söndag, maj 31, 2009

Playlist v. 22

Niklas:
Kurt Vile - My Sympathy
Black Moth Super Rainbow - Dark Bubbles
Cymbals Eat Guitars - The Living North
Pajo - I Turned Into a Martian
My Sad Captains - Great Expectations

Johan:
The Radio Dept. - David
The Embassy - You Tend To Forget
Malcolm Middleton - Red Travellin' Socks
Fishboy - Cobra Cobra
Yo La Tengo - Cherry Chapstick

Oskar:
Misophone - I Rest Asleep
The Embassy - You Tend To Forget
The Radio Dept. - David
Friend - Doki
Echo & The Bunnymen - Nocturnal Me

onsdag, maj 27, 2009

The Radio Dept. - David

Om man av någon anledning vill skämta till det en smula skulle man kunna säga att The Radio Dept. börjar bli den svenska motsvarigheten till Guns 'n' Roses. Releasedatumet för bandets kommande album Clinging To A Scheme har skjutits upp så många gånger att man numera knappt vågar lita på några uppgifter som rör bandet. För ett par veckor sedan började det så tisslas och tasslas om att bandet hade mastrat en ny EP. Trots en viss skepticism kunde man inte undgå att glädjas vid blotta tanken på nytt material från gruppen. Och idag visade sig ryktet stämma då titelspåret David släpptes via Labradors hemsida. Det låter mycket angenämt och som en ganska naturlig fortsättning på soundet från Pet Grief, albumet som föregick Freddie And The Trojan Horse-EP:n.

Den nya EP:n släpps 24 juni.

The Radio Dept. - David

måndag, maj 25, 2009

The Embassy - You Tend To Forget

Jag antar att de flesta som anser att The Embassy står för god smak och god pop redan känner till deras utauktionering av tolvtumssingeln You Tend To Forget tidigare i år och jag antar även att samma människor svor sina tungor varma över att de inte ens fick höra hur låten lät. För någon vecka sedan blev den dock tillgängliggjord för trogna service-anhängare och idag släpptes You Tend To Forget slutligen på Klicktrack.

Efter två lyssningar var i princip min enda reaktion att det var positivt att duon börjat stöna igen och att det känns som att deras låtar nuförtiden börjar kännas stöpta i en embassy-mall. Jag började fundera i banor som slentrian och urvattnade koncept tills jag lite hastigt gick tillbaka för att lyssna på State'08 bara för att inse att You Tend To Forget faktiskt är ett litet hastigt fall framåt. Den silkeslena ljudbilden toppas av en flöjt ljummare än rosévinet en sommareftermiddag och gitarrplocket är precis lika subtilt som det brukar, inbäddat i sin bakgrund målad i de sedvanliga persikofärgerna. You Tend To Forget är långt ifrån en kioskvältare och det kanske är lite det som förstör det första intrycket. Däremot kommer den med största sannolikhet förgylla många balkongnätter i sommar.

Handla här.

Suckers - s/t EP

Ett band som rönt en hel del uppmärksamhet den senaste tiden är Brooklynbaserade Suckers, vilket till stor del beror på att deras nyligen utkomna debut-EP producerats av Yeasayers Anand Wilder. Att en av medlemmarna är en viss Quinn Walker som det östes lovord över under fjolåret hjälper nog också till. Därutöver besitter man givetvis en stor portion talang och det skrattretande dåliga bandnamnet till trots så är EP:n faktiskt en ganska trevlig bekantskap. Bandets sound har liknats vid Sunset Rubdowns ett antal gånger om, vilket i och för sig är förståeligt framförallt med tanke på likheterna när det kommer till sånginsatser. Det som framförallt gör den här EP:n värd att titta närmare på är det avslutande spåret It Gets Your Body Movin' som har potential att bli en riktig indieanthem.

EP:n släpptes på IAMSOUND (Telepathe, Sunny Day Sets Fire, m.fl.) för en dryg månad sedan. Lyssna här.

söndag, maj 24, 2009

Playlist v. 21

Oskar:
The Twilight Sad - Reflection Of The Television
Deastro - Toxic Crusaders
The Rest - Modern Time Travel (Necessities)
We Were Promised Jetpacks - Quiet Little Voices
My Favorite - The Suburbs Are Killing Us

Niklas:
Pajo - Hybrid Moments
Circulatory System - Solid Forms Dissolving
My Sad Captains - All Hate and No Plans
City Center - Open/House
DM Stith - Pity Dance

Johan:
Pocketbooks - Camera Angles
My Sad Captains - Great Expectations
Suckers - It Gets Your Body Movin' (Alternate Version)
Black Bear – Australia, Olympia, Poughkeepsie
Modest Mouse - Satellite Skin

City Center - s/t

Fred Thomas, moderhjärna i bland annat Saturday Looks Good To Me, verkar vara en av dem vars dygn har har fler än tjugofyra timmar. Han har under tvåtusentalet producerat en aldrig sinande ström av musik i olika konstellationer och under olika namn. Hans senaste tidsfördriv City Center, som emellanåt även består av Ryan Howard, placerar sig tämligen långt ifrån de soul-poppiga melodierna som presenterats av SLGTM och det handlar här snarare om varm pop-musik beslöjad av hemmainspelat reverb, drone och nyfolkstendenser.

Att det självbetitlade debutalbumet släpps på Type känns med andra ord signifikativt och City Center placerar sig någonstans jämsides stallkamraten North Sea då de båda på ett liknande sätt arbetar med klara melodier inlindade i lager av percussion och noggrannt arrangerat gitarrplock. Vid vissa tillfällen så kryper City Center djupare ned i sin håla och ljudbilden beskrivs då bäst som ambient med sång, tänk ett möte mellan Marsen Jules och Benoit Pioulard så är ni på rätt spår, medan han andra gånger släpar fram sina sånger i solljuset för allmän beskådan. Medryckande Open/House och Bleed Blood skulle lika gärna kunna vara fyrkanalsdemos från Panda Bear eller High Places och visar på ett exemplariskt vis prov på hur experimentell pop ska låta 2009.

Lyssna här.

Passa även på att kolla in City Centers blogg där det dyker upp nya låtar var och varannan dag.

onsdag, maj 20, 2009

Trouble Books - The United Colors of Trouble Books

Trots att 2008 sedan ganska lång tid lagts till handlingarna händer det fortfarande att man upptäcker intressanta skivor som fullkomligt gått en förbi. För ett par veckor sedan sprang jag på Trouble Books-skivan The United Colors of Trouble Books som visade sig vara en väldigt trevlig bekantskap. Enligt skivbolaget Own Records hemsida rekommenderas bandet för fans av The Microphones, Yo La Tengo och My Bloody Valentine. Beskrivningen gjorde mig givetvis enormt intresserad av skivan och väl inlyssnad skulle jag säga att bandet har mest uppenbara likheter med Phil Elvrums lugnare sidor även om parallellerna till makarna Kaplan och Hubleys projekt också är relevanta. Det är ganska tystlåten och drömsk sovrumspop med inslag av ambient som levereras av Keith Freund, Linda Lejsovka och Mike Tolan, ofta i form av duetter med manlig och kvinnlig växelsång. Enastående vackert är det i alla fall rakt igenom och bandets vaggviseaktiga sound gör sig utmärkt precis innan läggdags.

Skivan släpptes ursprungligen av bandet i slutet av förra året, men återutgavs igen i april på Own Records.

Trouble Books - Night of the Pelican Street Sweeper

söndag, maj 17, 2009

Playlist v. 20

Johan:
Guided By Voices - Smothered In Hugs
The Field - I Have The Moon, You Have The Internet
François Virot – Not the one
Peter Broderick - The Path To Recovery
Aztec Camera – We Could Send Letters

Oskar:
City Center - Bleed Blood
Ganglians - Never Mind
Avner - Besatt
Deastro - Vermillion Plaza
Marsen Jules - It's Only Castles Burning

Niklas:
Modest Mouse - Satellite Skin
Burial & Four Tet - Wolf Cub
Flying Lotus - 1983
James Figurine - All the Way to China
Ken Stringfellow - Prequel

tisdag, maj 12, 2009

Crocodiles - Summer of Hate

Att snegla åt bröderna Reids håll har varit tämligen populärt ända sedan Psychocandy såg dagens ljus och även fast brödernas inflytande är någotsånär konstant ständigt och jämt så är det under vissa perioder betydligt mer uppenbart vilket nedslag de haft i musikhistorien. Jag kan utan att behöva skämmas det minsta påpeka att vi i dagsläget befinner oss i just en sådan period.

Om Crystal Stilts och The Pains Of Being Pure At Heart visat vägen under de senaste månaderna så får Crocodiles betraktas lite som småsyskon i sammanhanget. Det är ytterst enkelt att redan under en första lyssning av debutalbumet Summer of Hate förstå exakt vad bandet vill åt och att fatta tycke för deras melodikreationer är inte det minsta krävande. Samtidigt så fladdrar deras svartmålade arrangemang ofta iväg med vinden och det krävs knappast orkanstyrka för att man i många fall ska börja vifta med pastischfanan. Soft Skull (In My Room) och Flash Of Light svänger fint och Bröderna Lejonhjärta-vibbarna i avslutande Young Drugs kan nog till och med få den mest svartdraperade människan att se ljuset. Med största sannolikhet så kommer Summer of Hate att vara glömd och gömd om sissådär ett halvår men som mellanrätt fungerar den alldelles utmärkt.

Lyssna här.
Albumet finns på emusic.

söndag, maj 10, 2009

Playlist v. 19

Niklas:
Jason Lytle - Birds Encouraged Him
The Rural Alberta Advantage - Luciana
The Mountain Goats - Snow Crush Killing Song
Stars of the Lid - Requiem for Dying Mothers, Pt. 2
Songs: Ohia - Hold On Magnolia

Oskar:
FrYars - Olive Eyes
The Field - I Have The Moon, You Have The Internet
Mariee Sioux - Buried In Teeth
The Magic Kids - Hey Boy
A Hawk And A Hacksaw - The Man Who Sold His Beard

Johan:
Trouble Books - Beautiful Thoughts from Spanish and German Soldiers
Jason Lytle - Rollin' Home Alone
Sonic Youth - Antenna
Pocketbooks - Fleeting Moments
Burial & Four Tet - Moth

tisdag, maj 05, 2009

Woods - Songs of Shame

När Woods återkommer med nytt material bli man alltid lika förväntansfull. Med Songs of Shame, bandets fjärde album, tar man steget ut ur den kassettbandsbetonade lägereldspop som präglat de tidigare releaserna och intar istället en mer psykadelisk hållning. Detta innebär lyckligtvis dock inga större förändringar mer än att ljudbilden blivit mindre raspig och burkig, och att bandet klämt in ett och annat meningslöst och improvisationsartat psykgitarr-parti här och där.

Många av låtarna på den här skivan har tidigare cirkulerat runt i och med turnékassetten Some Shame, varför egentligen bara några av låtarna, såsom The Number, September With Pete och Echo Lake, utgör de sista stenarna i albumbygget. Precis som vi kunde konstatera då håller Woods fortfarande ställningarna som ett av de mer intressantare gitarrindie-projekten de senaste åren, även om låtmaterialet är något blekare än vi blivit vana vid. Här finns dock ett flertal godbitar att gotta sig i och den invigde lär inte bli besviken. I vanlig ordning är ett besök hos medlemmarna i Woods ett möte med en småflottig och folkölsstinn M. Ward uppbackad av ett gäng kepsprydda slackers som förlyssnat sig på obskyra sidoprojekt till Lou Barlow och Mac McCaughan. Något många av oss popoffer är beredda att betala en hel del för.

Lyssna in Woods och köp skivan här.

söndag, maj 03, 2009

Jason Lytle - Yours Truly, The Commuter

Ända sedan tidigt 90-tal har Jason Lytle haft något av ikonstatus inom indierocken. Som låtskrivare och frontman i spacerockande Grandaddy har han frälst såväl mig som ett antal andra popsnören världen över. När bandet för ett par år sedan lade gitarrer och synthar på hyllan gick det rykten om att Lytle skulle fortsätta karriären under eget namn, men sedan dess har det inte hörts någonting. För några månader sedan kom dock till slut ett livstecken och nu är det således äntligen dags för soloalbumet Yours Truly, The Commuter. Och så fort Lytle börjar använda sin gudabenådade röst så slår det mig hur efterlängtat detta är. Musikaliskt har det inte hänt särskilt mycket och med denna skiva blir det uppenbart hur tongivande han måste ha varit även under tiden i Grandaddy (vilket egentligen inte är förvånande med tanke på att han, såvitt jag vet, skrivit varenda låt som bandet spelat in). Arrangemangen är slående lika och såväl synthpads som gitarrdistar känns igen från den tiden. Detta skulle alltså lika gärna ha kunnat vara en uppföljare till bandets sista album Just Like The Fambly Cat. Även om man kanske hade hoppats på något lite annorlunda så är det svårt att klaga när låtmaterialet är så pass starkt. Sin vana trogen blandar han ösiga poppärlor (Ghost Of My Old Dog, titelspåret och It's The Weekend) med tårdrypande ballader (I Am Lost (And The Moment Cannot Lost), This Song Is The Mute Button och You're Too Gone) och man kan bara konstatera att det är fantastiskt fint att Jason äntligen är tillbaka på banan, dessutom i gammal god form. I Rollin' Home Alone lyckas han till och med leverera en av de vackrare låtar jag hört hittills under året.

Skivan släpps om ungefär två veckor på Anti. Från och med i morgon kan man lyssna på den här.