skiva. Varma, personliga låtar med drag av experimentslusta, d.i.y.-folk med Animal collective-skruv helt enkelt. Samtidigt sitter ett frågetecken fastnaglat på näthinnan: varför? Det måste finnas någon anledning till det hela. Åtminstone känner jag så.

För vem är det egentligen som bestämmer hur vi ska lyssna på musik? Bara för att ett album är utgett på ett visst sätt behöver inte det nödvändigtvis betyda att det är just så man bör avnjuta det. Tanken med Pullhair rubeye är kanske helt enkelt att man ska tänka till. Portner och Valtýsdóttir måste ha varit väl medvetna om att någon skulle göra den tillgänglig baklänges för att man vill höra hur det "ska" låta, det är så det fungerar nu för tiden. Människor styckar upp och skapar nytt av gammalt hela tiden så vårat sätt att lyssna på musik har redan förändrats. Klart att man kan släppa en skiva baklänges då. Eller?

Man kan även ställa sig frågan hur man ska bedöma den. Framlänges blir det som sagt jobbigt att försöka sig på den men baklänges fungerar den alldeles perfekt. Så på en skala på ett till tio, ska man ge den två för framlänges eller sju för baklänges eller ska man sätta något mitt emellan för sakens skull? Jag är kluven i frågan. Jag menar: När lyssnade du på din favoritskiva baklänges senast?

Avey Tare & Kria Brekkan - Sasong (forward version) (högerklicka, spara som)

Ny låt från Final Fantasy

Om man skulle få för sig att köpa det senaste numret av Esopus Magazine får man även en skiva på köpet. Temat är spam, men det som väcker mitt intresse är framförallt att skivan innehåller en ny låt från Final Fantasy. Kanske inte det mest upphetsande som Owen klämt ur sig, men hans lägstanivå är onekligen väldigt hög.

Final Fantasy - Flare gun (Zshare)

lördag, maj 05, 2007

Volta

Ni har förmodligen redan läst spaltmeter om Björk's nya skiva "Volta". Vi har fått veta att Björk velat göra något som är mer roligt och lekfullt än de tidigare två skivorna som haft en mer seriös ton. Vi har fått veta att hon samarbetat med indiegunstlingen Timbaland och vi har lyssnat flitigt på låten "Earth Intruders". Och det är, förutsättningsbart nog, just i samarbetet med Timbaland som det blir mest intressant. "Earth Intruders" och "Innocence" sticker ut allra mest på skivan, men det finns också flera andra bra spår, såsom exempelvis "Wanderlust". Björk har med Volta lyckats väcka lite nytt intresse i mig. Slutligen kan vi också konstatera att episka duetter med en whaleande Anthony Hegarty bör hållas under fem minuter.

Björk - Innocence (Zshare)
Björk - Wanderlust (Zshare)

fredag, maj 04, 2007

SMD

Ingen människa som varit på fest under de senaste åren kan väl ha undgått höra namnet ”Simian” droppas. Förmodligen har det oftast låtit sig klingas i samband med låtarna ”Hustler” och ”Never Be Alone” (We Are Your Friends), av vilken den sistnämnda av låtarna också under fjolåret gav en viss fransk klubbhype en hel del uppmärksamhet. Duon som ur Simians askor senare blev Simian Mobile Disco gav under 2006 med sina dansanta electro/indie-crossovers och mixar av bland andra Air och Go! Team många människor skäl att skaka på rumpan. Debutalbumet ”Attack Decay Sustain Release” har låtit vänta på sig länge och kommer att släppas 18 Juni i år. Trenderna inom klubbmusik tenderar som bekant att svänga mycket snabbt och förmodligen är Simian Mobile Disco passé i samma stund som jag skriver det här. Det förändrar däremot inte det faktum att det är en mycket stark skiva vi har att göra med. Ända från instrumentala, mörka och inledande ”Sleep Deprivation” till den stämningsfullt avslutande ”Scott” lyckas Simian Mobile Disco att behålla mitt intresse. Uttjatade singeln "Hustler" är tillsammans med de tidigare nämnda instrumentala spåren och "I Got This Down" de spår som sticker ut mest. I särklass bäst är dock senaste singeln "It's the Beat" där den melankoliska slingan i den något oväntade vändningen i outrot är bland det finaste elektroniska jag hört hittills i år.

Simian Mobile Disco - It's The Beat (Zshare)
Simian Mobile Disco - I Got This Down (Zshare)

First class riot

Radio-rippen har ju cirkulerat runt ett slag och säga vad man vill om radio-rippar men de fyller i alla fall sin funktion om man inte orkar vänta på att små sjuor behagar dimpa ner i brevlådan. Detta hade dock skett när jag igår besökte mitt inkast vid min smått övergivna bostad och det är väl bara att konstatera att The Tough alliance verkar hålla hårt i sin position i popsverige. Titelspåret har jag i princip inget att invända emot men när det kommer till val av b-spår är jag kanske lite mer reserverad. Det är i och för sig nog så charmant att TTA känner för att tolka Zombies gamla dänga Hung up on a dream men tyvärr är deras version lite väl grå i jämförelse med originalet, den är inte anskrämlig men lite väl ordinär. Dock är det väl lite av en kulturgärning om de tvenne ynglingarna lyckas locka några electrokids av idag att köpa Odessey & Oracle.

TTA - First class riot (zShare)

Karl Blau

För några år sedan startade Karl Blau bolaget KELP! MONTHLY vars grundidé var att varje månad släppa en ny fullängdsskiva till sina anhängare. Som ni säkert förstår gick den naiva idén inte riktigt vägen och bolaget kallas numera istället Kelp Lunacy. Nu är det snart dags för Karl Blau-skivan "Dance POSITIVE" att släppas på Marriage rEcords. Skivan består till största delen av låtar författade av Bret Lunsford, som också joxat gitarr i Beat Happening. Bret har också tillsammans med Phil Elverum och Blau gruppen D+ och det är låtar utgivna under detta projektnamn som Blau på Dance POSITIVE på ett ganska lekfullt sätt nu omtolkar. Eller som Blau själv beskriver det hela:
"in a ghetto-blaster-alley-way-dance-style with many collaborateurs."

Ja ni förstår nog själva, det här är idel tramsigt och förvånansvärt nog är det inte ett enda av de tio spåren som tilltalar mig. Blaus tarvliga naivism och improvisationsförmåga har i många lägen verkligen berört mig, men i värsta fall låter han faktiskt mest som ett avdankat coverband som påminner lite för mycket om Ben Harper för sitt eget och framförallt, för sina fans bästa. Det vore dock meningslöst, för att inte säga orättvist och elakt, att avsluta inlägget vid den här punkten, emedan några av hans tidigare alster spelats flitigt hos mig den senaste tiden. Jag kommer av omtanke för bloggens besökare inte att lägga upp några spår från Dance POSITIVE men råder alla som inte bekantat sig med Karl Blaus "The Shell Collection" och "AM" att göra det snarast möjligen. Bifogar en låt från vardera av de omnämnda skivorna.

Karl Blau - Poor Me (Zshare)
Karl Blau - Lake King's Daughter (A.A. Milne) (Zshare)

torsdag, maj 03, 2007

Dan Deacon


Att vara mer eller mindre vansinnig har väl sina för och nackdelar. Ska man agera föreståndare på ett djursjukhus talar det definitivt emot dig. Heter du däremot Dan Deacon och släpper skivor på Carpark records är allt precis som det ska och prima ballerina, för är det något Dan Deacon verkar bejaka så är det just småvansinne. Förra årets Acorn master bestod till största del av instrumentala alster och fick i sin lekfullhet mig att tänka på barnprogram och arkadspel.

I år är han tillbaka med fullängdaren Spiderman of the rings. Inledande Wooody Wooodpecker består av just en hacke hackspett-sampling ackompanjerad av en speldosa, sakta stigande elektroniska toner och trummor som tillsammans når crescendo på crescendo och till sist tvingas brisera i smatterbandselectronica. Ungefär där befinner jag mig på knä. Tyvärr har inte resten av skivan samma effekt men The crystal cat (finns att ladda hem på hans myspace), Wham city och Trippy skull får mig på bra humör de stunder jag behöver en lekfarbror. Du kan strunta i Tobey Maguire i år, Dan Deacon är en mycket bättre spindelman (att han sen har jävligt crazy glasögon gör ju inte saken sämre).

Dan Deacon - Wooody Wooodpecker (speedyshare)

Emperor X

Varför har ingen berättat om Emperor X för mig ? Nåväl, jag är ändå hemskt nöjd med att genom Last.fm's "similar artists"-funktion äntligen upptäckt honom och hans musik. Last.fm's tips- och rekommendationsfunktioner ger annars, enligt min erfarenhet, för det mesta helt vansinniga tips och idéer om vad man borde lyssna in sig på. I det här fallet visade det sig dock passa som hand i handske. Emperor X, som utgörs av Chad Matheny har hittills klämt ur sig två skivor: "Central Hug/Friend Army/Fractal Dunes (And the Dreams That Resulted)" från 2005 och "Tectonic Membrane/Thin Strip On An Edgeless Platform" från året innan. Materialet på skivorna är som brukar vara fallet hos hemmainspelande lofi-indie-fall något ojämn. För det mesta är det dock alldeles utomordentligt bra. Under förra året kom dessutom en Ep, "Dirt Dealership", vilken jag ännu inte lyckats få tag på i sin helhet. Två av spåren från den, liksom en låt från kommande skivan (eller Ep:n?) "The Blythe Archives" finns dock för avlyssning på hemsidan.

Emperor X - Citizens Of Wichita
(högerklicka och spara som)
Emperor X - Spieltier (högerklicka och spara som)
Emperor X - Right To the Rails (högerklicka och spara som)

onsdag, maj 02, 2007

Shout Out Louds

Ingen har väl glömt bort "Please Please Please", "Shut Your Eyes" eller "The Comeback" från Shout Out Louds skiva "Howl Howl Gaff Gaff". Med sin å ena sidan underbart genuina gitarrpop, å andra sidan lätt JC-doftande p3-pop-musik framkallar Shout Out Louds fortfarande spridda känslor i mig. Med sin uppföljare "Our Ill Wills" har jag lättare att bestämma mig. Uppföljaren är mindre slyngelrocksbetonad och man har istället tagit steget ut mot mer storslagna arrangemang med stråkar och flertalet potentiella allsångspartier. Resultatet är helt okej och vissa spår är emellanåt riktigt medryckande. Känslan av typisk svensk p3-musik är dock svår att kasta av sig och någon långvarig vistelse i min skivspelare lär "Our Ill Wills" inte få. Lyssna på bästa spåret från skivan.

Shout Out Louds - Impossible (Zshare)

Playlist v. 17

Valborg kom till Uppsala. Slöa folkölszombies trafikerar stadens gator och torg såväl dag som natt. Om det finns någon ursäkt för att bloggen inte uppdaterats lika flitigt under senaste tiden skulle det väl vara just valborg. Vi ber om ursäkt för detta och postar förra veckans playlist på tok för sent!

Johan:
Young Galaxy - No matter how hard you try
All Smiles - Summer stay
Epic45 - Swerving to Avoid Falling Leaves
Love Dance - Ninety-six
Arms - Whirring (högerklicka och "spara som")

Niklas:
Kazumasa Hashimoto – Ne Connissons
Why? - Sanddollars
Joanna Newsom – Cosmia (Zshare)
hollAnd – Sea Foam Army Green (högerklicka och "spara som")
Björk - Wanderlust

Oskar:
Booka shade - Karma car (Zshare)
Dan Deacon - Wooody Woodpecker
Nine inch nails - Beginning of the end
Punks jump up - Dance to our disco
Air France - Afraid you told someone about us (Speedyshare)

tisdag, maj 01, 2007

Ny singel från Mr. Suitcase

Mr. Suitcase har skämt bort oss många gånger förut och när det nu är dags för en ny singel tar Billy Rimgard återigen hjälp av Sanna Fischer. Resultatet är riktigt bra och det bådar gott inför det kommande albumet.

Mr. Suitcase - You don't smile anymore (högerklicka och "spara som")