Om att befinna sig på rätt plats

Jag befinner mig i ett regntungt Borlänge, eller åtminstone var det så när jag senast såg det man brukar kalla utomhus. Jag har inga fönster på jobbet. Men jag har i alla fall ett tak. Jag vet inte vad ni gör men antagligen lyssnar ni på Taken by trees någonstans i den kungliga huvudstaden. Senare ikväll väntas TV on the radio och Modest mouse. Kul för er. Vid samma tidpunkt spelar Sabaton i det geografiska område jag huserar för tillfället. Har jag tur kanske några toner av Jerry Williams framträdande vaggar mig till sömns senare ikväll.

Nyss var det in en kund med en t-shirt som det stod "Sprit löser inga problem, det gör inte mjölk heller" på. Kan man sammanfatta det på något bättre sätt? Ikväll får ni dansa till Digitalism. Ha så kul på Accelerator. Jag hoppas det regnar i Stockholm. Eller det gör jag inte alls. Jag tjänar ju pengar, ni gör slut på era.

It's possible!

Utan min kännedom har Göteborgsbandet The Studio gjort en remake på en av årets hittills bästa låtar, nämligen Shout Out Louds-dängan Impossible. Studios version är riktigt lyckad och får mina varmaste rekommendationer. Jag tackar också Risky Bizniz som hjälpte mig att hitta detta guldkorn.

Shout Out Louds - Impossible (The Studio Remake) [högerklicka och "spara som"]

John Vanderslice - Emerald City

Efter en mycket bredbent uppvisning på Kalmar Nation i Uppsala under förra hösten började jag tveka på om jag egentligen gillar John Vanderslice. Hans skivor har sedan dess inte fått mycket till rotation hemma hos mig, men jag måste säga att jag har lite dåligt samvete. Med sin nya skiva Emerald City måste jag konstatera att det bakom de där ibland lite väl krystade elgitarr-riffen, de relativt frekventa collegerock-flirtarna och den illa blonderade Gyllene Tider-frisyren faktiskt finns en låtsnickrare av rang. Har man lite överseende med dessa nyss nämnda motbjudande element, har John Vanderslice ganska ofta något väldigt fint att erbjuda. Jag är ledsen om jag dömde dig lite hårt, John.

John Vanderslice - White Doves (Högerklicka och "spara som")
John Vanderslice - Kookaburra (Högerklicka och "spara som")

The Go! Team - Bull In the Heather

Brittiska The Go! Team kommer i september att släppa sin andra skiva som enligt uppgifter kommer att heta Proof Of Youth. Singeln Grip Like A Vice har vi lyssnat oss tokiga på, och åtminstone jag tycker fortfarande att det är en riktigt bra låt. Faktum är att en av b-sidorna på promoskivan för singeln om möjligt håller jämbördig kvalitet. Lyssna på Bull in the heather och avgör själva. Kan bli ett av årets höjdaralbum.

The Go! Team - Bull In The Heather (Högerklicka och "spara som")

Pinback - Autumn of The Seraphs

Jag har egentligen inte någon tidigare relation till San Diego-bandet Pinback, men när deras nya album Autumn Of The Seraphs nyligen kom i min väg så blev jag lite nyfiken. Nu har jag gett den ett antal genomlyssningar, men måste dessvärre medge att jag inte är särskilt imponerad. Skivan är tämligen slätstruken och innehåller endast ett fåtal bra låtar. Ofta låter man bara som en blek kopia av Built to Spill, men eftersom skivan innehåller en låt som är övernaturligt bra är jag nästan beredd att se mellan fingrarna för den här gången. I den osannolikt fina Good to sea får de troligtvis även Doug Martsch att snegla lite avundsjukt åt deras håll, bister över att inte själv ha komponerat detta mästerverk.

Skivan klarar ni er lika bra utan, men missa för allt i världen inte att lyssna på Good to sea. Bättre indierock kommer sannolikt inte att se dagens ljus under detta år.

Pinback - Good to sea (mp3-filen borttagen på begäran)

Fog - Ditherer

Fog's frontman Andrew Broder har sagts stå för mottot "Keep Indie Rock Weird", vilket han också i mina ögon många gånger levt upp till. Det nya alstret Ditherer lever dock inte riktigt lika mycket upp till mottot som mycket av bandets tidigare material. Förvisso kantas många av de elva låtarna av mängder av taktbyten, melodibyten och noisiga gitarrskrammelpartier, men i slutändan är det emellanåt svårt att vifta bort den känsla av alldaglig indierock som stundtals infinner sig under lyssnandet.

Skivan gästas av en imponerande samling musiker, bl.a. dyker Andrew Bird, Why? och Low upp. Här finns flera riktigt bra spår och allra bäst blir det i You Did What You Thought, som inleds med ett enkelt gitarrplock, en sargad bluesig sångröst som påminner om såväl Lambchop som Crash Test Dummies (!). Plötsligt bryts den sorgsna versen av Broders mer melodiösa refräng och det är i sådana stunder Fog är som allra bäst. Med I Have Been Wronged och Bird-gästade Ditherer visar Fog vidare att de fortfarande är något att räkna med på den alternativa indiescenen. Vad som förbryllar mig är dock det utrymme den tämligen ordinära rocken får på skivan. Spåret What Gives exempelvis, skulle kunna vara hämtad direkt från Radiohead's The Bends och avslutande What's Up Freaks? som gästas av Low, är visserligen vacker, men skulle kunna platsa på vilken altcountry-skiva som helst. Skivan släpps på Lex Records i Augusti och remixer från Dntel, Jesu och Akron/Family är tydligen också på gång!

Fog - You Did What You Thought (Högerklicka och "spara som")
Fog - Ditherer (Högerklicka och "spara som")

Casiotone For The Painfully Alone/The Donkeys Tour Ep.

Casiotone For The Painfully Alone har gett sig ut på turné tillsammans med The Donkeys. Jag blir alldeles till mig varje gång jag ser en ny Cftpa-låt dyka upp och den här gången gör Owen bättre ifrån sig än på den split med Foot Foot som dök upp tidigare i år. I White Corolla lånar han ut mikrofonen till en man med gällare stämma (vem har jag ännu inte lyckats lista ut) och bjuder på ett ganska poppigt komp. Lite dystrare men också bra är White On White där Owen själv tar hand om sången. Cftpa kommer enligt sin hemsida att spela några låtar i full orkestrering tillsammans med The Donkeys och mot slutet av turnén skall de in i studion för att påbörja ett nytt Cftpa-album.

Cftpa - White Corolla (högerklicka och spara som)
Cftpa - White On White (högerklicka och spara som)

Playlist v.25

Johan:
Pinback - Good to sea
Iron and Wine - Flightless bird, American mouth
Modest Mouse - I came as a rat
Pet Shop Boys - A different point of view
Islands - Joy

Niklas:
Sebastian Tellier (Mr. Oizo, SebAstian) - Chivers as a female
DJ Lobsterdust - Baby Arrow (Marvin Gaye/Mary Wells/Album Leaf/The Carpenters) (Högerklicka och "spara som")
Mark Kozelek & Rachel Goswell - Around and around
Animal Collective - Peacebone (Högerklicka och "spara som")
Wiley - Letter To Dizzee (Högerklicka och "spara som")

Oskar:
Justice - Phantom
Helios - Signed I wished you well
Königin Mutter - Anderen gedanken
Differnet - Survival Kit
The Go! Team - Grip like a vice

Iron & Wine - The shepherd's dog

Efter de tre mycket starka släppen The Creek Drank The Cradle, The Sea and The Rhytm och Our Endless Numbered Days blev Sam Beams alias Iron & Wine en av mina favoritartister. Han snickrade fantastiska låtar som förgylldes av den sammetslena, lätt viskande rösten. Erkännas ska väl också att såväl det vackra skägget som att han till vardags undervisar i filmvetenskap på universitetsnivå bidrog till mitt positiva intryck av Sam.

Den svårslagna trilogin följdes däremot upp av några EP:s som inte alls höll samma nivå och där framförallt Calexico-samarbetet In the reins var ett bottennapp. När Sam nu släpper sin tredje fullängdare The Shepherd's Dog finns lyckligtvis både skägget och den vackra rösten kvar, men styrkan i låtarna har dessvärre avtagit ganska ordentligt. Den nya skivan drar mer åt blues och renodlad country jämfört med tidigare, vilket jag ogillat när han tidigare försökt sig på. Nu har han fyllt nästintill ett helt album med sådana spår och föga förvånande tilltalas jag inte alls av detta. Det finns fyra-fem ballader som håller mycket hög klass, men i sin helhet är skivan en rejäl besvikelse. I sina värsta stunder låter Sam som en avdankad rockstjärna som försöker mjölka fansen på några sista slantar genom en samling gubbrockiga dussinlåtar. I sina bästa stunder (Flightless bird, American mouth, Innocent bones, Lovesong of the buzzard och Resurrection Fern) är han dock lysande. Låt oss nu hoppas att Sam tar sitt förnuft till fånga och fortsätter i lägereldsandan när det så småningom är dags att följa upp den plump i protokollet som The Shepherd's Dog tyvärr får betecknas som.

Iron & Wine - Flightless bird, American mouth (mp3-filen borttagen på Sub Pops begäran)

Dibidim

Dibidim's fantastiska synthpopdänga "I Woke Up" har börjats spridas ganska flitigt på nätet men ändå är det ont om någon vidare matnyttig information om duon. Jag är dessvärre inte bättre själv men kan åtminstone konstatera att Dibidim består av de båda norrmännen Jonas Raabe och Jeron Gundersen som möttes i Liverpool och började där att skapa musik tillsammans. Skivan "Riders" släpptes enligt deras myspace under förra året, tyvärr har jag inte lyckats hitta den. "I Woke Up" är en fartig och melankolisk synthpoplåt som påminner om storheten och stämningen i svenska Gentle Touch's "Memories", som gick på stadig repeat i mina lurar för ett par år sedan. Jag vill också passa på att önska er alla en trevlig midsommar!

Dibidim - I Woke Up (Högerklicka och "spara som")

Helios - Ayres

Keith Kenniff, som ligger bakom det mytologiska epitetet Helios följer i september upp förra årets uppskattade Eingya med en sexspårs-ep. På Ayres får vi dessutom höra Kenniff sjunga, något som för min del var en positiv överraskning eftersom jag alltför ofta slås av hur bra många electronicaskivor kunde blivit om man hade ersatt den där hjärtskärande synthmelodin med en sångröst. Över de sex electronica- och ambientlandskapen sjunger Keith mycket och han sjunger dessutom väldigt bra. Det finns emellertid som vanligt en liten hake och det är att illussionen om det perfekta och rena ibland tycks föra personlighet och karaktär åt sidan. De sex spåren svävar förbi mig då jag gång på gång konstaterar att det rör sig om riktigt vackra saker. I slutändan är det dock nästan bara underbara pianoballaden "Soft Collared Neck" som lyckas upprätthålla både passion och perfektion. Den verkligen griper tag i mig och lämnar ett rörande intryck. Låt för den skull inte bli att lyssna på hela Ayres, där finns låtar som när de tillsammans ligger samlade erbjuder en mycket vacker stämning.

Helios - Soft Collared Neck (högerklicka och spara som)

Yeah Yeah Yeahs - Isis EP

New York-trion Yeah Yeah Yeahs hör inte till den typ av band som jag normalt tilltalas av. Diverse källor upplyser om att gruppen spelar garagerock, vilket jag vanligtvis betraktar som oerhört avtändande. Även om jag inte håller med om denna beteckning fullt ut så innehåller den ändå en gnutta sanning, men detta till trots har jag ändå fallit för både den självbetitlade debuten såväl som Fever to tell och i viss mån även Show your bones. Gruppen är nu tillbaka med EP:n Isis, bestående av låtar som spelades in under Fever to tell-turnén, men av någon anledning inte fick ta plats på den senaste fullängdaren.

Efter några genomlyssningar har jag dessvärre en viss förståelse för, om det nu var så, att just dessa låtar valdes bort. Jag vill inte döma ut EP:n som dålig, den är bara lite tam och har en viss avsaknad av bra låtmaterial. Det kanske inte låter så positivt, men Karens röst är alltid behaglig att lyssna till och låtarna är som sagt inte dåliga, bara inte så värst bra heller.

Yeah Yeah Yeahs - 10 x 10 (högerklicka och "spara som")

Nytt från Animal Collective

Ingen som har besökt någon av de stora amerikanska indiebloggarna de senaste dagarna kan väl ha undgått att det läckt spår från kommande Animal Collective-skivan, "Strawberry Jam". Jag har lyckats lägga vantarna på tre av spåren och lägger nedan upp de två bästa, Chores och Peacebone, även om också Unsolved Mysteries håller en relativt hög nivå. Det första intrycket för min del är mycket positivt. Låtarna är mer direkt pop än de utflippade utflykter bandet vid ett flertal tillfällen lyckats skrämma iväg mig med under några av de tidigare skivorna. Allra bäst tycker jag om Peacebone, som i sitt sound liknar några låtar från 2005 års "Feels", som är den Animal Collective-skiva som gjort bäst intryck på mig, vid sidan om "Spirit They're Gone, Spirit They've Vanished/Danse Manatee". Det låter lovande inför nya skivan. Den som även gapar efter Unsolved Mysteries kan hitta den här. Strawberry Jam kommer att släppas i september, jag bifogar låtlistan i slutet av inlägget.

Animal Collective - Peacebone (Högerklicka och "spara som")
Animal Collective - Chores (Zshare)

Animal Collective - Strawberry Jam

01 "Peacebone" (5:13)
02 "Unsolved Mysteries" (4:25)
03 "Chores" (4:30)
04 "For Reverend Green" (6:34)
05 "Fireworks" (6:50)
06 "#1" (4:32)
07 "Winter Wonder Land" (2:44)
08 "Cuckoo Cuckoo" (5:42)
09 "Derek" (3:01)

Playlist v. 23

Föregående veckas playlist skulle naturligtvis ha kommit upp för några dagar sedan. Tyvärr har arbete och semesterresande kommit lite i vägen, vilket lett till en liten försening. Jag ber ödmjukast om ursäkt för detta! Håll till godo, mina vänner.

Niklas:
Beirut - Venice (Zshare)
Guided By Voices - My Kind Of Soldier
Porn Sword Tobacco - Pappa! Min Älskling Är Gravid
Fog - Ditherer
Mr Suitcase - Missionaires

Oskar:
Battles - Atlas
Pandatone - The last to remain
Softhearted scientists - Light years to nothing
Montag - Safe in sound
Antony and the Johnsons - Rapture

Johan:
Napoleon IIIrd - Hit schmooze for me
DOsh - O Mexico
Mr Suitcase - Everything was forever until it was no more (Zshare)
Laura Veirs - Drink deep
Black Bear - Australia, Olympia, Poughkeepsie

Pandatone

Jag vet inte om Pandatone vill fira att The Turtles gamla hit Happy together firar fyrtio i år men han har i varje fall släppt ett album med samma titel, dock kan de något melankoliska stämningar han bjuder in till i princip ställas som motpol till sin sextiotalsnamne vilken dag som helst. Utrustad med gitarr, laptop och skönsjungande gästsångerska lyckas han göra avskalad "laptronica" som åtminstone emellanåt får mig på fall. När han själv står för sången blir det relativt segt och känns oinspirerat men när han istället låter Julianna Barwick ta över den biten blir det några snäpp vassare. Hennes skira stämma fungerar utmärkt tillsammans med den elektroniska grunden och som bäst blir det i The last to remain och We fucking love you. Hade Pandatone lagt ner lite mer tid på detta hade det kunnat bli så mycket bättre, de bra låtarna räcker nu till en EP. Men det är väl lite svårt det där med quality control. Framförallt om man själv driver bolaget och Pandatone driver Music related.

Pandatone - I forgot if we dreamed

Pandatone - Did it happen

ps. det här är det sista från mig på ett tag, jag åker till norrlands obygd och firar lite semester imorgon och stannar där i lite mer än en vecka, ta hand om er. ds.

Nya låtar från The Annuals

En av mina absoluta indiefavoriter under förra året var The Annuals debutskiva Be He Me. När skivan nu distribueras för Storbritannien följer tre nya låtar med. Ett par av de nya låtarna medföljer också på Ep:n Big Zeus, som också endast är Storbritannienutgåva. På fullängdsutgåvan medföljer ytterligare ett spår, River Run, som dock enligt min mening är den svagaste av de tre. Starkast är stegrande Ease My Mind, där Annuals än en gång visar prov på god experimentlusta, kanske hade man kunnat avsluta låten något tidigare, den blir något lång och det rockiga outrot känns rätt onödigt.

The Annuals - Ease My Mind (Zshare)

Beirut - Venice

Efter det ljumna mottagande Beirut's Pompeii Ep fick av mig är det sannerligen en glad överraskning att höra nya låten Venice. Låten, som följer med tidningen Believer, är utan tvekan det bästa Zack Condon presterat sedan fenomenala Elephant Gun på Lon Gisland Ep. Skör elektronik möter sorgset blås och Condon gör det han behärskar allra bäst - att låta vansinnigt förkrossad. Resultatet är strålande.

Beirut - Venice (Zshare)

Mr Suitcase

Under en ganska lång tid har Billy Rimgards musikprojekt Mr Suitcase trollbundit mig med såväl egenkomponerade låtar som remixer på andras alster. Egentligen har jag inte ogillat någonting som han tidigare släppt ifrån sig och känslan av att allt Billy rör vid blir till guld har därför inte varit alltför avlägsen. Nu är det således upp till bevis då debutalbumet "Guidelines For An Emerging Century" släpps på Kitty Litter Records. Trots detta svåra uppdrag kan jag bara konstatera att han hanterar uppgiften på ett övertygande sätt.

Som allra bäst blir det när han låter Sanna Fischer låna mikrofonen i "You don't smile anymore" samt i den utdragna "Everything was forever until it was no more". Rimgard fortsätter att leva upp till förväntningarna och det här albumet kommer säkerligen att få en hel del speltid under sommaren.

Mr Suitcase - You don't smile anymore (högerklicka och "spara som")
Mr Suitcase - Everything was forever until it was no more (Zshare)

Light years to nothing

För några månader sedan rapporterade vi om Soft hearted scientists kommande album Take time to wonder in a whirling world som enligt deras hemsida ska dyka upp någon gång denna månad. Inför denna händelse släppte de för några veckor sedan en mp3-singel vid namn Light years to nothing som jag tyvärr finner lite slätstruken. Visst finns det värme och själ i dess melankoliska orgelvirvlar men den når inte riktigt lika högt som topparna på Uncanny tales from the everyday undergrowth, vi hoppas albumet håller högre standard. Lyssna på deras myspace eller ladda hem från godtycklig digital musikaffär.

Montag - Going places

Kanada kan. Det visste vi redan. Montag är kanadick och han kan också. Det hade jag missat fram till nu när han är aktuell med sitt tredje album Going places. Med sig har han några fler av det röda lövets vänner, ett knippe jänkare och ett stycke fransman. Gästlistan blir således i princip lika lång som låtlistan och Montag smyger i faggorna likt en kameleont. Tillsammans med Anthony Gonzales från M83 blir inledande I have sound en mjukt stegrande serenad. Safe in sound med Amy Millan från Stars är sprudlande pop. Final Fantasy-samarbetet Softness, I forgot your name är teatral klagosång i sann Magnetic Fields-anda, vackert och innerligt så det förslår. Bäst är ändå Best boy electric som med sin smårhurtiga framtoning låter som om Joel Gibb bytt ut sina fiolspelande gnomer mot casiospelande färgglada robotar. Kanadapop (om man nu får benämna det så) i dess renaste form alltså.

Montag - Best boy electric (högerklicka, spara som)
Montag - Going places (högerklicka, spara som)

Playlist v. 22

Oskar:
Montag - Best boy electric
Porn sword tobacco - En hyllning till cykeln
Essie Jain - Haze
Kode 9 and The Spaceape - 9 Samurai
Headdress - Skydye

Niklas:
Caribou - She's the One (Zshare)
The Magnetic Fields - Strange Powers
Mogwai - Sine Wave
Garlic - Slave To The Summer, Son (Zshare)
The Robot Ate Me - Goodnight: I Almost Died!

Johan:
New Pornographers - My rights versus yours (Zshare)
The Spinto Band - Trust vs. mistrust
Architecture in Helsinki - Like it or not
Saturday Looks Good to Me - Hands in the snow
Yeah Yeah Yeahs - Maps (acoustic version)

You're a slave to the summer, son!

Sommaren är äntligen här! Vi välkomnar den naturligtvis med öppna armar. Latehundsdagar med mängder av sol, bad, romanläsning och folkölsdrickande i stadens grönområden väntar!

Nja, inte riktigt för oss alla. Själv tillhör jag en av de bittra studenter som varje år ser större delen av sommaren försvinna bort till följd av att jag tvingas knega för att kunna betala hyran. Förmodligen är det inte alls den typen av slav som åsyftas i Garlic's bifogade popstänkare nedan, men den fungerar alldeles utmärkt ändå, som det trevligaste Pavement-substitutet på länge. Tack till Björn som gjorde mig uppmärksam på "The Murky World Of Seats", utgiven på Bella Union 2002.

Garlic - Slave To The Summer, Son (Zshare)