tisdag, mars 31, 2009

Grizzly Bear - Veckatimest

Första gången jag hörde Grizzly Bear utgjorde deras musik en mycket lågmäld, hemmasnickrad form av shoegazepop. Den drog rent av emellanåt mot akustisk slowcore och band som både Bedhead och Calla blev referenspunkter i min hjärna. Debuten Horn of Plenty följdes upp med succéalbumet Yellow House som återfanns i topp på många årslistor i slutet av 2006. Med tanke på vilket rabalder det blivit bland indiepaparazzis när nyheterna om kommande Veckatimest nått dem, får man förmoda att förväntningarna är högt ställda på de bildsköna ynglingarna från Brooklyn. Och de kommer förmodligen att infrias, åtminstone till stora delar.

Veckatimest låter allt annat än lika undertryckt och sparsmakat akustiskt likt debuten, inte heller rör den sig i samma murkiga domäner som dess föregångare Yellow House. Vi betraktar rent av det mest färgsprakande musikaliska alstret hittills från Grizzly Bear. De psykadeliska inslagen finns kvar, och Veckatimest förefaller vara en utmärkt avvägning mellan psykadeliskt orienterad experimentell kammarpop (Fine For Now, Southern Point) och mer traditionella och välstrukturerade former av välsvarvat låtsnickeri (Ingen kan väl undgått Two Weeks?). På det hela taget består albumet av ett smart och välavvägt urval låtar som knyts samman i en stringent ordning genom en konsekvent och tilltalande ljudatmosfär. Att både Nico Muhly och Victoria Legrand från Beach House (Two Weeks) haft varsitt finger med i spelet borde väl också väcka intresset hos en och annan lyssnare. Skivan kommer att släppas i slutet av maj på Warp.

Streama låten Cheerleader från skivan här.

söndag, mars 29, 2009

Playlist v. 13

Niklas:
Bill Callahan - All Thoughts are Pray to Some Beast
Superchunk - Learned To Surf
Woods - Rain On
Telekinesis - Coast of Carolina
East River Pipe - Powerful Man

Johan:
Kurt Vile - Freeway
King Creosote - No One Had It Better
Pet Shop Boys - Pandemonium
Woods - Rain On
Au Revoir Simone - Another Likely Story'

Oskar:
Anna Järvinen - Nattmusik
D. Lissvik - Practice
Woods - Rain On
Throw Me The Statue - Written In Heart Signs, Faintly
Immaculate Machine - I Know It's Not Easy

Dan Deacon - Bromst

Sjövilden Dan Deacon slog 2007 igenom på bred front med albumet Spiderman of the Rings och har sedan dess framstått lite som den amerikanska electronicans gullgosse. När det för några månader sedan på allvar började talas om uppföljaren Bromst så gjorde Deacon misstaget att benämna albumet som något mörkare, vilket resulterade i att amerikansk indiepress slog i stora trumman och började förvänta sig något i stil med Silent Shout eller Loveless. Deacon slog dock snabbt ifrån sig och klargjorde att han inte hade för avsikt att göra ett nytt KMFDM-album utan att Bromst snarare hade ett vidare emotionellt spektra än Spiderman of the Rings. Själv hade jag blivit aningens orolig om Deacon förklarat Bromst som gladare än sin förlaga.

Var det något som saknades på Spiderman of the Rings så var det måttlighet, experimentslustan flödade på sina ställen över och ska man vara ordentligt krass så är inte mer än fyra av albumets nio alster värda att kallas för regelrätta låtar överhuvudtaget. Fantastiska örhängen som Crystal Cat vägde upp helheten men som album skapade det i princip bara en längtan efter något mer "lagomt".

Bromst balanserar förvisso även den många gånger vid vansinnets avgrund men den stora skillnaden ligger denna gång i att utflykterna fyller en funktion och att de på många punkter innefattar en helt annan substans. Ett tydligt exempel på mognad visas även vad gäller sånginsats och där Deacon tidigare effektat sönder sin röst så spelar texterna en markant större roll. Åttaminutersklossen Snookered byggs upp kring några nedslående textrader, flyger sedan ut i Deaconland på ett högst tillfredsställande sätt, når klimax någonstans mellan dårhuset och nöjesparken och lyckas på så vis framstå som albumets (om inte Deacons) starkaste låt.

I låtar som Get Older och Woof Woof går man dock fortfarande vilse då de emellanåt alltför bländande elektroniklandskapen titt som tätt förvandlas till trögflytande passager, men som sagt finns här en helt annan behållning med utflykterna. Om smattret tidigare bestått av glädjetjut och segervrål så handlar det på Bromst mer om primalskrin. För min del känns det enormt mycket mer intressant.

Lyssna här.
Finns på emusic.

söndag, mars 22, 2009

Playlist v. 12

Niklas:
Throw Me The Statue - Written In Heart Signs, Faintly
Gui Boratto - Besides
Last Days - Thoughts of Alice
Woven Hand - Iron Feather
Godspeed You! Black Emperor - East Hastings

Oskar:
Patrick Wolf - Vulture
Fever Ray - When I Grow Up (Version by D. Lissvik)
Alela Diane - Age Old Blue
John Maus - Do Your Best
bob hund - Mer än så kan ingen bli

Johan:
King Creosote – Camels Swapped For Wives
Wixel - Cloud Formation
Throw Me The Statue - Written In Heart Signs, Faintly
Hefner - Good Fruit
Cymbals Eat Guitars - And The Hazy Sea

Camera Obscura - My Maudlin Career

Det är någonting speciellt med skotsk pop. Jag vet inte om det är någonting i vattnet, men ur det lilla landet med endast fem miljoner invånare fortsätter det att flöda fantastisk popmusik i en aldrig sinande ström. Glasgowbandet Camera Obscura slog igenom på allvar för tre år sedan med sitt utomordentliga album Let's Get Out Of This Country och nu har det blivit dags för uppföljaren My Maudlin Career. Inte heller denna gång låter deras söta Phil Spector-pop särskilt mycket 2000-tal, utan bär istället tydliga influenser från ungefär fyra årtionden bakåt i tiden. Denna gång lyckas de däremot ännu bättre än vad de gjort tidigare. Låtmaterialet är ytterligare lite starkare och Tracyanne Campbells melankoliska texter gör sig fantastiskt bra som en kontrast till de medryckande melodierna. De flesta låtarna är uptempo och tilltalande redan vid första lyssningen, men vid ett par tillfällen slår de av på tempot och ger lyssnaren en välbehövlig paus inom de laddar om på nytt och levererar ytterligare låtar av hitkaraktär. Skivan är helt klart en av de bättre jag hört i år och titelspåret, Forest And Sands samt Honey in The Sun är tre helt omistliga låtar i min bok.

Skivan släpps om en månad på bolaget 4AD.

Camera Obscura - My Maudlin Career

lördag, mars 21, 2009

Throw Me The Statue - Purpleface

För ett par år sedan kom vi här på Bunny Rabbits i kontakt med det lilla bolaget Baskerville Hill Records som då drevs av två talangfulla herrar vid namn Scott Reitherman och Sam Beebe, mer kända som Throw Me The Statue respektive Black Bear. Efter att först ha njutit i fulla drag av debuten från Black Bear, The Cinnamon Phase, knockade skivbolaget oss fullständigt då Moonbeams, debuten från Throw Me The Statue, gavs ut. Superlativen haglade ikapp med den intensiva skivrotationen och Johan kunde inte låta bli att försöka ta reda på vilka dessa DIY-maestros egentligen var (de resulterande intervjuerna finner du i högerspalten).

Det dröjde inte länge innan Secretly Canadian plockade upp Throw Me The Statue och återutgav Moonbeams. För någon månad sen släpptes uppföljande ep:n Purpleface, som tidigare bara sålts vid konserter. Ep:n innehåller tre nya låtar och en bearbetad version av fantastiska Written In Heart Signs, Faintly från Moonbeams. Ep:n uppvisar en Reitherman som låtit sitt sound växa och han har putsat upp soundet mot mer konventionell studioproducerad pop. Trummaskiner blandas med levande instrument och sången är mer filtrerad än vi tidigare blivit vana vid. Även om ep:ns allra bästa spår är en omarbetning av en låt vi hört sedan tidigare håller Purpleface genomgående hög kvalitet. Låten Ship nedan är långt ifrån starkast, men den låt Secretly Canadian valt att bjuda på som promotion.

Throw Me The Statue - Ship

tisdag, mars 17, 2009

Fanfarlo - Reservoir

Under nästan en månads tid har jag brottats med Fanfarlos album och försökt bestämma mig för huruvida jag gillar det eller inte. Låtmaterialet är förvisso väldigt starkt, men ljudbilden är så nära den som Arcade Fire hade på Funeral att det emellanåt blir spöklikt. Svenskbördige Simon Aurell, som numera bor i London, sjunger med samma darr på rösten som Win Butler och låtarna har en liknande uppbyggnad med väl tilltagna arrangemang och frenetisk körsång. Efter moget övervägande har jag dock beslutat mig för att inte låta detta stå i vägen för den fantastiska musikupplevelse som debutalbumet Reservoir faktiskt utgör. Det är uppenbart att man har hämtat en hel del inspiration från bland annat Arcade Fire och Beirut, men när man väl bekantat sig med skivan upplever man inte längre så påtagliga likheter som vid den första anblicken. Låtmaterialet är genomgående starkt och skivan innehåller egentligen inga svaga länkar. Ett flertal låtar är bland de bättre jag har hört under året och Finish Line känns redan nu som en modern klassiker. Det har tisslats och tasslats om bandet som den bombastiska popens nya stjärnskott och med ett så här starkt album i ryggen vore det tämligen välförtjänt om deras namn snart är på var indiepoppares läppar.

Fanfarlo - I'm A Pilot

söndag, mars 15, 2009

Playlist v. 11

Oskar:
Animal Hospital - His Belly Burst
Camera Obscura - James
Grizzly Bear - While You Wait For The Others
Svarte Greiner - Tunnel Of Love
Woods - Don't Pass On Me

Niklas:
Zola Jesus - New Amsterdam
Last Days - May Your Days Be Gold
Night Control - Star 192
The Super Vacations - Congratulations
Grizzly Bear - Ready, Able

Johan:
Pomegranates – Tesseract
Sufjan Stevens - Opie's Funeral Song
Pocketbooks – Fleeting Moments
Bullion - Time For Us All To Love
Phantogram - Mouthful of Diamonds

fredag, mars 13, 2009

City Center - Because/Water Message/White Shoes 7"

Första gången som jag fick upp ögonen för City Center var när bandet för en tid sedan dök upp på en magnifik splitsingel tillsammans med Grouper. Vid lite närmare efterforskning visade sig att det var Fred Thomas från finfina poporkestern Saturday Looks Good To Me som låg bakom projektet. Senare i år väntar ett fullängdssläpp på Type, men redan nu kommer ett smakprov i form av en trespårssingel.

I White Shoes lägger han ut en ridå av gitarrslingor och noise, men där bakom skymtar en fin melodi och Thomas behagliga röst fram. Because är rak och hederlig noisepop där sången har en mer framträdande roll medan avslutande Water Message är ett instrumentalspår där vi förstår varför han och Liz Harris verkar komma så bra överens. Det tog ett antal lyssningar innan jag fastnade, men nu tycker jag att det lovar väldigt gott inför det kommande albumet.

På sin blogg har han postat mängder av låtar som man också kan undersöka om andan faller på.

City Center - Because

onsdag, mars 11, 2009

Night Control - Death Control

Just när vi trodde att vågen av R. Stevie Moore och Ariel Pink-skolade hemmainspelare börjat ge vika dyker ännu en begåvad artist upp, Night Control. Christopher Curtis Smith är mannen bakom lo-fidelity-projektet och han debuterade nyligen med albumet Death Control på bolaget Kill Shaman. Ena stunden osar det lika mycket rockklichéer från sextio- och sjuttiotalet som jag emellanåt hör hos några av mina vänner och andra stunder leveras kreativ instrumentalpop. Gemensamt för Night Controls låtar är den solstänkta slackerkänslan som förpackas i flera lager av smutsig hemmaproduktion.

Death Control består av nitton låtar som skiftar i både karaktär och kvalitet och emellanåt blir det uppenbart att Smith antagligen skulle tjäna på att sålla bort vissa spår. Å andra sidan är spontana inslag som de taffliga gitarrerna i 40 years old och urballningar som Life control nästan omistliga i sådana här sammanhang. Den som någon gång lyssnat igenom en Guided By Voices eller Sebadoh-skiva är antagligen beredd att hålla med mig (kvantitet behöver nödvändigtvis inte innebära avkall på kvalitet). Bortsett från att skivan hade kunnat kortas ned något bjuder Death Control emellertid på fuzzad sovrumspop när den är som allra bäst. I toppen finner jag trevliga kompositioner som medryckande Star 192 (som skulle kunna vara skriven av Scott Kannberg i Preston School of Industry och Pavement) och melodiöst instrumentala Two Hard. Riktigt trevligt blir det också när Smith väljer att klä sina låtar i skramligare kostymer som i Hello Kitty, eller dammar av trummaskinerna i Trouble. Rekommenderas varmt.

Night Control - Star 192

tisdag, mars 10, 2009

Grouper - Rising Height

Med ett av föregående års allra bästa album i bagaget är Liz Harris, även känd som Grouper, på väg ut på turné tillsammans med Pumice. Som kickoff släpper de en singel tillsammans där Harris bidrar med den ypperliga låten Rising Height. Som vanligt är det både drömskt och så vackert att man får rysningar.

Singeln släpps via Soft Abuse.

Grouper - Rising Height

söndag, mars 08, 2009

Playlist v. 10


Johan:
R. Stevie Moore – Goodbye Piano
Camera Obscura - Careless Love
City Center – White Shoes
Bell Orchestre - Elephants
Fireflies - Butterscotch

Niklas:
Grizzly Bear - About Face
Fireflies - Winter
Hidden Cameras - Builds the Bone
Two Small Steps - Nowhere Town
Patients - Tall Tale Number 5

Oskar:
Grizzly Bear - Foreground
The Xx - Stars
Xela - Ut Nos Vivicaret
Bosques De Mi Mente - Y De Repente
The Alps - Moonrise

fredag, mars 06, 2009

Balmorhea - All Is Wild, All Is Silent

Austinbandet Balmorhea gjorde intryck på mig redan ifjol. Albumet In Rivers Arms var stämningsfullt och på många vis njutbart då det rörde sig i melankoliska och stillsamma miljöer uppbyggda kring pianospel och stråkar. Om duon/sextetten den gången, som albumtiteln indikerade, befann sig i en lugnt porlande flod så har de denna gång hittat mynningen ut i det virvlande havet. Även denna gång fungerar albumtiteln, All Is Silent, All Is Wild, som vägvisare och i år så är huvudsaken uppbyggnad. Ljudbilden pendlar ständigt mellan det lugna och det furiösa - det som börjar i tillbakalutade stråkarrangemang slutar ofta i galopperande crescendon med vildsint slagverk och argt banjoplock - vilket bidrar till en påfallande dramatisk nerv och det känns nästan som att albumet agerar soundtrack till en film som ännu inte producerats.

Balmorhea har helt klart tagit ett stort steg framåt i och med All Is Silent, All Is Wild och detta beror till stora delar på den fylligare orkestreringen. Banjo, trummor, körer och framförallt mustigare stråkarrangemang påverkar ljudbilden i positiv bemärkelse och när vattnet under broarna rinner som allra mest vildsint så är det svårt att inte tänka på hur Godspeed You! Black Emperor lät på Lift Your Skinny Fists Like Antennas To Heaven. Den sakteliga erupterande Rememberance räknas av mig som albumets klarast lysande stjärna och får, i och med sitt starka crescendo, håret på mina armar att resa sig av välbehag. Balmorhea visar på ett strålande vis hur post-rock utan rock låter och det enda jag har att önska av dem i detta nu är ett sverigebesök.

Balmorhea - Harm and Boon (excerpt)
Balmorhea - Rememberance (excerpt)
Albumet släpps nästa vecka på Western Vinyl men finns redan nu på emusic.

onsdag, mars 04, 2009

Sore Eros - Second Chants

För några kvällar sedan lyckades jag cykla vilse i ett industriområde långt hemifrån. Det brun-grå snöslasket stod mig upp till knäna och när jag trodde att allting nått sin definitiva botten hoppade naturligtvis cykelkedjan och jag blev plötsligt tvungen att navigera ut ur detta veritabla inferno till fots. Min självömklighet visste vid det laget inga gränser och om det inte varit för trösten i Sore Eros melankoliska sånger hade jag förmodligen lagt mig ner i den omgivande slaskbassängen och börjat gråta.
De som inte fick nog av neddrogad lager-på-lager-pop i och med den briljanta releasen från Lotus Plaza för ett tag sedan får nu ytterligare en dimmig historia att ta sig an. Vem som ligger bakom projektet och vilken release Second chants är i ordningen tycks dock förbli en hemlighet. Det står däremot klart att den självömkliga falsettsången för tankarna till till såväl Phil Elvrum som Woods. Instrumenteringen och produktionen andas do it yourself lång väg då de burkiga trummaskinerna knapprar på i bakgrunden i magnifika låtar som Smile on your face och John Maus-inspirerade Lips like wine. Second Chants kan vara precis den antidot du behöver för att uthärda de sista veckorna i blask och slask innan våren tågar in med en ny ordning av ljus och fågelkvitter. SHDWPLY records är så vänliga att låta oss ladda ner hela kalaset. Gör det här.

tisdag, mars 03, 2009

Fireflies - Butterscotch EP

Nyheten om den nya Fireflies-EP:n har spridits som en löpeld bland indiebloggar, men det kan vara värt att uppmärksamma ytterligare en gång. Som brukligt släpps Chicagobördige Lisle Mitniks musik genom ett samarbete mellan de svenska bolagen Lavender och Music is My Girlfriend och trespårs-EP:n laddas lämpligen ned både lagligt och gratis från någon av deras respektive hemsidor. Mitniks drömska tweepop är som vanligt mycket trevlig att lyssna till och om man är bekant med hans musik sedan tidigare kommer man definitivt att känna igen sig. Det känns tryggt på något vis, att man vet precis vad som väntar (både sound- och kvalitetsmässigt) när man sätter tänderna i något av hans släpp.

Ladda ner den bifogade låten och bege er sedan iväg till någon av länkarna ovan för att ladda ned resterande två spår.

Fireflies - Butterscotch

söndag, mars 01, 2009

Playlist v. 9

Johan:
The Boy Least Likely To - A Fairytale Ending
Jenny Wilson - The Path
Patients - Sad Business
Smog - Drinking at the Dam
El Perro Del Mar - Change of Heart

Niklas:
Sore Eros - Smile On Your Face
Bonnie "Prince" Billy - There Is Something I Have To Say
Softies - Hello Rain
Justin Vernon & Aaron Dessner - Big Red Machine
Group Bombino - Tenere

Oskar:
Phoenix - 1901
Woods - The Dark
Mountains - Telescope
Musette - 10 juli
Elenette - Jag hatar män